Drummond (2006) Electoral Volatility and Party Decline in Western Democracies: 1970–1995

Andrew J. Drummond (2006) Electoral Volatility and Party Decline in
Western Democracies: 1970–1995, POLITICAL STUDIES: VOL 54, 628–647

Drummonds artikel finns refererad flera andra moderna studier (Daltons, Dassonnevilles) som belägg för att det finns en trend av ökande rörlighet i val sedan 1970. Det handlar här alltså om nettovolatilitet, i valresultat, snarare än individdata. Detta är i konflikt med Dassonneville och Hooghes paper. Möjligen förklaras detta av att de senare utgår från 1945, och att den stabila fasen egentligen var väldigt kort. Men vi får se hur Drummond jämför i det följande.

Inledningsvis presenterar Drummond sin studie som en ganska rak replikation av Rose & Urwins artikel från 1970, även den publicerad i Political Studies: Rose, R. and Urwin, D.W. (1970) ‘Persistence and Change inWestern Party Systems since 1945’, Political Studies, 18 (3), 287–319.

Inledningsvis summerar Drummond sina resultat så här:

s. 629: The results of the analysis indicate that, when compared to the previous 25-year period, party system instability is rising throughout theWest.1 Mean measures of volatility, elasticity and variability of party support are on the rise in the overwhelming majority of countries (15 out of 19 are up for the first two measures, 13 out of 19 are up on variability), and this evidence of change remains strong even when the data are aggregated regionally.

Vidare skriver han att det inte är säkert hur detta ska tolkas eftersom det inte är helt klart om det är nya eller gamla partier som står för ökningen (oavsett vilket, tycks det mig, borde väl antalet nya partier spela roll).

s. 631: Rose och Urwin använde fyra indikatorer, som också används här: electoral volatility (som här handlar om långsiktiga trender i partistödet), elasticitet (skillnader mellan bästa och sämsta resultat för partierna), variability (variation, räknas ut som standardavvikelse), persistence (som handlar om det finns en trend i residualerina från trendlinjen).

Därefter följer en väldigt deskriptiv genomgång av hur dessa indikatorer har förändrats. Alla ger stöd för att det har skett en minskning av stabiliteten i partisystemen överlag.

s. 639: Skilja mellan förändring (trender) och grad av stabilitet.

Men vad betyder detta. Som så ofta inom rörlighetsforskningen är den större frågan egentligen lite oklar. Känns symptomatiskt att Drummond börjar conclusionsavsnittet med "The results of this updated study are clear, even if the implications are not." (s. 640) Resultatet visar att stabiliteten minskat, men det känns som ett ganska banalt resultat. Inte ens frågan om partisystemen fortfarande är frusna eller inte anser Drummond sig kunna besvara fullt ut. Om man ser till de dominerande partierna är de alltjämt desamma. Kanske är den stora förändringen "yet to come" (inte citat)?