I detta paper om Västtyskland 1972-1993 (i lite olika varianter) ställer Zelle två hypoteser om väljarrörligheten mot varandra: dealignment eller frustration. Han anknyter direkt till teorier om den nya medelklassen.
Zelle börjar med en metoddiskussion om hur rörlighet bör mätas. Han börjar med att nämna att ANES ofta har mätt tendens till rörlighet helt enkelt genom att fråga om de har röstat för något annat parti förr. Detta mått ser han dock som dåligt för Tyskland, då partisystemet har förändrats. Istället är det en recallfråga om förra valet som mäter rörligheten här. Notervärt att data kommer från ett institut finansierat av Konrad Adenauer-Stiftung. Hade inte tyskarna nationella valundersökningar vid den här tiden?
s. 321: Though there are differences in detail, most dealignment theorists attribute the diag- nosis of heightened volatility in Germany to the growth of the ‘new middle class’ and to the improved educational background of the electorate. Through these developments, the portion of the electorate whose vote choice is restric- ted neither by embeddedness in the dominant social cleavage (labourers vs. the old middle class) nor by lack of the cognitive skills required for an informed electoral decision has been growing steadily over time. Lacking functional party ties as well as those based on group interests or group loyalty, these voters are more likely to be floating voters, according to these theories.
s. 321: Operationally, the theory of the ‘modem floating voter’ can be represented by three main hypotheses: (1) Vote switching should have become more frequent over the course of the past decades. [/] (2) Floating voters should be overrepresented in the new middle class and among individuals with high educational attainment. (3) On average, floating voters should be more interested in politics and higher in political efficacy than standpatters. At the same time, they should be less trusting in parties. This reflects a more instrumental view of parties and voting.
Det första empiriska påpekandet är att rörligheten inte har ökat överlag och långsamt i Tyskland, som man skulle vänta sig om det var social förändring med i bilden. Det var snarare en tillfällig blimp i 1983 års val (s. 323-324). Inte heller har partiidentifikationen minskat och röstsplittringen är främst inom blocken (s. 324, hur block nu räknades i Tyskland på den tiden).
En första analys, som inte redovisas i siffror, visar att partibytarna var fler bland den nya medelklassen (i vilket val?). Men detta handlar enligt Zelle bara om att de stödde de gröna i större utsträckning när de kom. (Borde inte det bäst testas utfrån vad som hände i fortsättningen, efter att de kom.)
s. 325: Using 1990 data, it turned out that, in comparison to other educational and occupational groups, the total percentage of vote switchers was indeed higher among the well educated and in the new middle class, confirming findings reported in the literature (see Klingemann 1985). However, the differences in vote switching between the groups were limited to the exchange between the Green Party and the Social Democrats (which at that time formed the opposition block in the federal parliament). Thus, respondents in different social strata did not differ systematically with respect to the frequency of vote switching between the ‘established’parties. In particular, switching between government and oppo- sition occurred at a similar frequency in the various groups under study. Hence, differences between social groups in the frequency of vote switching appear to reflect the higher inclination of the new middle class and the well educated to support the Greens.
Sedan kommer metodresonemang som jag inte alls begriper. Han använder "hierarchial log-linear models", och ger en tabell med en massa modeller uppställda (bara variabelinnehåll, inga resultat). Jag förstår ännu inte vad detta handlar om. Och han verkar testa sina hypoteser genom att titta på model fit. Men detta är iaf en tvärsnittsanalys av bytare i valet 1990.
Sedan blir det enklare: gruppjämförelser mellan stabila och bytare.
s. 328: While an encompassing investigation of the floating voter’s rationality is impossible, some indirect evidence is available. The floating voter’s relationship to politics will be investigated by considering the variables (1) interest in politics, (2) internal and external efficacy, and (3) trust in parties. If the image of the ‘modern floating voter’ emerging from the dealignment theses is accurate, floating voters on average should be more interested in politics, higher on efficacy, and less trusting in parties.
På detta jämför han medelvärden och hittar inga skillnader.
s. 330: Thus, whatever it may be that sets floating voters apart, compared to stable voters they are not characterized by a higher degree of political interest or a more positive attitude toward participation. However, they are more positive about their capability to cope with politics, and they put less confidence in parties, both of which are characteristics of the ‘modern floating voter’.
Han jämför också bytare med de partiers väljare som de flyttar sig emellan, för att kontrollera att det inte handlar om att bytare, med en viss åsiktsprofil, har vissa bestämda partipreferenser (exv. förtroende för politiken kan hänga samman med att man väljer de gröna). Men inte heller här hittar han något.
Sedan ställer han frågan om det kan ligga något i att den sociala förändringen (uppkomsten av den nya medelklassen) är det som i grund och botten har skapat missnöjet.
Det finns två direkta argument mot detta menar Z (s. 335): missnöjet uppstod ganska plötsligt på 90-talet, snarare än gradvis, och detta mönster fanns i såväl Öst- som Västtyskland. Då den sociala utvecklingen inte har sett likadan ut, borde vi inte se samma mönster, menar Zelle. (Kan nog ifrågasättas på båda punkterna. Fick inte DDR en ny medelklass också? Och visst kan olika utvecklingar ge samma utfall.)
Men ett mer systematiskt test är enligt Zelle att kolla på utvecklingen i missnöjet i olika grupper:
s. 338: If social change is partially responsible for decreased satisfaction, the decline should be most clearly visible among those social groups that experienced growth in that process - the well educated and the new middle class. In contrast, if the decline is entirely due to stimuli on the macro level, all social groups should be subjected to it to about a similar extent.
Detta testas lite märkligt, med medelvärden och Pearson's correlations. De har väldigt mycket siffror och variabler. Utbildning har tyska kategorier: Volksschule ohne Lehre, Volksshule mit Lehre, Mittlere Reihe, FHS Abi, Studium. Klassvariabeln består av Worker, Lower White Collar, Higher White Collar, Self Employed - jag hittar inga vidare kommentarer till hur dessa kategorier är definierade.) Resultaten säger att det är arbetarklassen snarare än white collar-grupper som är missnöjda. Inte heller ger generation eller utbildning ger någon förklaringkraft. Missnöjet har ökat i alla de grupperna.
Slutsatserna börjar: "In the preceding sections I investigated whether social modernization, operationalized as the growth of the new middle class and rising educational background of the population, has an impact on electoral volatility. Various kinds of empirical evidence concurred in an unanimous ‘No’." (s. 340)
Det sista stycket är också en intressant diskussion om den sorts förväxling som jag tror mig ha gjort också:
The bad news for electoral research is that the new middle class is rather heterogeneous in its party preferences, making it harder to predict individual party choice from social background. In this situation the concept of the ‘modem floating voter’ constitutes an attempt to establish a link between social background and vote switching, thus substituting predictability of individual vote stability for predictability of the vote itself. In essence, this means infemng micro-level instability from heterogeneity on the macro-level. By all indications, this attempt is unsuccessful. Thus, the portion of the electorate for which individual level predictions can be based on social background is decreasing over time. What is negatively affected by the processes of social modernization considered here is the possibility to understand individual level electoral behaviour in certain groups, not the stability of the behaviour itself.(s. 341)
Det som har hänt är att man överför svårigheterna att predicera på mikronivån till makronivån. Medelklassens heterogenitet implicerar inte att den är mer instabil.
No comments:
Post a Comment