s. 5: "My analysis will focus on two important outcomes for recent historical changes: first, the triumph of the idea of professionals as agents of formal knowledge over the older idea of professionals as 'trustees' of socially important knowledge; and, secondly, the splintering of the professional stratum along functional, organizational, and market lines. Politically, these changes have led, I will argue, to a polarization of views within the professional stratum, rather than to a separation of professionals from other social classes and strata." Denna spridning är större (och kanske mer intressant) än de procentenheter som skiljer professionals från andra "business people". Med den förstnämnda tesen verkar avses (s. 8) en utveckling mot snävare specialister, snarare än någon som saknar egen vilja. Något som Friedson menade var något som professionella har anspråk på: de vill lägga sig i målen, inte bara ge tekniska råd.
Lipset påstås porträttera "professionals" som en modererande kraft i demokratin i Political Man.
s. 13: Tar avstånd från "new class"-teorierna. Den ökande liberalismen är ett "kompositionsfenomen", snarare än ett resultat av förändringar i de professionellas situation.
s. 13: "The 'new class' theorists have placed much emphasis on higher education as a force encouraging intellectual distance from 'bourgeois society.' But only rather weak grounds exist for thinking that the high levels of education creates a sense of distance from business values. Higher education socializes most people into the ascendant views among political elites at any given time. In the conservative climate of the recent past in the United States, high levels of education (including professional and graduate training) were associated with conservative views - at least on issues related to the economy - just as they have been associated with more liberal views during periods of reform."
Ganska hårda ord, och en intressant hypotes! Gäller det alla typer av värderingar. Köper inte detta utan vidare. 60-talets förändringar gick väl ändå väldigt snabbt?
s. 16: De professionella var en kraft som skapade större socialt välmående och höll tillbaka "capitalist development" i viktiga avseenden. Inte helt klart vad som åsyftas.
s. 18-19: Brint vill korrigera följande föreställningar: Expansionen av de professionella är inte en följd av en allmän trend mot deras ökande makt i ett post-industriellt samhälle, utan har flera olika källor. De har inte heller fått större makt, annat än en liten politisk elit (kanske menar Brint här samma grupp som Rothstein et al. benämner "policyprofessionella"). Möjligen spelar de roll på ett förberedande stadium. Det finns visserligen en retorisk motsättning mellan komtemplationens och handlingens människor, men få ifrågasätter egentligen de moderna demokratiska marknadsekonomierna.
I kapitel 2 går B ut hårt och slår fast att organisering och monopolisering är kärnan i det man benämner "professionella".
Här får man lite, lite mer klarhet i vad han menar med "social trustee professionals". Han tar upp Hughes påpekande om de professionellas "guilty knowledge" - de känner till sina klienters synder och svagheter: ekonomiska problem, olagliga handlingar, sjukdomar med mera. Detta gäller i synnerhet under den tidiga perioden, med läkare, advokater och präster som de främsta grupperna av professionella. I den andra perioden, början av 1600-talet (förmodar jag - det står "seventh century", men det måste vara fel, s. 28), expanderar gruppen en del, främst med officerare och arkitekter. Dessa erbjuder inte i första hand "expert service" åt enskilda, utan åt staten. Redan här börjar man utarbeta en slags "noblesse oblige". Nästa fas kommer runt 1900 och är kopplad till kapitalismens utveckling, såväl vad gäller tekniska och affärsrelaterade yrken, som olika former av "sociala" yrken.
s. 32: Wilenskys modell för professionaliseringsprocessen, med den egna organiseringen i centrum, och den nya "regulatory state" i slutet av 1800-talet. Betonar ömsesidig nytta: professionen vann autonomi, staten vann ett effektivt medel för kontroll av verksamheten och universiteten fick nya klientgrupper för att sköta utbildningen.
s. 36: Här förklaras social trustee professionalism som att det är just kombinationen av "civic-minded moral appeals" med "circumscribed technical appeals". Denna ideologi spåras också till runt 1900. Ett tal av John F. Dillon inför ABA. Thorstein Veblen och John Dewey var varma förespråkare av detta. Veblens kritik av "conspicious consumption" hos the idle rich kontrasteras mot ingenjörernas samhällsnyttiga sysslor. Dewey ville ha en friare yrkesman, utanför de smala hierarkierna i den moderna industrin, som grund för "a responsible democratic polity".
s. 37: "Although social trustee professionalism remained preeminent at least through the early 1960s, it did not, as I have noted, fully control the field of ideal expressions. A second important ideal also developed over this period. This ideal of expert professionalism emphasized the instrumental effectiveness of specialized, theoretically grounded knowledge, but included comparatively little concern with collegial organization, ethical standards, or service in the public interests.
s. 37: "The most important source of expert professionalism was the indifference of some applied science occupation to the nonmarket elements of social trustee professionalism. Expert professionalism developed principially in the engineering specialities with close ties to entreprenurial and large-scale business and weak levels of collegial organization." Exemplen är olika sorters ingenjörer. Det är en professionalism som är inriktad på sånt som marknaden efterfrågar, som är lönsamt (men kanske har en aspekt av långsiktighet i sig, som lång utbildning).
Social trustee-idealet kom dock att dominera fram till och med typ 1960-talet. Wilenskys artikel "The Professionalization of Everyone?" förefaller ha varit inledningen på en attack. W ska ha pekat på flera hinder mot "substantive" professionalisering. Han pekade bl.a. på att autonomin ofta var ganska begränsad. Men det låter inte för mig som om detta ska ha varit något som siktar på underminering. Möjligtvis påpekandet att vissa "professionella" sysslor egentligen inte var särskilt professionella utan enkla rutinsysslor. Hänvisningar till "kollegialitet" handlade ofta just om att slippa kontroll (man tog för givet att alla var lika bra). Friedsons Profession of Medicine m.fl. var ett angrepp på tanken att professionella tjänade allmänheten. Amerikaner började i högre grad sätta likhetstecken mellan inkomst och status (har detta ändrats sedan dess?). Överskott på vissa yrkesgrupper i slutet av 1960-talet. Expansionerna gjorde att allt fler blev alltmer specialiserade, även i de yrken som var relativt autonoma. (Kanske blev det också svårare att påstå att det man gjorde var "särskilt viktigt"?) SCOTUS slog ned några viktiga lagar för de professionellas monopol (exv. förbud mot standardpriser och annonsering). Men även internt gick man i en sådan riktning. Läkare gjorde motstånd mot förbud mot "egenremisser" (remisser till kliniker i vilka läkaren hade egna ekonomiska intressen).
Frågan är, varför håller vissa professioner fast vid social trustee-idealet? Är det så enkelt att de inte har en avsättning på marknaden? Knappast när det gäller läkare. Refererar här till en artikel av Nathan Glazer: "The Schools of Minor Professions".
s. 81: Skillnad mellan kritisk och analytisk rationalitet. De flesta professionella sysslar enbart med det senare enligt Brint. De ifrågasätter inte sitt grundläggande ramverk, utan de använder det.
s. 82-85: Fyra kulturella värden: utbildning (ingen annan grupp är så bra på det), autonomi (återknyter till den gamla medelklassen som 'oberoende'), "balancing and synthesizing ideas" (man gillar tanken på pragmatism, och att stå i mitten mellan intressen - låter ganska teknokratiskt i mina ögon, men B använder inte det ordet), och kontinuiteter (med de gamla professionerna, åtminstone som en hyllning av de egna traditionerna, och en viss 'reserverad' kompetens).
s. 86: De professionella är i mitten av ekonomiska frågor (lutandes konservativt) och till vänster (liberala) i sociala frågor, sett till aggregeringen. Det finns också interna skiljelinjer, men de är komplexa och många, snarare än enkla core/periphery eller public/private sector.
s. 87-90: Här diskuterar B variationen i attityder i ekonomiska frågor. Menar att det är närheten till business eller staten som avgör, men när det gäller orsaker talar han bara vagt om normer, och säger att det kan handla både om att de gillar de normerna, och att de lär sig gilla dem. På s. 90 kommer dock en särskilt intressant formulering när han relaterar "närheten" till business som att vara en kunskapsfråga: en fråga om att kunna göra affärer och behärska principerna för business. Här diskuteras också att vissa professioner är mer av command-oriented settings, medan andra har consultation-oriented settings. De förra är militär och polis, och alla yrken som handlar om att upprätthålla social ordning (gäller det även socialarbetare?), de senare handlar snarare om dialog mellan jämbördiga parter.
s. 90- Sedan finns det också andra demografiska karaktäristika som förklarar variation i ekonomisk liberalism: ekonomiska utsikter (vilket förklarar de svartas och de ungas större ekonomiska liberalism)
s. 92: Amerikanska professionella inte så positiva till facket.
s. 96: Tre källor till ekonomisk liberalism bland professionella: "people-centered motivations (found most often in human services), idea-centered motivations (found most often in academic and public-policy circles), and expression-centered motivations (found most often in the arts)". Detta i kontrast till de som menar att det finns en gemensam nämnare.
s. 96: "The designation of liberal professionals as a "high-status group" - a conventional label in the "new class" theory - is itself largely misfocused. With a few exceptions - Hollywood, the liberal arts colleges, and some foundations - centers of liberalism are found primarily in the least advantaged and most vulnerable quarters of the professional stratum - among people who are younger, have little income, and are located in the tax- and contribution-dependent sectors of the economy."
s. 96-97: Progressiva människor inte nödv. detsamma som progressiva institutioner. Två exempel: nöjesindustrin och akademin.
s. 97-103: Liberalism i social issues hänförs till utbildning. Inte lika relaterat till inkomst och status här, utan till närheten till "middle class morality". Känns dock aningens spekulativt och det saknas referenser, när B säger att de lägre har varit mer beroende av klassisk "jobba hårt moral", snarare än någon mer grandios lära.
s. 102-103: Lite oklart varför social issues har sådan sprängkraft, eftersom de är helt förenliga med den ekonomiska ojämlikheten. Många social issues handlar om att få kapitalismen att fungera bättre. Men att de har det är ovedersägligt menar B. En möjlig förklaring är kanske att det egentligen handlar om ekonomi i många fall. Iaf när det gäller hudfärg och kön.
s. 104: Not om en massa bra referenser om de professionella som progressiv klass. Främst med avseende på olika förändringsperioder i den amerikanska historien.
I kapitel 6 försöker Brint redogöra för skillnaderna i attityder mellan professionella och business. Men detta blir inte så lyckat. Han vill inte godkänna några klassrelaterade förklaringar, som att grupperna har olika intressen, utan förklaringarna är istället vad han kallar "kompositionella". Dessa saker handlar mycket om utbildning, tidsanda (optmismen kring den sociala ingenjörskonsten) och skiftande frågor. Det senare kan kanske förklara en tillbaka gång för demokraterna i denna grupp på 80-talet (givet att attityderna förblev desamma), men annars är det bara förklaringar som har mer "tillfällig" natur, som inte kan förklara det bestående gapet mellan professionals och business. Samtidigt verkar han också prata om vissa yrken som "liberala" och andra som "konservativa" till sin natur (s. 110) och nämner också att republikanerna på 1980-talet uppmuntrade utbildningssystemet att producera fler med "deras" yrken.
s. 123: "The most likely contributors to the attitude gap are the larger employment settings in which very different proportions of professionals and business people are located, and in which attitudes are distinctively more liberal than those in the relevant contrasting setting. [Talar han om nätverkseffekter här? Annars blir det cirkulärt .] For example, because public and private sector workers tend to have rather different attitudes, and because there is a large representational difference between the mainly private sector managers and the mainly public sector professionals, sectoral differences should be one of the more important compositional influences behind the attitude gap. This logic suggests that the most likely contributors to the attitude gap on economic issues are the three employment variables - sector, income, and occupation (particularly in relation to differences between human-services professionals and business people). [Här låter det verkligen som att han säger båda sakerna på samma gång: det har inte att göra med speciella yrken, och det har att göra med vissa yrken.] On social issues, the most likely contributors are the education, age, and gender differences between professionals and business people. [I Sverige kan nog även omfördelningsattityder ha med kön att göra.] These compositional differences are an underlying source of the attitude gap between professionals and business people, and they provide the cultural ambiance [atmosfär] out of which sharper tensions sometimes flare."
Ett problem här kan vara att den klassrelaterade tolkningen är lite vag. Han pratar om "emerging class interests" men preciserar aldrig riktigt vad det handlar om. Möjligen gjorde de han kritiserar aldrig det heller. Men här kommer dock en bra precisering!
s. 123: Klassteorin kanske inte helt fel, men behöver omformuleras: "The gap may not be the result of class tensions arising in a more or less natural way from differences between the holders of 'economic capital resources' and the holders of 'knowledge resources'. Rather, the gap is more likely based on the kinds of groups and institutions in which social validated 'knowledge resources' are embedded." Behöver utvecklas, men det ger en bra kontrast mot de han opponerar sig mot. Det kommer också spekulationer senare om att detta är mycket en perspektivfråga: låt säga att offentliganställda börjar uppfatta sig själva som mer beroende av den privata sektorn. (Jfr dock Häggs påstående att välfärds-Sverige administrerades av män och kvinnor som stod helt främmande för målen med verksamheten.) Detta tolkar jag som ett påstående att perceptionen spelar roll, men att den sociala distinktionen mellan olika sektorer inte nödvändigtvis är särskilt klar.
No comments:
Post a Comment