Marthaler (2008) The Paradox of the Politically-Sophisticated Partisan: The French Case

The Paradox of the Politically-Sophisticated Partisan: The French Case
SALLY MARTHALER, West European Politics, Vol. 31, No. 5, 937–959, September 2008

Kritik av tesen om kognitiv mobilisering, som lägger sig väl bredvid Allbright och Ohr et al. Det är en studie av Frankrike, och huvudresultatet är att bland såväl yngre som äldre väljare är sambandet mellan partiidentifikation och politisk sofistikering positivt snarare än negativt. Den använder sig av surveydata från CEVIPOF (Centre d’Etude de la Vie Politique Francaise Contemporaine), från åren 1981-2002 i vad som beskrivs som en longitudinell studie (s. 938).

Teorin är standard Berelson et al. vs. Dalton & Inglehart. Sedan ställs fyra hypoteser upp:

• Det går mot fler sofistikerade väljare.
• Yngre väljare är oftare "apartisans" än äldre.
• Även bland yngre ska det gå att se skillnader mellan de med högre utbildning och de utan.
• Politiskt sofistikerade ska vara mer rationella och därmed förlita sig mer på sakfrågeåsikter än på "partisan considerations" (s. 939)

I metodavsnittet diskuteras olika mått på politisk sofistikering. Frågan om man diskuterar politik nämns, politiskt intresse, exponering för media och formell utbildning. Det finns också politisk kunskap. Hon diskuterar också Zallers begrepp "political attentiveness" och Cassel & Lo (1997) "political literacy". De senare är lite mer flertydiga begrepp, som inte används senare.

Värt att notera att klass inte diskuteras öht i denna.

Därefter följer mest enkel deskriptiv statistik, med tidsserier uppdelat på olika grupper. Det mäter utbildningsgrad och Daltons cog mob-index (utbildning och intresse).

Cog mob stiger visserligen, men: s. 944: The data indicate a reversal in the proportions of the electorate with high and low cognitive mobilisation between 1978 and 2002 (Figure 2). This change is perhaps not as significant as might have been anticipated given the scale of the developments in education and suggests that other factors, such as generational differences, are playing a role here.

Det visar sig också att varje ny generation (med undantag för den yngre i den senaste mätningen) är mer kognitivt mobiliserad än den andra. Däremot drivs detta helt och hållet av utbildning (s. 946), och intresset sjunker i nyare generationer.

Sedan kommer det ett ytdiagram utifrån Peterssons (1978) typologi (s. 949). Även i Frankrike ökar apartisans, på ritual partisans och i hög grad även cognitive partisans bekostnad. Gruppen "Apolitical" är ungefär lika stor under hela undersökningsperioden. Detta tycks mig stämma bättre överens med Daltons teori än vad det amerikanska och tyska fallet gör, i det att det verkar ligga till grund två sådana trender som denne postulerar (ökande sofistikering, minskande identifikation). Trenden mot avsaknad av partiidentifikation finns dock i alla grupper, om än är de yngre i avsaknad av identifikation i högre grad. (s. 951)

Men det är även i Frankrike så att korrelationen cog mob och pid är positivt snarare än negativt, om än försvagad över tid.

Sedan följer en rad reflektioner om sambandet mellan pol soph och pid och varför det skulle kunna vara positivt. En är att det helt enkelt krävs en hög grad av sofisitikering ens för att kunna nå upp till pid-nivån.

Sammantaget fick bara de två första hypoteserna stöd. (Dock mycket oklart om den sista hypotesen öht testades empiriskt här. Det var betydligt mer anekdotisk data där.) Överlag kommer det flera teoretiska reflektioner här som pekar i riktningen att det är ett positivt samband cog mob och pid som är mest teoretiskt rimligt. Trender som går i andra riktningar får man förklara på andra sätt, typ, enligt Marthaler.