Några funderingar kring Åsa OE:s artikel i Tiden

I ett nummer av Tiden från i höstas skrev Åsa Odin Ekman, som jag nog kan kalla mig "bekant" med, en artikel om medelklassen, som jag inte fått för mig att läsa förrän nu. Jag har några kritiska kommentarer/frågor.


1. I inledningen hänvisas det till hur medelklassen blivit så omtalad, och att alla partier helst av allt vill vinna just den. Detta sägs vara fallet även i socialdemokratin, där medelklassen sägs förekomma i "valanalyser, debattartiklar och allehanda strategiska dokument" och definieras som "avgörande för en socialdemokratisk valframgång". Själv har jag med tiden blivit skeptisk till om idéer om medelklassen verkligen utövar ett så stort inflytande på partiernas tänkande. Inget parti använder ordet i sin propaganda, ingen partiledare talar om den - framförallt inte på det sätt som verkas höras titt som sätt i amerikansk retorik. Jag skulle alltså vilja efterfråga lite tydligare referenser. Var talar (s) om medelklassen? Är det inte främst kommentariatet som gör det?


2. Det sägs vara en paradox att medelklassen beskrivs som både egenintresserade och mer toleranta än arbetarklassen. Men det är i alla fall ingen logisk motsägelse att vara negativ till omfördelning och vara positiv till invandrare.

3. Inriktningen på att vinna medelklassväljare började för den svenska socialdemokratins del knappast på nittiotalet. Man kan argumentera för att den börjar redan och 1930-talet, och enligt Torsten Svensson (vill jag minnas) var bildandet av TCO en del av denna strävan.

4. Artikelns slutar med att plånboksröstning ställs i motsats till "evidensbaserade politiska förslag". Vi ska alltså appellera till väljarna med kompetens. I sak är jag nog med här. Plånboksförslag är inte någon framkomlig väg, och visst är det bra att vinna regeringsduglighetstävlingen. Samtidigt tror jag nog det behövs lite mer. Det måste vara politik som i någon mening fångar upp och löser medelklassens problem. Det tycks mig svårt att övertala någon att stödja en bara på en allmän idé om att ens lösningar är "bra". Sedan är det så klart lite fel att formulera det som att det handlar om att vinna hela medelklassen. Det handlar om att vinna 60-70% av befolkningen, de i den nedre delen av inkomstfördelningen.