s. 33-?? i Structuring Politics: Historical Institutionalism in Comparative Analysis, edited by Sven Steinmo, Kathleen Thelen, Frank Longstreth 1992, Cambridge, Cambridge University Press.
Grundfråga: "Why are some working classes more organized than others?"
Mått på arbetarklassen styrka: unionization, party organization, cultural homogeneity
s. 33 "the stronger is the organization of the working class, the more developed the welfare state", men vi vet inte hur kedjan ser ut mellan organisering och social policies.
Förklaringar som ekonomisk utveckling, industrialiseringens "timing or pace" och solidaritetsnormer avfärdas. De senare funkar elementärt inte (även om det andra alternativets omöjlighet är lite oklart för mig), och den sistnämnda gör inte mer än att flytta bak förklaringen ett steg. Istället är det institutionerna som ska läggas fram som förklaringskandidat: om man kan konstruera institutioner så kan man få en hävstång, en fördel, i senare politiska konflikter. Det är detta som är "formativa moment", när man gör detta.
s. 35: Hänvisar till Tsebelis och att denne och andra rational choice-teoretiker inte kan förklara varför vissa aktörer är bättre på att välja institutioner som maximerar deras mål, "or for that matter why some actors have different goals from others".
s. 35: Två olösta problem i litteraturen om klassformering och policy: Vi måste sortera ut vilka institutioner som är betydelsefulla. Och vi måste vissa exakt hur dessa institutioner påverkade arbetarnas vilka att organisera sig politiskt. På sidan därefter slår han fast att det mest logiska är att fokusera på de organisationer som påverkar produktionsrelationerna, dvs. arbetslöshetsförsäkringen (kommer senare).
s. 36: Organisationsgraden är nyckeln till arbetarklassens styrka eftersom man därigenom kontrollerar arbetskraftsutbudet.
s. 38: En serie förklaringar avfärdas, för att sedan börja prata om en positiv feedback-loop. Hur kan en sådan ha kommit till? Det finns gott om exempel: Tysklands högsta domstol förbjöd Bundestag att stifta lagar som gynnar facket (ref till Streek!) I USA finns det höga organisationskostnader, som kommit till genom lagar. I Sverige får löntagarna nästan alla sina rättigheter genom facket, snarare än genom lagar.
s. 40: Sedan börjar det pratas arbetslöshetsförsäkring. Syftet, ur fackets synvinkel, är väl då att se till att arbetare inte tvingas ta löner under den nivå man själv sätter, underbudskonkurrens. Vem får bestämma när en arbetare "måste" ta ett jobb?
s. 41: Esping-Andersen och Korpi tycker att man ska ha universellla system och undvika behovsprövning och "voluntary insurance schemes". Tydligen är Ghent ett exempel på detta. Hur tänkte Korpi och EA här? Texterna ifråga är "Politics Against Markets" och "Social Policy as Class Politics in Post-War Scandinavia".
s. 43: En regressionsmodell. Det står inte ens om det är OLS eller vad annat, och det redovisas både standardiserade och ostandardiserade koefficenter. Med tre variabler (vänsterregeringar, storlek på potentiellt medlemsantal och ghentsystem eller inte), 18 fall och ett R2 på 0.82! Inga uppgifter om signifikansnivåer. Inget TSCS, bara en rak cross-section. Kanske tillräckligt, faktiskt, men skulle man inte kunna hitta något mer med data längre tillbaka?
s. 43: Det har historiskt sett inte varit starka arbetarrörelser som har introducerat Ghentsystemen. Snarare har dessa frivilliga system, ej statsbundna, mestadels introducerats av liberala regeringar. Sverige är ett undantag här. (Men samtidigt klassas Norge som obligatoriskt och Ghent, hur funkar det där egentligen?)
s. 45-46: En lång harang om många länders misslyckanden. Knyts i viss mån till syndikalistisk och kommunistisk ideologi. I andra länder verkar man ha velat till ett Ghentsystem men inte haft den politiska makten (UK).
s. 46-51: Historien om tillkomsten av den svenska arbetslöshetsförsäkringen. I en parentes på s. 47 nämns att storstrejken 1909 var en central erfarenhet. De fack som hade egna arbetslöshetsfonder lyckades behålla sina medlemmar till mycket större del än de som inte hade det. Flera intressanta föreställningsaspekter som höll tillbaka liberalerna. Först tyckte de att ett generellt, obligatoriskt system blev för dyrt och administrativt krångligt, sedan under depressionen hade de idén att arbetslöshetsförsäkring bara var något för "normala" tider.
s. 48: Kompromisser från SAP 1934: Fonderna skulle övervakas av "the National Board for Social Affairs"(?). Arbetare utanför facket skulle också få bli medlemmar. Låga ersättningar. Arbetsgivarna blev inte tvingade att bidra till dem. "In sum, the Social Democrats compromised greatly about the content of the scheme (i.e., the actual policy) in order to be able to institutionalize an insurance scheme that would greatly enhance their organizational strength." Att detta var avsiktligt, kan man tydligt se hos Gustav Möller. Tydligen var han dock tvungen att lägga ner stor möda på att övertala facket om detta. Han tyckte det var väldigt viktigt att komma till rätt med free-riders.
Hade dock varit intressant att också få veta vad som gjorde det möjligt att ändra det substantiella innehållet så småningom också.
s. 51: Ett tydligt exempel på en "konstighet" med Sverige: Vänstern vill ha frivilliga system, högern obligatoriska. Det handlar om fackets styrka.
s. 51-52: Hur marxism och institutionell teori kan kombineras. Den förra för att reda ut vilka institutioner som kan vara viktiga. Den senare för att förklara hur och varför de gör skillnad.
s. 52: Många arbetarrörelser "valde fel" när det gäller vilken form av arbetslöshetsförsäkring som var gynnsam för dem.
No comments:
Post a Comment