Therborn (1981) Klasstrukturen i Sverige 1930-80.

Produktion, cirkulation, tjänster, och reproduktion.

s. 19-20: Arbetarklassens kärna ligger i den produktiva sfären. Tvivlar lite allmänt på att kontoristerna gör det. Mer avancerade tekniker gör det inte eftersom de har auktoritet över sina arbetskamrater.

s. 21: Räknar även lärare som en sorts överordnade eleverna. Låter tveksamt. Elever är knappast arbetare. Eller är det auktoritetsutövandet i sig som har effekt? Däremot en del andra anställda inom andra sektorer än produktionssektorn (som han kallar "de produktiva") som inte heller har någon auktoritet.

De inom produktionssektorn = Arbetarklassen i snäv mening. Om man räknar in alla utan auktoritet = Arbetarklassen i vid mening.

Åberopar sig på Wright: anställda som har makt över andra på arbetsplatsen = motsägelsefulla klasspositioner.

s. 30: Industriarbetarna peakar 1965, som 13,3% av befolkningen. 1980 var den andelen 11,2%.

s. 34: Här vill Therborn även räkna in de som är sysselsatta i svenska företag i utlandet. Hur är det relevant? Ser rentav lite suspekt ut i mina ögon. Vill T antyda att dessa jobb "egentligen" borde vara svenska, eller att kapitalisterna flyttat dem utomlands pga. de svenska fackens styrka (vilket förvisso kan stämma, iaf delvis).

s. 36: En Bravermansk (?) tes om arbetets proletarisering som något som sprider sig mellan sektorerna. Sprider sig ut till cirkulation, sedan till tjänster och sist till reproduktion. Detta hör också ihop med de olika sektorernas expansion och kontraktion. Intressant tes!

s. 36: Proletarisering = Folk kommer till lönearbetet från hushållen (familjen, patriarkatet). Arbetet är underordnat, opersonligt och kollektivt. Man kommer till det antingen från en mer uppburen position som fri hantverkare, betrodd familjemedlem, arvtagare etc. eller från en underordnad som piga eller dräng etc.

s. 56: Här börjar kapitlet om mellanskiktet. Kriteriet är delegerad beslutsauktoritet. Behovet av dessa människor uppstår enligt T pga. kapitalkoncentration.

s. 57: "Ökningen av dem som har relativt självständiga arbetsuppgifter och från arbetsgivaren delegerade beslutsfunktioner betyder en tilltagande autonomisering av lönearbetet. Men som löntagare är också mellanskikten underkastade en ständigt pågående inre omvandling varigenom delar av dem tenderar att proletariseras med avseende på arbetsuppgifter (helt underordnade), arbetssituation (kollektiv) och ekonomiska villkor (likartade arbetarnas). På grund av denna inre differntiering talar vi om mellanskikt i flertal."

s. 68: Mellanskiktens expansion har skett på bekostnad av egenföretagande och oavlönat hushållsarbete. Skiljer sedermera även ut proletariserade mellanskikt. Oklart var gränsen går. Kommer dock fram till att det inte verkar finnas någon tilltagande proletarisering, så långt som hans siffror nu säger något (s. 70).

s. 76: Här talar han om att autonomiserings- och proletariseringstendenserna löper på paralllellt, bredvid varandra. Båda dessa grupper expanderar. (Note: Proletariseringstendenser handlar om att det blir fler arbetare.)

s. 77: "Mellanskikten har inte blivit en central, 'modererande', social och politisk kraft i samhället. Däri har de borgerliga ideologerna haft fel. Det står klart, särskilt mycket i Sverige, i både fackförenings- och partimönster. Men, å andra sidan, mellanskiktens ökning kan inte bara förstås med bara ett tillägg till Marx' hypotes om kapitalistiska samhällens sociala polarisering - ett tillägg om ett ny fas i proletariseringstendensen, denna gång av mellanskikten."

Intressanta påståenden, men vilka empiriska relatiteter är det han hänvisar till?

s. 79: Den stora minskningen av småföretagare kom i perioden 1950-70. T säger att de "egentligen" är färre pga. några är egenanställda arbetare (hantverkare) etc. Vad gör det för skillnad?

s. 84: Familjejordbruket har visat sig mer konkurrenskraftigt än vad Marx förutspådde.

s. 87: En grupp som minskat något enormt är hemmaboende familjemedlemmar som hjälper till i småborgerlighetens företag.

s. 93: Nästan hela småborgerlighetens tillbakagång är en fråga om jordbrukare.

s. 96: T säger att kapitalets makt är beskuren av offentliga anställningar, omfördelning etc. Hur vettigt är det att säga så. Lite grand, i betydelsen att folk kan få en annan försörjning än via marknaden. Men samtidigt är ju även den offentliga sektorn en god affär för kapitalet, då den tillhandahåller utbildning etc.

s. 106: T menar att enligt hans sätt att räkna har arbetarklassen inte minskat. Det är småborgerligheten (ffa jordbruket) som har gjort det.

s. 113: Stabil andel lönearbetare under undersökningsperioden. 

s. 117: Den offentliga expansionen kan inte förklaras ens om man "letar mellan raderna" hos Marx och Engels. Denna utveckling väntar fortfarande på sin Marx eller Weber.

s. 120: Produktionssfärens krympning enbart en fråga om jordbrukets tillbakagång.

s. 121: Cirkulationssfären hade inte ökat 1980.

s. 123: Analys av omflyttningar mellan yrken. Anmärkningsvärt stor cirkulation redan på 1960-talet?