On the Service Class, Its Formation and Future, s. 162-185 i Social Class and the Division of Labour - Essays in Honour of Ilya Neustadt, edited by Anthony Giddens and Gavid Mackenzie. Cambridge: Cambridge University Press.
I detta ofta citerade festskriftsbidrag lyckas Goldthorpe summera rätt mycket av forskningen kring den framväxande medelklassen på 1970-talet. Här finns t.ex. hans ord om the service class som 'essentially conservative', och många vettiga uppdelningar och distinktioner.
s. 164:
”Although developed by writers who are again expressly concerned with the
possibilities for a political alliance between the working class and
newly-emergent white-collar groupings, it conspicuously failed to offer any
insight into the forms of collective action in which the latter might typically
engage.” Det han talar om här är “fashionable forms of ‘structuralist’
Marxism, such as Carchedi and Wright’ som uppfann idén om motsägelsefulla
klasspositioner.
s. 165: Här säger han att det förvirrade med
sextiotalsradikalismen var att den inte kom från de förtryckta, utan från
privilegierade grupper. Jfr Sverige där även vissa arbetaraktioner
(gruvstrejken) var en del av ”1968”.
s. 165-166: En approach till dessa grupper var att de hade
gott om kulturellt kapital, men inte om ekonomiskt sådant. Låter vettigt.
Utifrån detta har uppstått två olika tolkningar. En konservativ (Moynihan,
Kristol, Wildavsky), som jag tror även Bourdieu skulle ha anslutit sig till, som
i princip går ut på att dessa människor bara använder ”folket” som hävstång för
flytta fram sina egna positioner. En annan, mer liberal, går ut på att ja, den
har egna elitaspirationer, men den har också en ”culture of critical
discourse”, som ger den vissa ”verkliga” insikter i de förtrycktas situation. G
menar dock att de som understryker detta drag bara skriver om vissa, starkt
avgränsade delar av denna klass (vilket de i någon också mån är medvetna om,
men inte så tydliga med).
s. 171-172:
Om vi nu ska försöka lista ut hur denna klass fungerar politiskt (managers,
professionals och administrators) måste vi titta på klassformering: ”These
processes may be divided into two main kinds: first, those associated with the
extent to which classes acquire a demographic identity – that is, become
identifiable as collectivities through the continuity with which individuals
and families retain their class positions over time; and second, those
associated with the extent to which classes acquire a socio-cultural identity –
that is, become identifiable through the shared and distinctive life-styles of
their members and their patterns of preferred association.”
s. 172: Orsakerna till klassens framväxt summerade: growing
scale of organization, technological change (nästan samma sak), specialization.
s. 173: Påpekar att den snabba framväxten av denna klass
lett till att många av de som rekryterats inte har genomgått högre utbildning.
Intressant, om man kan koppla det till den högre utbildningens
värderingsförändrade effekter som Stubager kartlägger.
s. 174: ”As
a result, therefore, of their wide basis of recruitment and the possibly very
variable levels of education and training of theri members, the service classes
of present-day Western societies can be expected to have only a rather low
degree of both demographic and socio-cultural identity.” Men den kan
väntas stärkas fram till idag! Å andra sidan, på de följande sidorna beskriver
han att de som kommer in där verkar förbli där, och de umgås ganska homogent (å
andra sidan jämför han inte något med hur homogena umgängeskretsar andra
klasser har).
s. 180: Här kommer orden om att the service class, av
strukturella skäl, kommer att vara ”essentially conservative”. Sedan säger han att klassens autonomi och relativt
gynnade ställning helt enkelt kommer att göra att de får intresse av status
quo. s. 182: De kommer att motsätta sig att arbetarklassen lägger sig i deras
arbete. Kommentar: Men detta gäller ju enbart arbetsplatsdemokrati. Kan man
utsträcka detta till välfärdsprogram också?
s. 180:
”What would appear to be chiefly neglected by Marxist authors is the problem
of how professional, administrative and
managerial employees can come to see their interests as being served by the
radically egalitarian elements which would, presumably, be central to the
socialist political programme.”
s. 181: Menar att de kommer att anamma ett meritokratiskt
ideal i fördelningsfrågor.
s. 183:
”Even as the service class reaches a higher level of formation, white-collar
radicalism will remain minoritarian, intermittent and localised; and indeed, to
the extent that recent manifestations do
reflect, so to speak, the growing pains of this class, then, with its
consolidations, a decline in radical
impulses could be anticipated.” Å andra sidan har de nog inte heller
någon särskild preferens för kapitalism. De är i första hand intresserade av
sin yrkesstatus. (Jfr marknadiseringen av den högre utbildningen! Blir akademiker mer vänster i under
trycket från borgarna?)
s. 184: ”It
is here obviously worth recalling that in the inter-war years sociological
interest in the ’new middle classes’ came eventually to focus on their
propensity to resist proletarianisation
and, in some instances, to respond to threats to their class and status
position by lending their support to authoritarian attempts at buttressing the
capitalist order.” Jfr “kommunitära reaktioner”, som kan gå i såväl
vänster- som högerriktning.
No comments:
Post a Comment