Ur John Goldthorpe (ed.) Order and Conflict in Contemporary Capitalism
s. 179: "Underlying conflicts of interest need not necessarily have become manifested in political conflicts of the kind that can be easily grasped by quantitative indicators. Care is also required in the definition of the dependent variables, that is, the choice of policies that are to be studied. Here, the traditional [!] focus by students of social policy on core programmes of social insurance and on social security expenditures becomes inadequate. [...] Thus, one major source of conflict was the extension of political measures to influence distributive processes and outcomes in areas such as the labour and housing markets. That is, conflict arose over the extension of the boundaries of social policy. A more traditional arena of strife concerned the form of he institutions through which citizens become organized into the welfare state - institutions which contribute in significant ways to the definition of collective interests among citizens, and which thus influence collective action." I en fotnot anger de att de som de kritiserar i första delen av citatet är Heclo (1975), Alber (1982) och Wilensky (1975).
s. 180: Arbetarklassen från välfärdsstatens objekt till dess subjekt efter andra världskriget. Bra formulering.
K och EA urskiljer inte tre, utan två major approaches till social policy före andra världskriget, s. 180-181: "In nations such as Germany and Austria where capitalism become established under neo-absolutist, statist auspices, and active social policy had emerged at an early date. It was explicitly designed to preserve stability and arrest socialism by granting rights independent of market participation [min kursiv.]. Social reforms pursued a corporatist, status-segregated order [/] designed to reward loyalty [min kursiv.] and traditional privilege, and to discourage wage-earner unification. The leading concern was to preserve pre-capitalist conceptions of organic social integration rather than faciliate the free development of market relation. The contrasts with the liberal bourgeois response that prevailed in the Anglo-Saxon and Scandinavian nations. The overriding objective here was to minimize state interference in private property rights, to block the emergence of distributional mechanisms outside the market, and thus to incarcerate labour in the market [min kursiv.]. The punitive poor law was the favoured response to the social question for classical liberalism, while reformist liberals looked to corporate welfare or contractual insurance schemes."
I en fotnot säger redaktör Goldthorpe att deras användning av ordet "corporatist" är lite udda, men att man ska se Lehmbruchs kapitel för kommentarer till detta.
s. 181: "The extent to which the labour movements in different countries have achieved their goals is here expected to be influenced not only by the strength of their power resources relative to those of their adversaries, but also by the extent to which pre-war bourgeois social policy had already created vested interests in occupationally segmented institutions - interests which are difficult to overcome."
De kör en tre-fallstudie, med Tyskland och Österrike som vested interests-fall, och Sverige som det mer liberala landet. Samtidigt nämner de att deras andra oberoende variabel, maktresurser, också varierar. Sedan kommer dock en harang om hur sociala institutioner påverkar arbetarklassens organiseringsförmåga.
Fallen beskrivs enligt följande:
Sverige: stark organisering (även tjänstemännen), starkt socialdemokratiskt parti, välorganiserade arbetsgivare.
Österrike: likaså starkt centraliserad organisering (arbetare och tjänstemän i samma förbund!) men mer splittring längs religiösa skiljelinjer (lägre organisationsgrad), starkt socialdemokratiskt parti med nära samarbete med facket (som i Sverige), men också stark och enad bourgeois (ÖVP), mindre dominant i regeringsställning, å andra sidan mycket statligt ägande, vilket gör kapitalets ställning svagare.
Tyskland: svagare fack, nära samarbete med socialdemokraterna, svagare socialdemokratiskt parti (inte i regering förrän 1966), stark, enad bourgeois i CDU/CSU och välorganiserat kapital.
s. 183: Några generella postulat om socialdemokratins mål: byta ut marknadsfördelning mot "democratic distribution", "social rights for property rights". Dekommodifiering: att låta medborgarskapet bräda marknadens fördelning.
s. 184: Socialdemokraterna ville hålla ihop arbetare och tjänstemän (oklart om detta var ett mål i sig eller om det var ett randvillkor, ett strategiskt postulat). "The pursuit of this objective was combined with efforts to form broader class alliances, especially with farmers and urban petit-bourgeois groups. Social policy institutions that compartmentalized occupational groups, status categories, or classes would easily consolidate traditional lines of cleavage and even generate new, separate interests." --> Generella system (de säger universella, men se Bergh 2004). Redan här är egentligen all väsentlig teori om WS formulerad, verkar det som. Alla de väsentliga distinktionerna från EA och Korpi/Palme senare finns med här.
s. 184: The targets of the Social Democrats were surprisingly similar across nations. Typically, the first-order task was to reform, and hopefully marginalize, the traditionally punitive, means-tested relief programmes for the poor, replacing them with income maintenance entitlements across the entire range of social risks". Säger dock inget om tvånget att delta i arbetsmarknadsåtgärder. Hur starkt var det förr?
s. 185: Tabell: Norden låg lågt på sociala utgifter 1930 och 1950. Först 1977 hade Sverige blivit långt större än alla på detta (Danmark, Norge, Tyskland, Österrike), även om de andra också hade ökat.
Sverige
s. 186: På den ideologiska nivån: socialt medborgarskap som förberedelse för "ekonomisk demokrati" som skulle skapa jämlikhet. På den pragmatiska nivån: välfärdsstaten användes för att skapa ekonomisk effektivitet. På den strategiska nivån (oklar skillnad): välfärdspolitiken skulle vara i harmoni med arbetsmarknadspolitiken, fackets förhandlingspraktik och makropolitik. Ingen tydlig skillnad mellan socialpolitik och annan politik.
s. 187: "Indeed, precisely because its function was meant to be marginal, unemployment insurance in Sweden was, rather ironically, allowed to remain a second-rate system of publicly subsidized union-controlled funds with relatively meagre benefits." Låter helt fel. Jfr Rothsteins paper om organiseringstyrka. Gentsystemet var by design och en viktig faktor för den stora organiseringen.
Blev socialpolitiken en del av arbetsmarknadspolitiken? Samma sak som nu; ge folk en jobbigare morgon, men ett bättre liv.
s. 188: ATP-reformen. Viktig för socialdemokraterna. En strid kanske värd att ta, men den gick ju igenom på marginalen. Viktigt att få det klart för sig exakt hur den inverkade. Vann man tjänstemännen med policy eller propaganda? Var det främst att man vann väljare då som var betydelsefullt, eller handlade det om att säkra stödet på längre sikt? Nämner också miljonprogrammet som en viktig social reform. Pensionskapital användes för att finansiera det. Man favoriserade "co-operative builders" med generösa lån, och vissa villkor verkar ha ställts.
s. 189: "aside from wage policies [via central bargaining], which to some extent decreased differentials also between workers and salaried employees, the decline in income inequality was the result of political measures to increase labour-force participation, improve pension benefits and enhance tax progressivity."
s. 189: Enligt K och EA fick vissa företag så låga vinster att de inte kunde investera, men vissa så höga vinster att de inte behövde investera på 1970-talet. Gav förslaget om löntagarfonder, som enade borgerligheten. SAF såg till att splittra arbetarrörelsen i avtalsrörelsen 1983.
s. 190: En ganska hoppfull syn på löntagarfonderna, de som genomfördes, ändå.
Österrike
s. 190-191: Här finns beskrivningar av den österrikiska överhetens tidiga strategier mot arbetarrörelsen. Värda att studera på egen hand någon gång. Och ganska lik dagens borgerlighet, tycks det mig. Det handlade om att ge sina närmast allierade särskilda förmåner för att knyta dem till sig (dela löntagarna genom särskilda förmåner till tjänstemän). Tydligen jobbade man väldigt aktivt på att få tjänstemännen att uppfatta sig själva som en egen kategori. (Jfr Croner om detta.)
s. 191-194: Koaltionsregeringar mellan socialdemokrater och konservativa 1949-1966. Socialdemokraterna styrde socialdepartementet. Press från facket om generella välfärdssystem. Lyckades i någon mån, men långt ifrån helt. När man sedan fick makten på egen hand på 1970-talet tog man några steg till. Strider om arbetsmarknadspolitiken och målet om full sysselsättning refereras, men poängen är oklar. Fackens strategi, att bara pusha de lägsta lönerna så mycket som de fattigaste företagen har råd att betala, har sänkt löneandelen. Man försökte få till ett bostadsprogram, men lyckades inte så bra.
s. 194: "For the Austrian SPÖ, the price of full employment has been a sanctioning of the remnants of corporatist status segregation in the welfare state, unbroken guarantees of wage restraint, and, perhaps most significantly, the tolerance of high wages, income and property inequalities."
Tyskland
s. 195: "the CDU-CSU alliance brings together in nominational terms northern Protestants and southern Catholics, while in class terms it united German business with the old middle classes, especially the farmers, and the salariat." Gör SPD bara till de urbana arbetarnas parti. De valde också att isolera sig mer politiskt, och facket "were forced to pin their hopes on the future full-employment dividend of economic growth, financed by low wages and high savings." Kamp mellan den ordoliberala och socialkatolska sidan av CDU.
s. 196: Även här försökte socialdemokraterna få till universella system, men misslyckades stort. En bostadskris tvingade in högern på någon form av statliga åtgärder på det området, men de övergav dem så snart de kunde.
s. 197: CDU:s pensionsreform 1957, med indexering som gjorde länken mellan förfluten insats och framtida belöning ännu mer markerad. 1966 blev det storkoaltion och fackliga framsteg med "konzertierte Aktion" (exakt vad det nu var).
s. 198: Massivt motstånd från CDU, arbetsgivarna och privata försäkringsbolag mot SPD:s försök att universalisera pensionera. Hur? Man lyckades införa grundpension, men inte häva yrkessegregeringen.
Generellt
Intressant tabell med översikt på WS statistik, uppdelat på behovsprövning och totalt, individbaserat, omfördelning, som procent av BNP. Siffror på det över tid, finns det någonstans?
De säger inledningsvis att de inte kommer att fokusera på de kvantifierbara variablerna, men det verkar de ju verkligen göra just här. Här sägs inte mycket om socialpolitikens områden.
Är det något som var nytt för mig här så var det argumenten om hur enhetliga de socialdemokratiska partierna i dessa länder varit i sina krav. Men det hade varit intressant att ha med UK också i det hänseendet.
s. 203: "the growing dilemma for social democracy [in Sweden] was how to reconcile economic policy for full employment with the consolidation of the social-citizenship state. Their tentative answer to this dilemma, which emerged during the 1970s, was to challenge the rights of capital [/] ownership, implanted in the 'historical compromise', by demanding industrial democracy, collective capital formation and the rights to capital of wage earners."
Det låter rätt märkligt. För det första kan det ifrågasättas om det var politiken som skapade full sysselsättning. För det andra har jag aldrig tidigare hört påståendet att löntagarfonderna skulle ha handlat om att skapa full sysselsättning. Möjligen indirekt, för att upprätthålla investeringstakten. Å andra sidan har jag inte läst så värst mycket av den litteraturen.
Men hur förs resonemanget om strategi här på en generell nivå? Det är i viss mån fråga om timing och relativ politisk styrka inledningsvis. Den svenska borgerligheten hade ingen starkt utvecklad socialpolitik, om jag förstod saken rätt, utan det lämnades fritt åt socialdemokraterna, säger K och EA. Vilka är de socialpolitiska områden som SAP nådde, men inte SPÖ och SPD? Främst bostadspolitik, tycks det mig som. Han har inte så mycket att säga om arbetsmarknadspolitiken i Tyskland och Österrike. Möjligen saknar K och EA insikten att politik för full sysselsättning inte handlade om att skapa detta, utan om att hantera det. s. 203: "their capacity to 'social-democratize' their respective societies has differed considerably more than would be expected in terms of relative degree of union strength and centralization, working-class political mobilization, and parliamentary power." Det handlar sedan om borgerlighetens enighet.
s. 203: "But although the differences in historical causation are multiple, they resolve into the terms under which the post-war political settlements among the classes were negotiated. In Sweden, the Social Democratic mandate that emerged during the 1930s was narrow with respect to changing property relations within the economy, but very broad with respect to distributive change through parliamentary power. The Scandinavian Social Democrats could strengthen their political and organizational positions by building an institutional type of welfare state."
Detta är inte substanslöst, men på vissa sätt ändå irriterande vagt. Varför fick man ett brett mandat för omfördelning här? Var det alltså bara borgerlighetens politiska svaghet som var avgörande på det området? Mer möjligheter till klassöverskridande allianser? Istället fick man i Ö och Ty sätta sig och förhandla mer med de konservativa. Denna faktor återkommer starkt på sista sidan, s. 205.
s. 205: "Opposing interests have not only batteled over the scope of social policy, but has also pursued distinctly class-specific strategies and goals in their policy choices. Conflicts have centered on the extent to which wage-earners should be dependent on the market mechanism, the ways in which class interests should be institutionalized in the organization of welfare state programs, the boundaries of social policy, and of course, the allocation of financial burdens created by and expanding welfare state." Här har vi kanske partistrategifaktorerna: hur bra skyddar en socialdemokratisk WS medelklassen mot ekonomisk/statusmässig instabilitet (policy och ekonomisk utveckling).
En del av detta säger de inte mycket om - som socialpolitikens gränser och om WS finansiering. Vissa saker är lite märkligt att säga, med tanke på vad de säger inledningsvis om borgerlighetens strategi på kontintenten att skydda vissa grupper från marknaden. Medan borgerligheten i Sverige vände sig mot all fördelning som inte var marknadsmässig. Här finns en oklarhet som behöver formuleras tydligare. Kanske var det helt enkelt så att den tyska/österrikiska borgerligheten valde att skydda utvalda grupper från marknaden, medan den svenska inte gjorde det, varför den svenska lägre borgerligheten valde socialdemokraterna istället? Har den svenska borgerligheten så konsekvent tagit osmartare positioner alltså? (Kanske också varit mer splittrad.) Man har inte förstått att skydda småborgarna. Varför blev socialdemokratin då inte mycket starkare i UK?
Ska man se det som att dekommodifiering borde analyseras även i termer av hur den är fördelad över befolkningen? Å andra sidan behöver ju inte de starka på arbetsmarknaden välfärdsstaten i samma utsträckning.
No comments:
Post a Comment