Denna artikel från 1995 verkar vara en kritik av Kitschelt socialdemokratibok (en klassiker som ingen riktigt följt upp eller ersatt sedan dess, vad det verkar). Kitschelt menade att ekonomisk och strukturell utveckling inte kan förklara socialdemokratins valresultat, eftersom det finns betydande variation i hur det går för socialdemokratiska partier i olika länder. P kritiserar Kitschelt (och Frances Fox Pivens antologi) för att egentligen inte mäta denna ekonomiska utveckling. De antar att det inte finns någon variation mellan europeiska länder i graden av postindustrialisering. P menar att det gör det, och vill visa att det har betydelse för valresultaten. De strukturella mekanismerna är enligt P två: servicesektorn har överlag mindre arbetsplatser, som är svårare att organisera fackligt och den privata servicesektorn (P använder ofta beteckningen "nonindustrial") är mindre benägen att stödja socialdemokratin. (Allt detta redan på s. 496.) På s. 499 nämns också att de mindre företagen kan tänkas göra arbetarnas intressen mindre homogena.
En teoretisk genomgång som inte säger jättemycket nytt jämfört med den korta sammanfattningen i introduktionen, utmynnar i följande hypoteser:
s. 503: "my basic hypothesis on this score is that social democratic strength is inversely related to the proportion of the total labor force in private nonindustrial employment across countries over time. This hypothesis rest on two propositions: (1) the labor force employed in private industry is more likely to belong to unions, to vote for social democratic parties, and to support social democratic policy priorities than is the labor force employed in private agriculture or services; and (2) the labor force employed in public services is more likely to belong to unions, to vote for social democratic parties, and to support social democratic policy priorities than is the labor force employed in private agriculture or services."
Det låter inte helt precist kring de offentliganställdas skäl för att rösta (s), men det har förmodligen att göra med deras intressen på något sätt. Hur stark denna benägenhet är dock fortfarande outrett, vad det verkar. Det verkar vara ett problem i många studier att de egentligen inte skiljer ut de det handlar om, nämligen välfärdsarbetarna. Jag menar, de borgerliga hade ju ett övertag bland de svenska offentliganställda fram till sjuttiotalet!
Denna tes beläggs sedan på tre olika sätt:
1. Tidsseriedata över arbetsmarknadsstruktur och arbetsplatsstorlek i Sverige och Storbritannien.
2.Grad av socialdemokrati i olika länder (se nedan) korreleras mot variation i relativ storlek på privat tjänstesektor (nonindustrial, vilket väl även inkluderar jordbruk, förmodar jag).
3. Förändring i socialdemokratisering i nio länder (organiseringsgrad och valresultat, samt ett index över policy, mäts vid 1970, 1980 och 1990) och korreleras mot industriell förändring (privata tjänstesektorn och arbetsplatsstorlek). Indexet över policy är employment rate och government spending.
I slutsatserna diskuterar P två invändningar: omvänd kausalitet och en "okänd tredje". Den första bemöts med hänvisning till tidsseriedatan från Sverige och UK. Inte heller ger en regression med socialdemokratins tidigare styrka några statistiskt signifikanta resultat. Men det är och förblir, medger P, lite ospecifikt och man kan verkligen fråga sig vad som i så fall annars förklarar variation i sektorernas utveckling. När det gäller den andra diskuterar han möjligheten att det är ekonomisk integration (i synnerhet europeisk, men det torde även omfatta globalisering i allmänhet). Han kollar på detta med variabeln förändring i export som andel av BNP, men hittar inget där heller.
Beklagar sig över att det inte går att skilja vilken av tre kandidater för kausal mekanism det är som verkar i sambandet mellan arbetsplatsstorlek (plant size) och socialdemokratins styrka (klassmedvetande, organiseringsförutsättningar eller intressehomogenitet). Han gör dock ytterligare några observationer:
s. 529: "(1) While union density constitutes an intervening variable between industrial reorganization and policy rollback, industrial organization has political effects independent of its effects on union density. (2) The degree of bifurcation of employment by plant size is an important variable in ex- [/] plaining levels of social democratization on a cross-national basis, and this finding supports the argument about the relative homogeneity of worker interests. (3) The abscence of any consistent relationship between average plant size and levels of social democratization casts doubt on the argument about worker consciousness. (4) The comparative analysis of social democratic rollback indicates that the political effects of industrial reorganization manifest themselves rather quickly, certainly within the span of a decade, and this too casts doubts on the argument about worker consciousness, which rests on socialization and hence would seem to imply a significant time lag between industrial reorganization and political change."
P tror alltså mest på organiseringsförutsättningar och intressehomogenitet som förklaringar till sambandet.
Det övergripande intrycket när jag läste var att pappret kändes lite empiriskt svajigt. För lite kontrollvariabler i största allmänhet (kan för den delen inte komma på några just nu, men nog måste socialdemokratins ställning påverkas av en massa andra saker, som t.ex. just partistrategiska omläggnningar) Mycket korrelationer och bi- och trivariata OLS-regressioner. Får man alls göra landjämförelser på detta sätt idag?
Nästa fråga är vad detta har för implikationer för fallet Sverige. Vi är väl ett land med ganska stark avindustrialisering, men också ett land där en stor del av expansionen av tjänstesektorn kommit i det offentliga.
No comments:
Post a Comment