Denna volym verkar ha varit en första, preliminär avrapportering av CMP, och består av en programmatisk essä av Budge själv och en serie fallstudier som verkar vara ganska enkla kommentarer till de tidsserier som konstruerats för de olika länderna. Det första kapitlet är en argumentation för att valmanifesten faktiskt har politisk betydelse - att de blir implementerade så småningom.
Ian Budge, "The Internal Analysis of Election Programmes", s. 15-38.
I den programmatiska essän skriver Budge om teorin bakom måtten och så vidare. Saliencyteorin kontrasteras mot confrontationteorin, men det förklaras inte så tydligt vad den senare handlar om. På s. 25 sägs att det kom sig av den första upptäckten att inte särskilt många av meningarna i manifesten relaterar explicit till andra partier. (Exempel på detta på s. 36: på Nordirland nämns inte religiösa meningsskiljaktigheter alls.) Inte säkert vad detta egentligen har för implikationer. Är det inte möjligt att ändå göra en bedömning av skillnaderna mellan deras förslag? När det kommer till att redogöra för hur saliencyteorin fungerar som mått på spatial position, säger Budge följande:
s. 27: No matter how many electors support a particular policy, therefore, only in some areas can a party move closer to them. Where it has a clear record it has by and large to stick to it. In spatial terms this implies that certain areas (or segments, in the case of a single line) are open only to one party - certain policy areas 'belong' to it, as do the votes of electors found there. In other words, we are dealing with a 'party-reserved' space, with some areas open to only one party, rather than a pure policy space of unlimited free movement for parties, such as that postulated by Downs and Hotelling.
Låter lite märkligt. Det han beskriver är väl snarare hur det inte är någon idé för partierna att tävla på vissa områden, i alla fall inte på kort sikt. Och därtill har partiet sin egna medlemskår och sin traditionella 'voter constituency' att ta hänsyn till. Men det handlar inte om någon "principiell" brist på rörlighet på det hela taget - snarare om att väga in långsiktighet i analysen. Kanske ska man förstår det som att de sluter sig till att ett hårdare tryckande på de egna profilfrågorna tyder på att man intar en hårdare position? Låter kritiserbart, minst sagt.
Länge ned: "In terms of a spatial analysis based on saliency coding, a toning-down of partisan emphases will appear as a move towards the centre." (s. 27)
Han framhåller också fördelarna med att studera manifesten - att de är relativt jämförbara och ger oss den överblick vi skulle vilja ha. De valde att koda efter saliency delvis för att löftena vid givna tillfällen är för specifika för att vara jämförbara över en längre tidsperiod. Även "issues" är för specifika. Istället mäter de "topics" (s. 21-23).
Här nämns något de kallar för "the modified office-seeking hypothesis" (hänvisningar till Robertson, 1976, A Theory of Party Competition), som går ut på att partier kommer att gå ut med en starkare partisan appeal när de är säkra på att vinna.
Margareta Holmstedt och Tove-Lise Schou "Sweden and Denmark 1945-1982: Election Programmes in the Scandinavian Setting", s. 177-206.
Landkapitlen ger intryck av att vara raka redogörelser för de speciella omständigheterna kring kodningen av just de länderna. Det inleds med en redogörelse för de breda dragen i partisystemen, och vilken sorts valmaterial som brukar produceras av partierna i anslutning till valen. På det hela taget sägs kodningen ha fungerat bra, men för Sverige nämns intressant nog:
s. 183: "The Swedish documents were coded exclusively by Holmstedt. Rather than coder reliability the main preoccupation was here the danger of variations between the different types of document used - particularly national and local election manifestos." Det var nämligen så (s. 181) att valmanifest inte blev standard hos alla partier förrän efter 1968. Särskilt liberalerna och socialdemokraterna dröjde länge med att publicera dessa som separata flygblad, utan bara i partipressen.
De kör en faktoranalys men vad de hittar är ganska knepigt att förstå. De ser två dimensioner som verkar handla om fritt entreprenörskap kontra planerad ekonomi (som de kallar höger-vänster) och en som handlar mer om ekonomisk utveckling (typ hur mycket man talar om infrastrukturprojekt och liknande). Man kan notera att när de plottar dessa factor scores över tid ser det hyfsat olika ut jämfört med det vänster-högerindex som finns i moderna CMP-data. Det kan finnas något intressant i dem, eftersom de handlar om olika aspekter av den ekonomiska politiken. Synd att det inte finns någon särskilt tjänsteekonomisk aspekt i dem!
No comments:
Post a Comment