Vad ska man göra med denna? Kanske ta rätt på om de säger något om klasstrukturen och i så fall vad, för de olika länderna. Kapitlen skulle enligt redaktörernas instruktion till författarna ha formen Introduktion (beskrivning av fallet), beskrivning av rörlighet, relatera rörlighet till förändringar i social struktur, ideologiska förklaringar till ökad rörlighet, institutionella (regerande och partisystem) förklaringar samt rörlighet och "partisan stability" (är rörligheten lång- eller kortsiktig).
Introduktionen, av Ivor Crewe, tar avstamp i iakttagelsen att vad som en gång tedde sig så stabilt (Lipset & Rokkan) numera inte ter sig så. Partier som suttit länge har röstats ut och nya partier har dykt upp. (Överhuvudtaget handlar introduktionen mest om partisystemförändringar, som i Pedersens artikel.) Växande antal "split tickets" och minskad PID, i synnerhet bland unga väljare.
s. 10: Sågar net volatility som proxy för gross volatility (som alltså är det språkbruk man bör använda, med referens till denna bok, s. 9-10).
Det empiriska underlaget för tesen om ökande rörlighet verkar här framställas som något överdrivet (s. 7, Pedersen (1979) hittade ju t.ex. ingen entydig trend). Mycket av larmen om detta i Storbritannien var baserad på jämförelser mellan valresultat och opinionsundersökningar, snarare än mellan valresultat och valresultat (s. 11)
Sidan 11 har också en serie referenser som säger att "recall questions" av röstningsbeteende har låg precision.
s. 8-13: Begreppsdiskussion om rörlighet. Vi skulle kunna lägga mycket mer intressanta saker i det. T.ex. riktning. Vanligt sätt att mäta rörlighet (partibyten) fångar inte tvekande väljare (s. 12). Dock inga utsagor här om hur rörligheten är relaterad till sociala karaktäristika etc. Detta kan dock tänkas förekomma i de nationella kapitlen.
s. 13-16: Bra diskussion om begreppet "party system change".
På s. 16 beskrivs en modell (boxar och pilar) som är implicit i mycket forskning. Förändringar i social struktur och väljarnas "values" ger "Partisan dealignment" som ger ökad "Electoral volatility" som åstadkommer förändringar i partisystemet. Var och en av dessa pilar är en ganska komplex utsaga egentligen.
I "Conclusions", av David Denver, spelas förväntningarna på generaliserbara resultat ned ordentligt. De säger rentav att själva projektets design inte tillåter det.
s. 401: Säger att förändringarna i social struktur skett i alla länder, men att förändringar i attityder etc är mindre tydliga. Främst pga. brist på belägg. Men alla har ändå kartlagt något slags förändring i Ingleharts stil i sina länder. Därför kan man säga att alla har upplevt det som enligt teorin ska leda till dealignment. Detta upprepas också på s. 411. Man vill inte generalisera, men i någon vag mening menar man ändå att teorin som Crewe beskriver får stöd.
Dealignment har sedan hänt i alla länder (s. 402). På s. 405 säger Denver att net och gross volatility är "significantly related". En korrelation på ca 0.9 för flera länder (s. 406).
Tabellen på s. 407, som med OLS sammanfattar trenderna i de olika länderna (sedan 1945) har nästan lika många positiva som negativa koefficenter. Alltså ingen genomgående trend bland Västeuropas demokratier så där långt. (Jfr. Dassonneville & Hooghe - varifrån kommer månne deras idé om att folk tror att det finns en trend?)
No comments:
Post a Comment