Davidson (1989) Two Models of Welfare

Davidson har ett kort avsnitt där han resonerar explicit om medelklassens ('the new middle class') i de olika välfärdsstatsmodellerna. Han beklagar att Sverige inte har expanderat mer mot en "ideal" modell (vad det nu är, men det har en specifik betydelse) utan istället inneburit mer av horisontell snarare än vertikal omfördelning (och verkar helt bortse från att den svenska WS, genom tjänsterna, på detta sätt kommer att innefatta en hel del vertikal omfördelning, genom omfördelning mellan generationerna).

Välfärdsstatens omfördelningsambitioner blir "compromised" av medelklassens inblandning. "The middle class wish to shift the tax burden, and make heavier use of most social services than the working class." (s. 357) Refererar Goodin och Legrand, som menar att medelklassen tar mycket mer av utbildningssystemet än arbetarna. Detta skulle enligt Davidson vara en möjlig förklaring till varför socialbidraget inte försvinner trots upprepade försök att få bort behovet (vilka försök?).

Han verkar dock helt missa att (se ovan) horisontell omfördelning i viss mån också är vertikal omfördelning. Och att proportionell beskattning och lika benefits visst är omfördelning.

Etiketten "ideal" kommer från följande fyrfältare. Lite märkliga etiketter i mitt tycke. Vad är skillnaden mellan "egalitär" och "solidarisk" rent semantiskt?

Något tidigare skriver han om Przeworski och beslutet att söka allianser. "The benefits for the farmers were protectionist and agricultural support policies, and social policies were tailored to suit the "new middle classes". [...] The new class alliance in Sweden was reflected in the changing tax system. The extension of universalistic services, and the growth of income-related benefits, both designed to incorporate the "new middle classes" into the welfare state, meant an increasing demand for tax revenues to finance such measures at the same time as the tax burden must be shifted to avoid alienating the new constituency. Post-war tax policy in Seden has been a continual political process which "...primarily concerns the size of the total tax burden - and thereby the extent of the public sector...", according to Nils Elvander." (s. 354) Sedan talas det om ett skiften från direkta till indirekta skatter, och mindre omfördelningsambitioner. Men skatterna ökade ju?! I alla fall senare, under 1970-talet. Men prioriterade ett högt generellt skatteuttag, snarare än ett progressivt sådant.

Elvander ovan är dennes "Svensk skattepolitik 1945-1970".

Skiftet var alltså i universalistiska tjänster och i inkomstrelaterade ersättningar. (Vad hade man innan?).

	Low Progressitivity of Tax System	High Progressivity of Tax System
Universal Benefits	Low Redistribution (Swedish Model) "Solidaristic"	Moderate redistrib. (No Examples) "Ideal"
Selective Benefits	Very Low Redistrib. (American Model) "Residual"	High Redistribution (New Zealand Model) "Egalitarian"
s. 262 i Davidson, Alexander (1989) Two Models of Welfare - The Origins and Development of the Welfare State in Sweden and New Zealand 1888-1988. Diss. Stockholm: Almqvist & Wiksell

Jfr. s. 259. U/S Benefits syftar på omfattningen. Där skriver han snarare "Generous Institutionalism" mot "Restrictive Residualism". Progressiviteten i skattesystemet beskrivs också med etiketterna horisontell eller vertikal omfördelning.

Man skulle kunna säga att Davidson hävdar att en stat med progressivt skattesystem och liten välfärdsstat är politiskt möjlig. Det går emot Palme och Korpis "Paradox of Redistribution". Säger de något om Nya Zeeland?