William G. Mayer tog initiativ till denna antologi, som verkar vara det främsta verket om swing voters i modern tid. Mayer gör rentav anspråk på att det är det enda. Det är utan tvivel en rik källa till förslag på mått och grundläggande kunskaper i ämnet, i alla fall hur det fungerar i det amerikanska fallet.
William G. Mayer "What Exactly is a Swing Voter? Definition and Measurement" s. 1-31
Mayers första artikel är i hög grad en repris på hans artikel i American Politics Research, men här finns vissa egenheter. Framförallt nämner han att det finns skäl att titta på om dessa swing voters har speciella åsikter i vissa frågor, i högre grad än väljarkåren i allmänhet.
Jeffrey M. Jones "Swing Voters in the Gallup Poll, 1944-2004", s. 32-57
En genomgång av data från Gallup. Mycket diskussion om exakt hur frågan har ställts (ffa "är det tänkbart att du kommer ändra dig" etc.) Huvudslutsats att det är svårt att tillskriva "swing voters" några särskilda attribut. Det finns statistiskt signifiktana skillnader mellan grupper, men dessa varierar mellan val. Ibland unga, ibland svarta. Själv tycker jag att detta verkar antyda att det är de politiska omständigheterna som avgör vilka detta är. J upprepar också att det är de som är minst engagerade som är swing voters (s. 52). s. 54: Två skäl att vara swing voter: man saknar information eller man har preferenskonflikter ta hänsyn till. Amerikaner snarare det förra. På s. 56 säger J att även de som inte är swing voters i den mening som mäts här kan ändra sig. Man kan bli en swing voter under kampanjens gång. Så var fallet 2000, då andelen säkra röster på Bush sjönk under kampanjens gång. s. 57: om man mäter osäkerhet blir det svårare att skatta core support, om man mäter säkerhet blir det svårare att veta varåt swing voters lutar.
Michael Dimock, April Clark and Juliana Menasce Horowitz "Campaign Dynamics and the Swing Vote in the 2004 Election", s. 58-74
Om hur kampanjerna påverkade swing voters 2004. Huvudslutsats (s. 59): kampanjeffekten var snarare en förstärkning av swing voters lutning (mobilisering) än en konvertering av dem. s. 60: Information om sprids under kampanjen mest "helpful" för medelkunniga väljare. Referenser till Hillygus & Jackman (2003) och Zaller (1992). Deras mått på swing voters är "undecideds". Kanske därför naturligt att de finner att i den mån de ändå uttryckte några preferenser så tjänade kampanjen till att få dem att bestämma sig. Naturligt nog tänker swing voters på sig själva som independent och i mitten (denna slutsats finns även i andra kapitel). s. 65: De karaktäriserar swing voters som en mellannivågrupp. Men "mellan" i relation till de som inte röstar eller inte ens registrerar sig.
Daron R. Shaw "Swing Voting and U.S. Presidential Elections" s, 75-101
s. 76-77: Klassikernas hypoteser: swing voters är de som är utsatta för korstryck genom sina grupptillhörigheter, eller som har en heterogen social kontext (två olika idéer!). s. 78: Man kan få olika resultat av hur många swing voters det finns genom att pusha respondenterna att ta ställning. Refererar forskning om att swing voters tenderar att gå på utmanaren. Är dock själv skeptisk till den slutsatsen, iaf till om den gäller även presidentvalen. Och "late deciders" i ANES visar inte någon sådan tendens. Slutsatserna är att "late deciders" är ett dåligt mått, att det finns en nedåtgående trend i andelen swing voters (eat that, Dalton!), många grupper som sägs vara särskilt mycket swing voters är inte det - det är rentav svårt att idag ange bestämda grupper som är det.
Referenser: Pedersen (1979) Political Involvemnet and Partisan Change in Presidential Elections, AJPS. Converse (1962) "Information Flow and the Stability of Partisan Attitidues", POQ.
Jeffrey M. Stonecash "Swing Voters in Subnational Campaigns", s. 102-111.
Det enda kapitlet som inte handlar om presidentval. Börjar med en intressant utläggning om hur kampanjledare använder tidig polling för att bestämma issues. Ett särskilt problem här är att dessa val präglas av att väljarna knappt vet vilka kandidaterna är. Som S skriver på s. 111, i nationella val är det frågan om att swing voters ser positiva saker hos båda kandidaterna, i lokalare val är swing voters snarare de oinformerade. Svårare att avgöra i vilken mån de är övertalningsbara då.
Adam Clyner och Ken Winneg "Swing Voters? Hah! The Not Very 'Persuadables' and the Not Very 'Undecideds' in 2004", s. 112-117.
En första iakttagelse: andelen "öppna väljare" som inte hade bestämt sig eller sa att det var "a good chance" att de kunde rösta på den andre, var strax över 10% (detta gäller 2004, som sagt). De flesta "a good chance" höll dock på sitt val (ca 80% i båda fallens, s. 115). De kollar också hur många independents som faktiskt bytte preferens (om de angett någon), och särskilt om de bytte i högre grad än de som angav partiidentifikation. Bland de som var undecided valde ändå nästan 80% utifrån hur de hade rankat kandidaterna på en skala (förmodligen den där termometern som Mayer själv gillar).
James E. Campbell "Do Swing Voters Swing Elections?" s. 118-132.
Detta handlar om huruvida de som vinner valen också är de som vinner swing voters, och också om swing voter är de som egentligen avgör valen. Och om det inte är nödvändigt att vinna en majoritet, hur stor andel måste man ändå vinna?
Tre teoretiska påpekanden: (1) Swingness bör egentligen mätas oberoende av vad väljaren själv anser. Det finns för mycket av psykologisk bias (vilja att framstå som opartisk) för att självrapportering ska vara helt bra. (2) Swing voters måste vara de som faktiskt röstar. (3) Väljare är olika osäkra på olika sikt. Färre obestämda ju längre en valkampanj pågår.
Mäter swing voters mer i grader. Först genom likes/dislikes om respektive parti, sedan genom partiidentifikation, som först balanseras mot varandra på en skala som kan sträcka sig från -12 till +12. De som har värdena -1 till +1 är swing voters. Detta mått går tillbaka till 1952, medan Mayers bara går tillbaka till 1972.
Tabell att efterlikna på s. 126. Uppställt på år så anges vinnande parti, andelen swing voters, andelen swing voters som röstade på vinnaren, vann vinnaren en majoritet av swing voters, avgjorde swing voters vem som fick majoritet, så stor andel swing voters som behövdes för seger, vinnaren behövde en majoritet swing voters.
Det är mindre vanligt att swing voters avgör. Enligt tabellen på s. 126 har det bara skett en gång, vilket var 1976. Och det vara bara då som den vinnande kandidaten behövde en majoritet av swing voters för att vinna. (Detta gäller pre-campaign.)
Oklart dock vilken den empiriska skillnaden mellan pre-campaign och campaign swing voter är. Borde vara olika mättillfällen, men det vertkar inte så.
Huvudresultat är att swing voters i de flesta val inte har spelat den avgörande rollen. Detta sägs vara konsistent med mycket tidigare forskning, som visat att, med Lazarsfelds ord, många valkamper är över redan innan de har börjat. Bra metafor från L om att kampanjer är som framkallningsvätska, som gör en suddig bild tydligare. Visst kan det ske skiften, men svårt på så kort sikt. Att swing voters ändå får så mycket uppmärksamhet förklarar C med mediedramaturgi och någon slags principiell föreställning om att val ska avgöras på valdagen (s. 129-132)
William G. Mayer and Ruy Teixeira "Conclusion: The State of the Discussion", s. 133-142.
Huvudslutsatser: skillnaderna mellan swing voters och non-swing voters är typiskt sett modesta, inte heller är de särskilt enhetliga i sina policy preferenser, ingen klar vinnare när det gäller basen vs. swing voters (s. 133). Märkligt med den sista. Jag tycker alla resultat verkar peka på att de inte spelar så stor roll.
s. 136: Bra påpekande om att osäkerheten i hur mycket swing voter någon är ökar med deras okunskap. En okunnig tvärsäker väljare kan bli osäker av ny information.
s. 138: Andelen swing voters varierar en del mellan val. Mayers mått varierar från 13% 2004 till 34% 1976 (den tabellen borde ha varit en graf). Campbells varierar från 13% 2004 och 1992 till 23 1976. Stora skillander i skattningar, men ändå en betydande samvariation (korrelation 0,80). Ingen trend över tid, vad jag kan se.
s. 139: Swing voters egenheter är att de är moderates, mindre anhängare av något parti och mindre intresserade än andra. Ger stöd åt Zaller-modellen om att de halvinformerade är de som mest sannolikt ändrar sig (dock utan att nämna denne).
s. 140: Deras avgörande: de ingen stor andel av väljarkåren, och de röstar inte så värst annorlunda än stabila väljare. Sällan direkt avgörande.
s. 141: Är swing voters värda ansträningen? Nja, säger Mayer och Teixeira, men vad är alternativet. De är ändå mer övertalningsbara än de som säger att de faktiskt är säkra. Bra ord också om att argumentet att det skulle finnas enkelt mobiliserbara väljare, men att de etablerade partierna är rädda för dem, är lite problematiskt. Det skulle finnas så stora kortsiktiga vinster att ingen skulle vilja avstå om möjligheten fanns, menar de. Ickeväljare skiljer främst ut sig genom att vara ointresserade.
No comments:
Post a Comment