Ett par kapitel ur "The Handbook of Political Sociology"

Dessa läste jag för att få lite överblick över mina fält. Ett kapitel om röstning och ett om opinion. Till min lättnad var det mycket jag kände igen. Nedan följer några blandade observationer.

Jeffrey Manza, Clem Brooks & Michael Sauder - "Money, Participation, and Votes: Social Cleavages and Electoral Politics".  Detta är 202-226 ur The Handbook of Political Sociology. Cambridge: Cambrige University Press. Editors: Thomas Janoski, Robert R. Alford, Alexander M. Hicks, Mildred A. Schwartz.

Klassificerar The American Voter som, jämte Downs (1957) en vändning i väljarlitteraturen, bort från sociologi och mer rational choice. Dessa distinktioner är nog mindre viktiga idag. Såg dock en återkomst för detta i Heath, Jowell, and Curtices böcker om UK från 1985 och 1991.

Manza, Hout och Brooks 1995 skrev också de en översikt över klassröstningsforskningen.

De diskuterar den tidiga forskningen från bla. Tingsten och Lazarsfeld, som verkar ha varit ganska oteoretisk, utan bara rent prediktiv. Lipsets Political Man (som jag väl borde ha läst) verkar vara den första som mer systematiskt försöker kartlägga samband mellan sociala miljöer och politiska rörelser, och politiska utfall (demokrati/diktatur).

Michigan-modellen var enligt MBS, trots sitt fokus på stabilitet och partiidentifikation (som i sin tur var orsakade av sociala strukturattribut), den första modellen som ägnade lite uppmärksamhet åt "defectors" - de som inte röstar som de "ska".

Ekonomiska modeller: Downs (rationellt, prospektivt beteende), Fiorina (är väljarbeteendet grundat i retrospektiva eller prospektiva bedömningar), eller Kinder & Kiewiet (egotropiska eller sociotropiska observationer).

Diskussion av mekanismer som skapar skiljelinjer. Antyder, i mitt tycke, att skiljelinjer främst är en beroende variabel - något som måste be unpacked. Mekanismer som nämns är ekonomiska intressen, sociala nätverk, samt utvecklandet av sociala identiteter.

Mycket väljarforskning fick karaktären av en rena individundersökningar, utan att beteendet sattes i särskilt mycket socialt eller institutionellt sammanhang.

Processer i skiljelinjeforskningen: Sociala strukturer, dvs. grundläggande sociala uppdelningar. Vissa är ganska konstanta, om än tar sig olika former (kön och klass), andra varierar även i förekomst. Strukturer kan ändras både genom gruppers relativa storlek och genom förändring internt inom gruppen.  Makropolitiska faktorer, som hur vissa organisationer mobiliserar, politiska partiers positioner. Slutligen även allt det där som har att göra med feedback (Hacker, Pierson).

Sedan kommer det en sektion om deltagande, som jag inte tar med just nu.

I avsnittet om väljarbeteende refereras en massa forskning om att de gamla skiljelinjerna är på väg ut. Deras samlade omdöme (s. 214) är att även om en del tillbakavisades, så resulterade även de studier som försvarade skiljelinjeperspektivet i en del medgivanden. Förklaringsfaktorer som nämns är ökat välstånd (en studie av Books och Brady från 1999, "Income, economic voting, and long-term political change in the US 1952-1996"), social rörlighet, utbildning, förändrade relativa storlekar på olika grupper. På den socialpsykologiska nivån nämns nedgång för klassmedvetande och rasism, och förändringar av den urbana strukturen som skapade denna psykologiska enhetlighet.

Sedan handlar det mest om pengar i valkampanjer.

David L. Weakliem - "Public Opinion, Political Attitudes, and Ideology", s. 227-246.

Avhandlar bl.a. frågan varför sociologer inte är så engagerade i opnionen längre.

Diskuterar den moderna föreställningen om PO som de samlade åsikterna hos den totala befolkningen. En del av kritiken hos Blumer och Schlesinger (den senare i en artikeln med titeln "The Humanist Looks at Empirical Sociological Research", från 1962) handlade om att man hade ändrat def. jämfört med Tocqueville, Dicey eller Bryce som tyckte att det bara gällde åsikterna hos kunniga eller public-spirited (man kan misstänka att detta ligger ganska nära mediafolket).

Opinioner skiljs ibland från attityder, som något mer specifikt. Attityder är mer generella predispositioner som ligger till grund för opinioner.

Refererar en skiljelinje mellan politiska och sociologiska förklaringar. Dock förenklad skiljelinje. Verkar egentligen ha handlat om de som insisterade på att klass fortfarande hade lika stark förklaringskraft som tidigare. Lite karikerat sägs den sociologiska approachen (s. 229) anta att samma sociala utveckling alltid leder till samma politiska resultat.

s. 230: Michigan-forskarna förklarade förändring bättre än Lazarsfeld et al. (som inte sa mycket om det alls). De tog hänsyn till identitet, men tenderade att tro att förändring berodde på saker som påverkade hela befolkningen, t.ex. ekonomin. Michigan var också faktiskt lite mer intresserade av ideologi och åsikter.

Intressant: Även Butler och Stokes fann att många väljare hade svårt att placera in partierna "korrekt".

Converse såg att åsikter ofta inte var korrelerade, och drog slutsatsen att folk har en piecemeal-approach till frågor, snarare än en konsekvent ideologi.

Mary Jackman, "General and Applied Tolerance" (1978), om större tolerans bland högutbildade som social desirabiliy bias.

Flera intressanta grejer av Lipset om arbetarklassmedvetenhet (borde enligt honom stiga i takt med utbildning och välstånd): "Revolution and Counterrevolution" (1970), kapitel i "Handbook of Social Psychology" (1954) om "The Psychology of Voting". Den senare behandlar även "cross-pressures" på medelklassen.

s. 235: Skäl till att sociologer slutade bry sig om opinionen: i den strukturella marxismens anda ansågs inte individuella åsikter vara intressanta, även en viss tolkning av Olson (1965) ledde tankarna i denna riktning (resurser avgör kollektiv organisering, inte gemensamma intressen), samt att denna approach hade svårt att förklara de nya sociala rörelserna.

Fyra moderna försök att förklara opinionsförändringar: ekonomisk utveckling och värderingar (Inglehart), framing, termostatmodellen, Stimson, policy feedback. Möjligen förklarar den första av detta de nya sociala rörelserna.

Parkins "Marxism and Class Theory" innehåller kritik av tanken om en invers relation mellan kulturella och ekonomiska konflikter.

Ett vettigt påpekande om deliberative polls-forskningen: ett viktigt substantiellt resultat, är att folk varken håller fast vid sina åsikter eller byter åsikter för att en auktoritet säger till dem, utan de utvärderar och diskuterar kritiskt.

Lite resonemang kring policy feedback. Understryker framförallt hur vaga en del påståenden i den litteraturen är.

Summerande omdöme (s.245-246): Tidig forskning hade framförallt nackdelen att de inte kunde förklara förändring. För Columbia var det en ren kompositionsfråga (förändringar i social sammansättning), för Michigan gällde det fluktuationer runt ett ekvilibrium.