Ruth Dassonneville om väljarrörlighet

Ruth Dassonneville, såvitt jag förstår ännu inte disputerad, har de senaste åren skrivit ett bisarrt stort antal papers om många saker, men framförallt om väljarrörlighet - flera tillsammans med Marc Hooghe. Tyvärr har inte många av dem publicerats ännu. I vilket fall som helst tänkte jag gå igenom ett antal av dem här.

Vi börjar med de som faktiskt har publicerats:

Electoral volatility, political sophistication, trust and efficacy: A study on changes in voter preferences during the Belgian regional elections of 2009, Acta Politica (2012) 47, 18–41. doi:10.1057/ap.2011.19; published online 1 July 2011

Den här är en studie över vilka väljare som byter parti när under en valrörelse. Det är survival analysis på en sjustegspanel. Den viktiga slutsatsen är att sofistikerade, intresserade väljare har vanligen bytt parti redan när valkampanjen börjar, och att osofistikerade diton byter oftare under själva kampanjerna. Hon lanserar i anslutning till detta också distinktionen mellan inter-election och campaign volatility.

Såvitt jag förstår handlar det dock inte om att förklara ökad aggregerad väljarrörlighet (även om den hänvisas till detta i inledningen), utan om att förklara skillnader i tidpunkt för partibyten. Det viktiga är att reda ut om det finns skillnader i karaktäristika mellan inter-election och campaign switchers.

Användbart citat: ‘Stability in vote is characteristic of those interested in politics and instability of those not particularly interested’ (Berelson et al, 1963, p. 20).

I första avsnittet diskuteras sambandet mellan politisk sofistikering och väljarrörlighet. Det redovisas argument både för att sambandet skulle vara negativt som att det skulle vara positivt.

D landar i tre hypoteser:

• Politisk sofistikerade är mindre rörliga.
• De med hög political trust och "external political efficay" är mindre rörliga.
• Inter-election switchers och campaign switchers "can be empirically differentiated from each other." (s. 25)

Den sista är en rätt vag hypotes i mitt tycke.

Analysen består av två logitmodeller, som har två olika beroende variabler: bytte man under kampanjen, eller bytte man innan kampanjen hade börjat. I hennes analys har hon med klass som variabel. Den har fyra kategorier: Labour, Middle class, High class och Other, som förklaras i appendix (s. 39) enligt följande:

Social class: Four categories, being non-active (1=retired, unemployed, student or housewife/-men), labour (2), middle class (3=farmer, entrepreneur with less than six employees and civil servants), higher class (4=entrepreneur with more than six employees, profession, board of directors and staff
member).

Det låter som en ganska liten medelklass, och inte heller verkar den vara särskilt relaterad till den nya medelklass som motiverar att den är med.

s. 28: We also control for the impact of social class on volatility. Carsten Zelle (1995) states that, within the modernist school, especially members of the new middle class are expected to be more volatile in their party preferences.
Ingen av klasskategorierna blir signifikanta på något ställe i hennes analys.Om jag förstår det rätt visar det att ingendera sortens byten är speciellt vanlig i någon klass. Men klassvariabeln kommenteras inte mer än så.

 Det är värt att notera att inte heller sofistikeringsvariablerna blir signifikanta, utom politiskt intresse (som går i olika riktningar för inter election och campaign switchers - positiv resp. negativ). Men alltså inte utbildning eller politisk sofisitikation.


Ruth Dassonneville, Marc Hooghe & Bram Vanhoutte (2012): Age, Period and Cohort Effects in the Decline of Party Identification in Germany: An Analysis of a Two Decade Panel Study in Germany (1992–2009), German Politics, 21:2, 209-227


Denna artikel handlar inte om rörlighet i strikt mening, men har ändå relevans eftersom den går in på alignments och stabilitet i väljarbeteendet. Det tycks främst vara en deskriptiv redogörelse för hur förändringarna i partiidentifikation i Tyskland ser ut.

Deras teoretiska del går igenom tänkbara förklaringar till minskande partiidentifikation. Här går de direkt in på Dalton, men nämner också invändningarna mot honom. De nämner som källa Allbright, men också en artikel som argumenterar emot cognitive mobilization-tesen som jag inte sett tidigare: S. Marthaler, ‘The Paradox of the Politically Sophisticated Partisan: The French Case’, West European Politics 31/5 (2008), pp.937–59.

Sedan för de en diskussion om the social cleavage model allmänt, och hänvisar till att de traditionella grupperna krymper och att klass inte längre har samma starka inverkan. Lite oklart dock vad som är deras egen ståndpunkt här - vad de bedömer vara fallet: är båda sakerna ett faktum?

Hypoteserna är här relaterade till klass, om än indirekt (s. 214):

According to Dalton’s cognitive mobilisation theory, we expect that citizens with high levels of political sophistication are less likely to be party identifiers.42 It has to be noted, however, that Albright argues for the other relation:43 the higher the level of political sophistication, the more likely citizens are to have a strong party identity and preference. Arzheimer, too, finds a positive relation between political sophistication and partisan identity.44 Nevertheless, in line with most of the dealignment literature, we assume a negative relation between political sophistication and partisanship, as is predicted in most of the work of Dalton. Therefore we expect both a high level of interest in politics and higher levels of education to be negatively associated with levels of partisanship.

Furthermore, focusing on a European country, we expect a profound impact of class cleavages on partisanship as well. Similar to the traditional literature on the impact of social groups on party identification, we argue that those citizens with firmly entrenched memberships of traditional groups in society are more often party identifiers. We therefore expect those citizens without a religious denomination and belonging to the middle class to have higher chances of being apartisan.45 Respondents that are socially embedded, such as church-goers or members of trade unions, on the
other hand, are expected to be partisans.46

I analysen har de inte med någon klassvariabel. Snarare använder de fackligt medlemskap och religiös tillhörighet som mått på om man tillhör någon av de traditionella sociala grupperna (s. 218). De kör också en tredelad utbildningsvariabel. (Varför kör de förresten den sistnämnda som dummys?)

Data är SOEP, som beskrivs på följande sätt: "These hypotheses will be tested using the SOEP, a longitudinal cross-sectional time series or unbalanced panel study which has only rarely been used by political scientists. 51 It is representative for the population of Germany at each wave, by using frequent refreshment samples.52"(s. 219) Kanske man skulle kunna använda detta i studentpanelen?

De kör en multilevel logit, av skäl som är lite oklara för mig, men som förmodligen har att göra med att de vill rensa ut särskilda effekter vid varje val. Möjligen är det också kopplat till att SOEP fyller på sitt urval.

A more thorough analysis of the evolution of party identification can be achieved by using multilevel logistic models, with observations nested within persons, as this is a panel study (Table 2). Multilevel or random effect models make it possible to separate the variance in two levels, so that it is clear what part of the change depends on variation in time within one person and what part depends on time-invariant differences between persons.66 (s. 220)

Vad är då resultaten? Ett som är iögonfallande är att högre utbildning hänger samman med starkare partiidentifikation, och att utbildningseffekten verkar stärkas över tid (s. 222). De konkluderar, efter att ha tillfört ett par extra kontrollvariabler:

Contrary to Dalton’s expectation, mainly the politically interested have a party affiliation. The interactions between political interest and educational level are also meaningful, and they further strengthen the main effects of educational level. In practice the interactions mean that political interest has a significant effect on party affiliation among the less well educated, and a smaller effect among the more highly educated. Nevertheless, the strong baseline effects of both political interest and education show clearly that party affiliation is more prevalent among the highly educated, and politically interested, which are often the same groups in society. Furthermore, although political interest does absorb some of the effects of educational level and gender, the previously found associations remain statistically significant and theoretically meaningful.

 
Att vara katolik (men inte protestant!) och fackföreningsmedlem stärker tendensen till partianhängarskap något, men i avsevärt svagare grad än utbildningsnivån. Detta att den sociala bakgrundens roll stärks över tid är något att fundera vidare över.

Andra viktiga resultat: att ha varit medborgare i DDR försvagar tendensen till partiidentifikation mycket kraftigt. Det finns ingen "generational replacement"-effekt (s. 223), snarare är det periodeffekter de ser!

Mycket pessimistiska slutsatser här: "Our findings furthermore suggest that the stratification between those with a party identification and those without is becoming more pronounced during the observation period. We already knew from previous research that party membership is more prevalent among men, older citizens and those with a higher socio-economic status. The current analysis suggests that this is also the case for party identification. What is more surprising, however, is that these differences have grown during the observation period in a significant manner. This means that those with a party identity are even less representative of the population as a whole in 2009 than they were in 1992. Inequalities in this regard have only become stronger." (s. 225, tror jag)


Ruth Dassonneville (2013) Questioning generational replacement. An age, period and cohort analysis of electoral volatility in the Netherlands, 1971–2010, Electoral Studies 32 (2013) 37–47

Här är det rörlighet och ålder som är huvudfrågan, och tesen är att ökningen i väljarrörlighet i Holland inte är en generationsfråga utan en fråga om periodeffekter. Det finns en ganska avancerad metoddiskussion om något som kallas Cross-Classified Random Effects Models, som tydligen ska vara bra när man vill skilja på ålders-, generations- och periodeffekter. Den beroende variabeln är konstruerad med minnesdata, men det antas inte vara något problem, eftersom minnesfel förmodligen är konstanta över tid. Förutom ålder och års- och kohortdummys har hon med utbildning (i fem steg, som dummys) och klass (som självidentifierad enligt denna skala: Social class is defined as a categorical variable of self-assigned membership of a social class (working class, upper working class, middle class, upper middle class and upper class) (s. 41). I en fotnot säger hon att det hade varit bättre med yrkestillhörighet:

s. 41: The publicly available cumulative dataset of the Dutch Parliamentary Election Studies does not include ISCO-codes, therefore although an objective measure of class membership would be preferable, the subjective measure is used.

Det kontrolleras också för religiös tillhörighet och för politiskt intresse. (Det sistnämnda tydligen som proxy för att vara kognitivt mobiliserad. Lite weird att inte ta med utbildning i det måttet då.)

Resultatanalysen består av en stor tabell över kohorterna och deras rörlighet, en regressionstabell och ett diagram med "bayesian predicted probabilities". Hon gör också en del robusthetstester, där hon räknar de som bytte från att rösta till att inte rösta.

När hon slänger in de socioekonomiska variablerna i ekvationen blir det så här:

Respondents with a lower, secondary or higher level secondary education are more likely to switch votes compared to voters with only primary education. Voters with a university degree are not significantly different from respondents with only primary education. This finding might already confirm the curvilinear effect of political sophistication on electoral volatility described by other scholars, with highest levels of volatility among the group with an average level of sophistication (Kuhn, 2009; Lachat, 2007). Although voters’ educational levels cannot serve as an exact measurement of political sophistication, they may well provide an indication of it or an association with it. Third, for social class, results indicate that those respondents who describe themselves as members of the upper class have significantly lower chances of switching prefer- ences compared to the working class. (s. 43)

Överklassen är alltså den de som har minst chans att vara rörliga. Variabeln politiskt intresse tillför ingen förklaringskraft. Men vad säger egentligen resultaten att utbildningsvariablerna blir signifikanta? Säger det inte att den ökade utbildningsnivån har något att göra med saken. Visserligen drar dessa variabler ned koefficenten för periodeffekter något, men bara lite grand. Och utbildningskoefficenterna är nästan lika stora. Lite stöd för Dalton, skulle jag nog tolka detta som ändå. Men det verkar inte D tycka, eller iaf säger hon inget om det. På s. 41 kopplas inte utbildningsvariabeln till kognitiv mobilisering, eller till någon annan teori heller.

I diskussionen reserverar D sig för att det bara gäller ett enda land, och bara ett mått på dealignment. Hon diskuterar dock inte klass eller politisk sofistikation så mycket mer, vilket är rätt logiskt, eftersom det snarare är dealignmentlitteraturen som är i fokus här.


Ruth Dassonneville & Marc Hooghe (2011) Mapping Electoral Volatility in Europe: An analysis of trends in electoral volatility in European democracies since 1945. Paper presented at the 1st European Conference on Comparative Electoral Research  Sofia (Bulgaria), 1-3 December 2011

Här har vi makroperspektivet. En stor kartläggning av nettorörligheten i ca 30 europeiska länder. Det är en utvidgning och uppdatering av Bartolini & Mairs (1990) dataset. De kartlägger skillnader och likheter mellan olika delar av Europa. Deras enskilt viktigaste resultat är att det inte finns någon trend mot ökande rörlighet i Västeuropa som helhet, vilket ofta sägs vara fallet. Det bör dock uppmärksammas att detta gäller nettorörlighet.

Här finns inget som helst om klass - bara övergripande mönster. Därför är jag mest intresserad av litteraturgenomgången. Redan i första meningen ges en generös radda referenser: (Bartolini and Mair 1990; Crewe and Denver 1985; Dalton 1984; Dalton et al. 2000; Mair 2002, 2008; Mair et al. 2004). De hävdar dock (s. 3) att det saknas en systematisk översikt och att tesen att det finns en trend egentligen bara bygger på exempel från enskilda länder.

s. 5: Pedersens artikel var ett argument mot Lipset & Rokkans social cleavage model, eller iaf för att partisystemen hade börjat tina upp.

Dalton verkar ha varit en av de första att lansera en tydlig förklaring till de (påstått) ökande nivåerna. Mair argumenterade för att i ett större historiskt perspektiv så var nivåerna inte särskilt höga ändå. Men denne tycks mot slutet av sitt liv ha accepterat den tesen ändå:

s. 6: Mair himself later acknowledged this evolution towards electoral instability and the rise of  floating voters all over Europe (Mair 2005, 2008). The debate on increasing electoral volatility has  somewhat shifted away from the issue of direction and significance of the trend towards the  consequences for the party system and politics in general (Dalton et al. 2011).

 Den sista Dalton-referensen är en bok med titeln "Political Parties and Political Linkage"

Sedan går de igenom en massa förklaringar som har lanserats. En del massa institutionella förklaringar har lanserats. Referenser: Bartolini and Mair 1990; Birch 2003; Dalton et al. 2000; Lachat 2007; Roberts and Wibbels 1999; Tavits 2005, 2008. Det görs dock ingen uppräkning av vad de viktigaste variablerna är. Kanske kan man sätta en slant på proportionella valsystem, som ökar antalet partier? Sedan kommer de in på sociala förklaringar, som dealignment:

For the societal changes, put forward by scholars of the dealignment literature, aggregate figures are merely used in a descriptive discourse. Volatility is used to show trends and bivariate relations hint to the link between the variables put forward and volatility (Dalton 1984; Dalton et al. 2000). This dealignment literature regularly serves as the theoretical foundation when explaining electoral volatility at the individual level. Scholars investigating why some voters are volatile and others stable do examine or control for the role of education, media use, political interest or political sophistication (Dassonneville forthcoming; Kuhn 2009; Lachat 2007). (s. 8)

De diskuterar dock inte förändringar i klasstruktur som en möjlig förklaring. Lipset & Rokkan nämns knappt heller - författarna relateras iaf inte explicit till dem. På det hela taget ett mycket empiriskt inriktat utkast. De återknyter inte till sin litteraturgenomgång i slutsatserna.

Ruth Dassonneville (2012) Cognitive Mobilization and Vote Intention Switching. An Event History Analysis of Electoral Volatility in the 2009 German Election Campaign.Paper prepared for  presentation at the 108th Annual Meeting of the American Political Science Association, New Orleans, August 30 – September 2 2012

Återigen är länken mellan political sophistication och väljarrörlighet i centrum. Det är en studie av paneldata från det tyska valet 2009, och slutsatsen är att "while by election day the lower sophisticated voters have switched intentions most, the higher politically sophisticated started the campaign with a higher hazard of vote switching" (abstract)

I inledningen argumenterar D om att individnivån är eftersatt i rörlighetsforskningen. Det handlar oftast om aggregerad nivå. Återigen ställs sedan Lazarsfeld et al mot Dalton: är partibytarna sofistikerade eller okunniga väljare?

Här argumenterar hon för att inter election switching också är eftersatt inom väljarforskningen. Pga. datatillgång verkar man bara få fokusera på kampanjbyten.

s. 5: Despite the fact that inter-election change is argued to be more important than campaign switching (Zaller, 2004), there are both empirical and theoretical reasons why such generalizations from campaign volatility to inter-election volatility persist. First, empirically, most research on changes in party preferences is confined because the availability of panel-data quite often limits researchers to a focus on campaign volatility only (Converse, 1962; Granberg & Holmberg, 1990). Panel data covering several elections is rare and therefore scholars investigating inter-election volatility have to rely on recall data, which are assumed to be less reliable (Converse, 1962; Schoen & Falter, 2001).

Kanske kan man ganska enkelt skriva ett paper om distinktionen campaign- och inter election volatility med svenska valundersökningsdata?

Det teoretiska avsnittet handlar här annars mest om varför det finns goda teoretiska skäl att tro att sambandet mellan rörlighet och sofistikation kommer att se olika ut när man tar in tidsaspekten (hur långt före val det är). Det är om detta hon formulerar hypoteser. Zelles hypotes om att det är missnöje snarare än "social dealignment" som skapar rörlighet tas upp, men kommenteras egentligen inte ytterligare. Kanske kommer det kontrollvariabler för det?

s. 7 Hypothesis 1: The less politically sophisticated are more likely to change party preferences [---] Hypothesis 2: There is a significant interaction effect between political sophistication and time elapsed before switching preferences.

Data kommer från en tysk väljarpanel från valet 2009. Siffrorna bearbetas med event history analysis, binomial logistisk regression (!) och, pga. vissa drag i datan, random effects-modeller.

Utbildning ingår i måttet för sofistikation. Mycket riktigt kontrolleras för missnöje (tre olika mått), samt kön, ålder, region, religion och subjektiv klasstillhörighet! Den sista har följande kategorier: "Working class or lower middle class, middle class and upper middle class or upper class" (s. 12). De fem kategorierna har alltså förenklats till tre. Varför förklaras inte. Och varför inte objektiv klasstillhörighet. Vad är den teoretiska motiveringen till det? Kanske att den omständigheten att man har ens subjektiv klasstillhörighet kan tänkas minska rörligheten. Men det verkar inte vara så den ska analyseras.

Resultaten pekar på att tendensen till att byta parti (det handlar inte om block här; kanske kan vara ett argument för min studie överlag) är starkare bland sofistikerade (HCM) i första mätningen, men att den blir starkare bland osofistikerade ju längre valet sträcker sig.

s. 13: The graph indicates that the hazard of switching is slightly higher for the high cognitively mobilized in the first wave. This implies that the high cognitively mobilized have a higher probability of reporting a different vote intention compared to recalled voting behavior in the 2005 elections. In the second wave, the hazard is about equally high for both groups, but the low mobilized clearly have a higher hazard of switching in subsequent panel waves. As such, comparing hazard rates for both groups provides suggestive evidence for our second hypothesis; there indeed seems to be an interaction effect between cognitive mobilization an time.

I hennes regressioner blir varken klass eller någon annan socioekonomisk variabel signifikant. Däremot blir wavedummys signifikanta. Denna signfikans försvinner dock när hon slänger in interaktioner med wavedummys och HCM, och en del av dem blir signifikanta istället.

s. 16: Model I does not indicate a significant effect of cognitive mobilization, but when including the interactive effects of time and cognitive mobilization significant differences do show up. As the description of the hazard of overall volatility for low and high cognitively mobilized voters already indicated, a high level of cognitive mobilization increases the hazard of switching at the start of the campaign. As Election day approaches, however, being high cognitively mobilized decreases the hazard of switching vote intentions, which is apparent from significant negative effects of cognitive mobilization for the last three waves of the survey. The pattern observed in Figure 1 describing the hazard by levels of cognitive mobilization appears to hold, even controlling for socio-structural variables and some key political attitudes. Results from Table 3 therefore confirm the second hypothesis, there is indeed a significant campaign effect.

Slutorden gör mig bara mer och mer övertygad om att man kan skriva ett rätt intressant paper om detta på svenska data. Man kan få överblick över flera val då.

Slutsatserna formuleras i abstract på detta vis: "Results indicate that timing indeed matters, while by election day the lower sophisticated voters have switched intentions most, the higher politically sophisticated started the campaign with a higher hazard of vote switching." (s. 1) Detta är intressant, men återkommer märkligt nog inte i diskussionen i slutet.

Yves Dejaeghere & Ruth Dassonneville (2012) The Impact of the Party System on Electoral Volatility A Cross-Country Analysis of Inter-Election Switching, Paper prepared for presentation at the EPOP 2012 conference 7th-9th September, Oxford

Detta handlar återigen om den lite högre nivån. Här är tesen att antal partier (positivt) och grad av polarisering (negativt) påverkar rörlighetsnivån. Även individvariabler som utbildningsnivå och nöjdhet med demokratin förblir starka prediktorer.