På s. 23 börjar han prata om välfärdsstaten som "a system of stratification". Poor-relief stigmatiserade och Bismarcks socialförsäkringar upprätthöll traditionella statusskillnader.
Om arbetarrörelsernas alternativ:
s. 24: "Almost invariably, the model that labor first pursued was that of self-organized friendly societies or equivalent union- or party-sponsored fraternal welfare plans. This is not surprising. Workers were obviously suspicious of reforms sponsored by a hostile state, and saw their own organizations not only as bases of class mobilization, but also as embryos of an alternative world of solidarity and justice; as a microcosm of the socialist haven to come. Nonetheless, these micro-socialist societies often became problematic class ghettos that divided rather than united workers." Problem med gränsdragningar - man ville inte ha med de fattigaste arbetarna.
Av koalitionsskäl fick man byta strategi, s. 25: "the universalistic system promotes equality of status. All citizens are endowed with similar rights, irrespective of class and market position [nja, det beror ju på inkomst]. In this sense, the system is meant to cultivate cross-class solidarity, a solidarity of the nation." Men detta förutsätter samtidigt att de flesta är "småfolk". Sedan beskriver faktiskt EA mycket av det som vi säger idag: att ökad ojämlikhet (såväl NMC som arbetarklassen) leder till att vissa lämnar systemen för marknaden, och bara de fattigaste blir kvar i systemen.
s. 25: Det korporativa systemet bäst ägnat att hantera ökade förändringar i förväntningar på välfärdsstaten.
s. 25/26: "In nations with either a social-assistance or a universalistic Beveridge-type system, the option was to allow the market or the state to furnish adequacy and satisfy middle-class aspirations. Two alternative models emerged from this political choice. The one typical of Great Britain and most of the Anglo-Saxon world was to preserve and essentially modest universalism in the state, and allow the market to reign for a growing social strata demanding superior welfare. Due to the political power of such groups, the dualism that emerges is not merely one between state and market, but also between forms of welfare-state transfers: in these nations, one of the fastest growing components of public expenditure is subsidies for so-called 'private' welfare plans. And the typical political effect is the erosion of middle class support for what is less and less a universalistic public-sector transfer system.
Yet another alternative has been to seek a synthesis of universalism and adequacy outside of the market. This road has been followed in countries where, by mandating or legislation, the state incorporates the new middle classes within a luxorious second-tier, universally inclusive, earnings-related insurances scheme on top of the flat-rate egalitarian one. [...] By guaranteeing benefits tailored to expectations, the solution reintroduces benefit inequailties, but effectively blocks off the market. It this succeeds in retaining universalism and also, therefore, the degree of political consensus required to preserve broad and solidaristic support for the high taxes that such a welfare-state model demands."
Man lyckades upprätthålla stödet för välfärdsstaten på detta sätt. Men vad vann man? Var de där små omfördelande inslagen värda så mycket? Möjligen säger EA i "Jämlikhet med en lycklig..." att det inte var så mycket man vann egentligen. (Men socialdemokratin blev ju ändå långt mäktigare här.)
s. 29: Tre saker förklarar regimerna: class-political coalition structures, the nature of class mobilization (varför inte "the degree"?) och histoircal legacy of regime institutionalization. Är det sista en ursprungsvariabel, eller syftar det på vad de två första variablerna skapade?
s. 30: När det gäller klasskoalitioner syftar GEA i första ledet på bönderna: "Where the rural economy was dominated by small, capital-intensive family farmers, the potential for an alliance was greater than where it rested on large pools of cheap labor." Plus böndernas organisering. Inte helt klar för mig dock varför det första leder till att bönderna kan lättare gå i koalition med vänstern. Lite längre ned lägger GEA också till en tredje mekanism: på kontinenten mobiliserade de konservativa krafterna mer intensivt på landsbygden.
Medelklassen blir dock avgörande efter andra världskriget: s. 31: "The Scandinavian model relied almost entirely on social democracy's capacity to incorporate them into a new kind of welfare state: one that provided benefits tailored to the tastes and expectations of the middle classes [dvs. inkomstrelaterade], but nonetheless retained universalism of rights." Tidigare anmärker han att de inte är så jätteintresserade av full sysselsättning, att de motsätter sig drastiska mängder omfördelning och direkt ekonomisk utjämning. Anglosaxiska stater skapar en dualism, där medelklassen går till marknaden. Men varför går det inte att skapa en koalition för en skandinavisk WS här? Skulle inte stora grupper tjäna på det? Eller litar de inte på staten? Den kontinentala upprätthåller statusskillnader. Men borde det inte vara möjligt att samla den fattigare hälften även här? Är det en alltför drastisk åtgärd?
s. 67: Ovan nämnda mikrosocialism hade två problem. Förutom ghettoiseringen och att man gjorde medlemskap till den centrala frågan (och ständiga stridsämnet) var den också ekonomiskt sårbar i tider av ekonomiska kriser och arbetsplatskonflikter.
s. 68: "Universalism, therefore, became a guiding principle because it equalized the status, benefits, and responsibilities of citizenship, and because it helped build political coalitions". Men man övergav ju universalismen för inkomstbortfallsprincipen sedan? Senare säger GEA att man kom att införa delvis inkomstbortfall, men att man behöll universalismen på ett formellt plan.
s. 223: "As we have noted, its [the Swedish WS] future depends on middle-class support which, in turn, requires expanding and improving the quality and quantity of services. Its financial underpinnings, moreover, depend on maximizing the tax-base, meaning that most people must work and as few as possible depend on benefits. In this nexus, it is obvious that Sweden will refrain from the early-retirement option pursued in Europe, and that, instead, it will optimize employment opportunities even if, as we have seen, the risk is major imbalances in the economy, and serious public indebtedness." Men förutspår också att WS expansion kommer att hejdas av att subventionerna begränsas av skattetaket. Regeringen måste lita till återhållsamhet med lönerna, säger han.
s, 226-228: Funderar om möjlig könskonflikt i Sverige, och säger att Sverige ev får sätta sin lit till att de äktenskapliga banden håller ihop samhällena.
Ska man tolka detta som att alliansen mellan arbetare och tjänstemän var något som åstadkoms under tillfälligt lyckliga omständigheter? Att den inte kommer hålla, kanske inte har hållit ihop i en ny era. Här verkar inte nämnas några speciella effekter på medelklassens världsbild, tänkande eller självidentifiering. Å andra sidan är det inte helt klart för mig varför det skandinaviska projektet blev omöjligt i Tyskland och UK. I synnerhet inte UK. Om de också hade universalism, då hade de väl kunnat bygga ut den enligt svensk modell de också? Och svaret på det är att de valde fel strategi, varför valde i så fall hela den anglosaxiska världen fel, och den nordiska rätt? Kan möjligen förklaras med en policy transmission hypotes.
No comments:
Post a Comment