THE BERELSON PARADOX RECONSIDERED - INTENTION-BEHAVIOR CHANGERS IN U.S. AND SWEDISH ELECTION CAMPAIGNS, Public Opinion Quarterly 54:530-550.
Studien börjar med att ta avstamp i vad de kallar Berelsons paradox (som inte alls verkar vara någon paradox, bara en för sin tid oväntad iakttagelse): de väljare som byter parti är de som kan minst och är minst intresserad av och aktiva i politiken. De ifrågasätter inte Berelsons iakttagelse, men ställer upp en hypotes om att det kan fungera annorlunda i Sverige, som har ett annat politiskt system.
Det verkar också vara så att det inte är partibytare i allmänhet de studerar, utan "intention-behavior changers" syftar på de som inte röstar på det parti de angivit att de haft för avsikt att rösta på. (Detta kan man alltså se bland de respondenter i valundersökningarna som intervjuas innan valet.)
De kollar sedan på hur det är med dessa bytares politiska intresse. De säger att tabellerna är "clear-cut" (s. 534), att sambandet är klart i USA, men vagare i Sverige. När jag tittar på tabellerna ser det dock inte helt självklart ut. Jag köper det för nu, men skulle vilja se något slags annat sambandsmått där (även om det kanske inte är möjligt när variablerna har olika skalor, men det kan man ju också trixa med).
De säger att resultaten för bytares kunskaper är liknande. Här använder de en "reliabilitetskoefficent" (Cronbach's Alpha) som är något slags mått på indexkvalitet, som jag vet att jag borde förstå mig på bättre.
Sedan kollar de på hur bytarna ser ut jämfört med hela urvalet med avseende på kunskap (s. 540-541). I Sverige är de som vet mest överrepresenterade. I USA är de som vet minst överrepresenterade. De slänger också upp Peterssons typologi med vaneröstare, fribytare etc. och kollar på andelarna där. De ser då att i Sverige så är det icke-partisanerna som byter parti i högre grad (såväl ointresserade som intresserade), medan det i USA är detta mer oklart. Om något är det de med lågt intresse som vanligen byter, såväl partisaner som icke-partisaner.
Jag tycker dock de är lite oklara i hur de förklarar dessa skillnader, och exakt vad det är de förklarar. Det är väl egentligen varför det negativa sambandet mellan bytande och kunskap/intresse finns i USA men inte i Sverige. Svaret verkar vara att det i Sverige finns en massa vaneröstare på ett sätt som inte finns i USA - industriarbetare som röstar på sossarna och inte tänker mer på det. I USA är däremot de mindre kunniga väljarna partisaner i mindre grad. De är inte mobiliserade av något parti. I slutändan är det alltså partisystemets sätt att mobilisera väljare som förklarar varför detta samband finns i USA men inte i Sverige.
Det låter ju hoppfullt. Det man kan fundera på är om det stämmer även när man kollar på de som bytte sedan förra valet.
Man kan dock notera hur spekulativ den förklarande analysen är, och bara två fall! Men nåja, databehandling och -tillgång var nog krångligare 1990.
Detta borde kunna användas för att Sverige är ett "easy case" för medelklassteorin. Det är de kunniga väljarna som byter i högre grad i det här landet.
Election campaign volatility in Sweden and the United States, Electoral Studies, vol 10(3), p. 208-230 (1991)
Det är återigen frågan om en jämförelse mellan Sverige och USA och det handlar om rörlighet. Men lite oklart vad den teoretiska ingången är. Abstract är väldigt deskriptivt. Det handlar om kampanjer, snarare än rörlighet i allmänhet. Nämner bland annat att det finns en rörlighetstrend i Sverige men inte i USA. Denna påstås bero på partiernas relativa försvagning i Sverige. De tappar greppet om väljarna.
I introduktionen (s. 209) nämns tre frågor: Hur stor andel av väljarna byter parti under valkampanjen? Vilka partier vinner och förlorar under kampanjerna? Hur ser profilen ut på de väljare som byter under kampanjerna?
En typologi: stable, switchers, armchair partisans, unmobilized. Den tredje kategorin handlar om de som uttrycker partipreferens men inte röstar.
De redovisar raka och viktade beräkningar, korrigerade för att ickeröstare skiljer sig från röstare. De har ett metodologiskt resonemang om detta, som jag förmodar mest är möjligt i Sverige:
s. 211: In a recent analysis of the four most recent elections in Sweden, for instance, it was found that 92 per cent of those who were successfully interviewed were validated voters, compared with 80 per cent of those who were not interviewed (Granberg and Holmberg, 1990b). Therefore, the percentages were recalculated in a way so that the turnout for the sample equalled the turnout in the population.*
s. 214: De tolkar "armchair partisans" som människor som demobiliserades under kampanjen (kanske acceptabelt ändå, eftersom frågan, om jag minns rätt, handlar om avsikt att rösta) och de som inte avsåg att rösta, men ändå gjorde det, kan räknas som "vinster för systemet". Sedan räknar de ut ratios på dessa (s. 215) och kommer fram till att amerikanska kampanjer alltid "förlorar" väljare, och att de svenska har lite mer blandade resultat.
s. 216: Ytterligare ett exempel på hur svenska statsvetare överlag tar de två blocken för givna.
Bra kommentarer till ökande rörlighet på 1980-talet, som det tedde sig då. En utbudsförklaring:
s. 217: The increase in party switching between 1979 and 1988, which seems to have occurred largely without a corresponding increase in bloc switching, is obviously related to the emergence of the Green party and the revitalization of the Christian Democratic party. Though neither of these parties has yet attracted a large following, their presence has complicated the choice for Swedish voters by increasing the number of viable alternatives. In 1988, the Green party became the first new party in the Swedish Parliament in over 70 years.
s. 219: De jämför bytare med rekryterade i kampanjer i USA, som andelar av rösttillskottet. De senare är enligt texten avsevärt fler, men det verkar inte stämma med figuren. De är ungefär lika många överlag.
Sedan rapporterar de om beslutstidpunkt, tolkad i termer av "osäkerhet i beslutet". Trots sina funderingar inledningsvis ser de nu inget problematiskt i det måttet:
s. 213 It depends partly on how seriously we take the answers that are given to us by respondents. If people are asked point-blank which party they are going to vote for, and they say they don’t know yet, should we take this answer at face value? The naive answer is yes, let’s not underestimate the voters. Ifthey say they’re undecided, let’s assume they really are undecided, at least in the absence of evidence to the contrary. On the other hand, in a multiparty system indecision may be a complicated phenomenon, and there may be many layers of undecidedness. For example, there may be a few voters who truly are completely undecided, who do not have any idea which party to vote for in the coming election. Others may have narrowed the choice down considerably, being undecided between two of the parties, leaning towards one of them, but definitely not going to vote for one of the other five parties. Still others may have a preferred party of long standing but may be considering voting for one of the other parties for tactical reasons (Holmberg, 1984; Holmberg and Gilljam, 1987).
s. 222 har en figur som de läser som att det finns en trend mot att väljarna beslutar sig senare i Sverige men inte i USA, men att det senare landet låg högre från början, och att Sverige nu ligger lika högt. Jag tycker dock man kan se en uppåtgående trend även i USA, låt vara betydligt svagare.
s. 224 relaterar detta till minskande partiidentifikation. Här har Sverige nedåtgående trend, medan USA inte har det på samma sätt. Andelen identifiers där går ned, men strong identifiers går upp.
Bra argument baserad på enkla korstabuleringar. Partiidentifikationsbegreppet har inte förändrats. Det finns snarare färre som identifierar sig med något parti.
s. 225: Overall, it appears that the level of party switching and volatility among the strong identifiers is very low and stable across years. So it is not that the strong identifiers have become more volatile. Rather, volatility has gone up because there are fewer strong identifiers. People who identify with a party but not strongly may have shown a slight trend across years towards increased party switching and volatility, but it is no more than a slight trend if indeed it is one.
Fantastiskt hur de avslutar artikeln här: Det är komplicerat med kampanjrörlighet, men vi tror att detta är viktigt. Och så börjar de med antalet partier, som de överhuvudtaget inte har analyserat empiriskt i artikeln, eller med några referenser till annan forskning! Hade detta varit ok idag?
Bra formulering som jag aldrig sett rakt ut på det sättet tidigare:
s. 226: It can be assumed that when politics are highly uni-dimensional, volatility will be relatively low. In Sweden, it has been first and foremost the nuclear power issue, later embedded in a more pervasive environmental concern, that has added a second major dimension to Swedish politics (Koblik, 1980).
Positioneringen kommer först på slutet: Denver & Crewe (1985) tittar mest på rörlighet mellan val. Vi tittar på hur den uppträder under kampanjerna.
The Intention-Behavior Rrelationship among U.S. and Swedish Voters*
Social Psychology Qyuarterly 1990,Vol. 53, No. 1, 44-54
För tredje gången gillt Sverige och USA. Här är inte temat rörlighet direkt, men ändå instabilitet i beteendet: det som studeras är relationen uppgivet parti-faktiskt parti som man röstade på. Holmberg & Granberg tycks verkligen ha karvat ut en nisch med studiet av rörlighet på mer kort sikt. Märkligt att Holmberg inte tycks ha kommit på tanken (eller iaf inte genomfört den) att kontrastera lång- och kortsiktig rörlighet (eller vad Dassonneville kallar inter-election kontra campanign volatility) med hjälp av panelsiffrorna. (Väl värt att tänka igenom möjligheten till ett enkelt paper med SNES där!)
Denna gång inte fokus på skillnader, utan likheterna mellan länderna görs indirekt till argument för att de verkligen har ett bra finding.
s. 44: Theintention-behavrioerlationshiips analyzedwithdatafrom10 U.S. andsevenSwedish nationalelectionsurveysA.sexpectedfromFishbein'stheoryofreasonedaction,thelevel of consistencbyetweenintentioannd behavioris veryhighin bothnations.Amongthose whoseintentioinsnotcompatiblweiththeirself-identiatnydtheirpriorbehaviorh,owever, theintention-behaviroerlationshipweakensconsiderablyA. modificatiotno Fishbein's modelisofferedinwhichpriorbehaviorandself-identihtyavea directeffecotnbehavior as wellas an indirecetffecotn behaviorthroughbehavioralintention.
De applicerar alltså en socialpsykologisk teori om vad som orsakar skillnad mellan avsikt och beteende på röstning. Men hur funkar egentligen definitionerna här? Nyckeln ligger i om man kan skilja på skillnader mellan avsikt och beteende kontra ändrade avsikter på något intressant sätt.
s. 45: We expectedthatan individual's self-identity (Biddle et al. 1985, 1987)-in thiscontext,identificationfoneselfwitha politicalparty-and priorbehaviorwould modifytheintention-behaviroerlationship. People who intendto behave as impliedby theirself-identimtyaybe morelikelytodo so thanpeoplewhointendtodo somethingnot impliedby theirself-identityIn. addition, otherthingsbeingequal, people who intend to do somethingtheyhave done before may bemorelikelytodoitthanpeoplewhointend todo somethintgheyhavenotdonebefore-evenwhenweconsideravolitionablehavior performaeldmostautomaticalwlyithoumtuch suchasvoting.
De kollar på före detta beteende i val (med minnesdata, dåligt mått) och röstningsintention för USA och Sverige (de redovisar något annorlunda frågeställningar i resp survey, s. 46).
De finner att "level of consistency" inte varierar över tid och inte mellan de båda länderna heller (s. 46).
(Märkligt att de verkar "testa" Fishbeins teori. Det verkar ju inte vara en teori, utan mer ett framework för att tänka kring hur de situationer kan uppstå när intention och beteende avviker från varandra. På s. 52 diskuterar de också att Fishbein själv tenderar att förstå sin teori om detta sätt, och se människor som i grund och botten rationella informationshanterare. De verkar svara på detta genom att säga att modellen är inkomplett. Mycket märkligt sätt att försvara sig.)
s. 47: Det visar sig också att människor som upprepar sitt beteende tenderar att följa sin intention i högre grad. (Men är detta en socialpsykologisk insikt? Har det inte mer att göra med avsaknad av partiidentifikation och att man ändrar sig, snarare än med någon störning i relationen intention-beteende?) De hittar också att människor som korsar mot sin partiidentitet håller intentionen i lägre grad. De hävdar att denna diskrepans är större i Sverige (78%) än i USA (83%). Man kan dock fundera över den vetenskapliga signifikansen.
s. 48: De redovisar Eta. Ett statistiskt mått jag borde kunna som ett rinnande vatten.
s. 52: In light of our analysis, we offer a tentativemodificatiotno Fishbein'smodel.Givenour resultswe feel confidenthatself-identity andpriorbehaviordonotonlyexertaneffect on behaviorailntentiobnutalso affectbehav- ior directly.
s. 52: De för en diskussion om partiidentifikation, att det är mer än en transitory preference. Argumenterar för att frågan är formulerad som en identitetsfråga. Refererar dock inte till Thomassens paper från 1976.
No comments:
Post a Comment