Klass och konformism

Dagens lyxläsning är Svallfors kapitel om "The Dark Side of the Working Class" i The Moral Economy of Class.


Tanken att läsa detta kapitel kom sig av att det satte sig en tanke i huvudet på mig att det är något oerhört märkligt med att de människor som oftast befinner sig överst i våra arbetsorganisationer är de som är mest libertarianska på aut-lib-skalan. Kan det verkligen vara så?

Lipset skrev just om "working-class authoritarianism". Beskriver han kanske något om en middle-class authoritarianism också? (Forskningsprojekt om SD:s vidgade appeal här?)

Detta skulle kunna antyda (a) att begreppet authoritarianism är för brett och borde delas upp på flera, liknande tendenser, där det vi har idag kanske inte fångar upp en viss sorts medelklassauktoritarianism, (b) att vi kanske mäter authoritarianism på ett bristfälligt sätt. Skulle kunna vara en stor grej med tanke på att det mest etablerade måttet på A idag är Feldmans mått som handlar om barnuppfostran.

Lipset ursprungsartikel i ASR 1959.

s. 121: Lipsets tre förklaringar: Arbetare lider av större ekonomisk och social osäkerhet. Arbetare befinner sig utanför den demokratiska mainstreamkulturen. Arbetare tillämpar mer av bestraffande och restriktiva uppfostringssätt.

Sedan har de flesta fokuserat mer på utbildning. S pekar ut att detta står lite i motsättning till L:s förklaringar.

Melvin Kohn ska ha visat att auktoritarianism är associerat med autonomi i arbetet.

Lamonts "Money, Manners, and Morals" handlar om gränsarbete i olika klasser. Arbetarna mer strikta med sina gränser. Kanske för att medelklassen gränser i praktiken inte är hotade?

s. 139: Svallfors finner ingen systematisk institutionell påverkan på klasskillnader i auktoritarianism mellan länder.

s. 141: En viss mängd auktoritarianism återstår efter utbildning kontrollerats bort. S kan ej avgöra vad det handlar om, men anför moralisk rigiditet som är associerad med arbetssituationen och ett större behov av att upprätthålla gränser.

s. 142: Redan L nämner skillnader mellan ledarskap och massa i arbetarrörelsen i dessa frågor.

Wright vs. Goldthorpe om marxistisk och annan klassanalys

En fråga som jag har funderat en del på under åren som doktorand är det ständiga insisterandet på att marxismen står för en särskild form av klassanalys. Och inte bara det. Överhuvudtaget är tycks mig marxister ganska angelägna om att distansiera sig från andra former av samhällsvetenskap. För mig har detta insisterade framstått som dels taktiskt missriktat, dels som grundat i missuppfattningar om vad annan samhällsvetenskap tänker om saker och ting.

Att beskriva t.ex. all modern teoribildning inom modern statsvetenskap som på något allmänt plan "individualistisk" eller "borgerlig", äratt underskatta hur mycket av Marx idéer och teman som har inkorporerats i detta ämne. Om än under annat namn. Ta t.ex. sjuttiotalets modifieringar av den pluralistiska teorin om demokrati, som skedde just i dialog med marxistiska argument. I detta hänseende är marxisters klagomål inte mycket mer än att den person inte äras som äras bör. Som svar på detta skulle jag dels mena att i den mån det alls stämmer, så gäller detta öde i hög grad även andra samhällsvetenskapliga klassiker. (Jag tror det läses väldigt lite klassiker överhuvudtaget på min institution. Möjligen läser byråkratiforskarna Weber. Men jag tvivlar på att t.ex. demokratiforskarna på institutionen har läst Alexis de Tocqueville. De nöjer sig med Bernard Manin och Sidney Verba.) För det andra påminner detta förhållningssätt till Marx lite för mycket om förhållningssättet till en helig skrift. Även vad gäller andra klassiker så förhåller vi oss till dem som i en dialog med en givande konversationspartner - inte som någon som redan har alla svar.

I ett anförande publicerat i Lareau & Conleys antologi (Social Class - How Does It Work?) säger Wright att medan "stratification class analysis" sysslar med individers ekonomiska situation och välmående, sysslar weberianer med fördelningskonflikter och, slutligen, marxister med produktionskonflikter. Det sistnämnda handlar om "domination och exploitation". Detta är en diskussion som jag faktiskt inte satt mig in i ännu, mycket på grund av vad som ter som som dess skolastiska karaktär, och på det senare begreppets koppling till arbetsvärdeläran, som tycks mig vara ett ganska meningslöst, svårhanterligt inslag hos Marx som faktiskt borde förkastas. Wright själv verkar dock använda det en John Roemers anda och det är en approach som tycks mig ha lite mer mening. När Wright sedan ska förklara vad dessa fenomen handlar om, så handlar det helt enkelt om de konflikter och det maktspel som uppstår när någon anställer personal.

Det må så vara att marxister kanske har ett större intresse för dessa frågor. Men det skulle vara märkligt utifrån detta försöka säga att marxistisk klassanalys skulle vara något "unikt", eller en skarpt avskiljbar tradition som ingår ett ett fundamentalt annorlunda tänkande än det weberianska. Extra märkligt blir det när man tänker på att just Goldthorpes klasschema kan sägas beskriva maktförhållandena mellan anställda och arbetsgivare bättre än Wright. Där Wright verkar utgå från en ganska odifferentierad syn på auktoritet, som bara skiljer mellan "mer" och "mindre", så visar Goldthorpes distinktioner mellan olika former av anställningskontrakt på att maktförhållandena mellan anställda och arbetsgivare kan se kvalitativt olika ut.

Vad som däremot är en substantiell teoretisk skillnad mellan G och W är att W:s klasschema även porträtterar auktoritet och hierarki arbetstagare sinsemellan. På sätt och vis är företagens och byråkratiernas interna hierarkier inbyggda i hans analys. G däremot, uttrycker enbart relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Här måste man ändå ge W att hans tanke fångar något som eventuellt är relevant för att förstå folks attityder. Kausaliteten i det sambandet borde prövas flitigare, empiriskt.


När Stephen Edgell (i den korta läroboken Class) ska summera skillnaderna mellan Wright och Goldthorpe, verkar han vara angelägen om att protestera mot de som ser en konvergens mellan synsätten vara förestående. Men vad är det han ser som viktiga skillnader? Han påstår att weberianerna är "essentially gradational", vilket jag tror är en karaktärisering som Goldthorpe själv skulle ifrågasätta. Han kritiserar också Goldthorpe för att inte ha en kapitalistklass med i schemat, men även Wright för att inte differentiera tillräckligt bland löntagare, på basis av skillnader i social rörlighet och livschanser. Det senare kan ifrågasättas om det är en rimlig kritik av Wright. På sin höjd gör det hans klasschema mindre användbart i studiet av social rörlighet och ojämlikhet.



Breen säger också att tanken om klass som något "gemeinschaftlich" inte nödvändigtvis ingår i den weberianska analysen (dvs. Goldthorpes). Och jag hade nog faktiskt tänkt mig att det skulle göra det. De olika kontrakten skapar olika intressegemenskaper, typ. Men har vi en teori om hur klassgemeinschaft skapas alls? Vilka distinktioner kan ge upphov till det? Hur ser vi att vi har en gemenskap som är klassmässig? Frågan är om denna tanke med nödvändighet ingår i Wrights klasschema? Han testar det förvisso mot pro-kapitalistiska och pro-arbetar-attityder.


Edgell har ett intressant kapitel om olika operationaliseringsstrategier. Här börjar han med metoden att fråga folk om yrke och sortera in detta i scheman. Detta förutsätter människor som är ekonomiskt aktiva på heltid. Man använde också ofta familjen som utgångspunkt för analysen, och inte minst lät man mannens yrke avgöra kvinnans klass. Mot nämner Edgell fyra olika typer av kritik: empirisk, feministisk, sektoriell och neo-marxistisk. Den första handlar om att man missar en massa folk som inte är ekonomiskt aktiva på heltid (studenter, deltidsarbetande, arbetslösa, pensionärer). Den andra handlar om att kvinnor inte kan uteslutas ur analysen på antagandebasis. Den tredje handlar om relevansen av sektor (som jag skulle vilja göra till en egen variabel). Den sista kritiken handlar om att detta sätt, eller iaf G:s sätt att tänka, är gradiellt. Men hur kan yrkesmåttet per definition vara gradiellt? Däremot relevant påpekande att man inte har någon separat kapitalistklass. Men det är en invändning mot schemat, inte mot mätmetoden. Man kan dessutom argumentera för att skillnaden mellan ägare och managers är suddig, i alla fall idag.En mer relevant kritik är att yrken kan undergå förändringar (proletarisering etc.). Däremot nämner inte Edgell Wrights eget frågeschema, som Svallfors kritiserar för att (a) vara alltför komplext (ta för mycket plats i surveys) och (b) fråga om saker som anställda ofta inte känner till. Exempel på det senare skulle kunna vara Wrights (1985) många frågor om hur besluten faktiskt fattas (eller kanske om det gäller huruvida man faktiskt tar del i dem, eller om man upplever sig kunna utöva inflytande - efficacy).


Richard Breen skriver i sitt kapitel i Approaches to Class Analysis att Goldthorpe ändrade den teoretiska motiveringen för sitt klasschema med åren. (Detta har jag misstänkt länge!) "Initially, the schema was presented as distinguishing occupations on the basis of their market and work situations. Market situation refers to an occupation’s sources and levels of income, its associatedconditions of employment, degree of economic security, and chances, for its holders, of economic advancement. Work situation refers to an occupation’s location within systems of authority and controling the production process (Goldthorpe 1980, p. 40)." Senare, från 1992, tycks det mig, har G börjat beskriva sitt system i termer av skillnader i arbetskontrakt. Breen kommenterar också inkonsistensen mellan att teoretiskt ha arbetsgivare och large-scale proprietors som en egen klass, men att man sedan föra dem till den högre varianten av service class. Hur som helst, slutsatsen av detta är att G givit sitt schema en betydligt mer marxistisk motivering med tiden. I den meningen har de marxistiska idéerna ändå segrat, tycker jag man kan säga.

Om skillnaden mellan marxister och andra bara handlar om vilka frågor man ställer, så borde marxister försöka återuppväcka intresset för dessa frågor inom samhällsvetenskapen, snarare än att isolera sig och visa på relevansen av dessa frågor för svaren på andra, större frågor (och jag är övertygad om att denna relevans finns). Detta att insistera på att man är "något annat" ter sig mest som en "narcissism of minor differences", eller som tjurande över att man inte fått de forskningsanslag man ville ha.

Wright länkar ointresset för produktionskonflikter på senare år till genomslaget för neoklassisk nationalekonomi. Detta påstående är jag skeptisk mot. För det första ser jag inte varför Wright preciserar det till "neoklassisk". Keynesiansk NEK är likadan i detta hänseende. Men framförallt, om man ser till de ämnen där marxistisk analys tidigare dominerade, som sociologi, så tror jag att man finner är det som ersatt marxismen inte nödvändigtvis ett individualistiskt rational choice-tänkande, utan snarare diverse tankar om att "ekonomi inte är allt" - alltså cultural studies med mera. Man vill ha mer fokus på kultur på och idéernas roll i människors beteende. I detta hänseende upplever nog dessa forskare att marxismen och nationalekonomin också de är "samma sak".

Likväl säger Goldthorpe i sitt anförande efter Wrights i Lareau & Conley att han förstår sig själv just som en del av den weberianska traditionen, i kontrast till Wright, och refererar till att de har haft många meningsutbyten om detta genom åren. Här distansierar sig G från W bara på en punkt: han är inte så pigg på att dra in normativa teser i sina vetenskapliga texter. Han säger sig vara "humean" i detta avseende. Fast å andra sidan säger Breen i sin text att G har tvekat att kalla sig neo-weberian. Kanske ska man tolka G i den förra texten som lite ironisk: han fick rollen som Webers försvarare, men han har egentligen aldrig riktigt känt sig hemma i den.

Slutligen en liten jämförelse med Daniel Oesch: Oesch har två dimensioner i sitt klasschema: work-logic och marketable skills. Det senare är alltså exklusiviteten i färdigheterna, vilket kanske ligger nära en av G:s dimensioner. Fast G säger "asset specificity", vilket syftar på "skills, expertise, knowledge" (Goldthorpe 2000: 213). Hur fastställs dessa? Om det är marknadsvärdet borde detta vara ganska synonymt med om inte inkomst så lön. På s. 60 säger Oesch att han inte riktigt vill separera managers från professionals - vilket i sammanhanget nog är riktat mot Wrights insisterande på auktoritetsdimensionens åtskillnad från färdighetsdimensionen (se där ytterligare ett paper värt att skriva). Detta för att manager självt blivit ganska professionaliserat, med särskilda utbildningar för de uppgifterna. Därför bli managerfunktionen en av flera professionella. Den vertikala dimensionen uttrycker alltså inte auktoritet, utan heter professionals/managers för att dessa grupper har samma marknadsvärde. Man kan också notera (s. 79) att Oesch delvis bygger in utbildning i sin definition (som jag inte tror Kitschelt & Rehm gör), när han bestämmer att individer som har hög utbildning men samtidigt rutinartade yrken, uppgraderas till skilled-nivån.

Palle Svensson och Lise Togeby om "De nye mellemlags" i Danmark

Politisk opbrud: De nye mellemlags graesrodsdeltagelse

Denna ganska tjocka bok läste jag mestadels bara ytligt, letandes efter de mest relevanta delarna om den nya medelklassen. Det egentliga temat för boken är ungdomsgenerationernas politiska socialisation, men eftersom vi befinner oss mitt uppe i detta skede här, är det denna nya medelklass som står i centrum.

s. 119: "Herved forstår vi de mellemlagsgrupper, der har gennemgået en forholdvis langvarig uddannelse, og som er beskaeftigt inden for undervisnings-, social- og sundhetssektoren. De nye mellemlag omfatter således ikke butikspersonale, underordnete HK-funktionaerer og ledende funktionaerer i det private erhevervsliv og heller ikke teknikere."

En ganska smal definition med andra ord. Typ det som Güveli och Oesch benämner "socio-cultural professionals" eller interpersonal work-logic.

s. 119: "De nye mellemlag adskiller sig fra de övrige mellemlag ved ikke direkte at vaere indraget i motsaetningen mellem arbejderklasse og borjerskab, men snarere at vaere placeret uden for denne modsaetning. Den nye mellemlag udförer nemlig arbejdsopgaver, der har mere med reproduktion af arbejdskraften at göre end med produktion eller omsaettning av varer." De kontrollerar också sin egen arbetsprocess.

s. 119: "Alene det forhold, at der arbjedes med mennesker, vanskeliggö arbejdsprocesser og effektivitetsvurderinger, der svarar till dem, man anvender i produktionen (jfr Gundelach 1982)."

Kännetecknas även av att de är anställda i det offentliga.

s. 120: Utbildning mycket betydelsefullt för att förstå dessa människor.

S&T diskuterar olika operationaliseringsproblem, men dessa är relaterade till att de studerar ungdomar, som inte är fullt etablerade på arbetsmarknaden än.

Överlag är det mest fokus på deltagande som beroende variabel, snarare än attityder och röstning.

s. 125: Resonemang om olika utbildningskulturer. Det hänvisas till Snow och Bernstein. Den senares verkar mycket intressant: "On the classification and framing of educational knowledge". Även Jacobsen "Collection Type and Integrated Type Curricula in Systems of Higher Education". Lustigt dock hur den humanistiska kulturen beskrivs som icke-hierarkisk och progressiv. Tror att Snow såg den som konservativ.

s. 128: De nye mellemlag är inte "det underordnete kontorpersonale". (Detta är en reservation inför att S & T operationaliserar dem som de offentliganställda.)

s. 132: Tillbakavisar (empiriskt) tanken att de som är aktiva är sådana unga som inte kommit in på arbetsmarkanden, utan även de som är yrkesaktiva.

s. 134: "Mobiliseringen foregår så for det andet omkring de nye politiske sager, som graesrotsbevaegelerne har taget op, og på grundlag av de vaerdier, som de nye mellemlag er eksponenter for. Der er god overensstemmelse mellem graesrodsbevaegelsernes arbejsformer og de grundlaeggende principper, der gaelder for de humanistiske og samfunnsvidenskabelide uddanelser. Samtidig er der overensstemmelse mellem disse principper og de arbejdsopgaver og arbejdsvillkår, som de nye mellemlag möder på deres kommende arbejdsplatser (jfr. Parkin 1968, 1968: 140ff; Gundelach, 1982)."

Sammanfattningsvis vill de genomdriva att vi ser en ny mobilisering i ett socialt skikt som vi inte sett för, och att mellemlags-begreppet är ett bra sätt att tolka detta, då de allra flesta i dessa nya sociala rörelser kommer därifrån, eller troligen är på väg in i dem.

s. 268: Diskussion om tjänstemannafack. Låg organisationsgrad förklaras med deras "mellanroll". Referens till Due och Madsen (1984) "Hva' nu Larsen" om danska tjänstemannafack. Finn Valentin (1980) "Fordelingen av påvirkningsmuligheder" förklarar ökad facklig organisering av tjänstemän med proletarisering och ökad arbetslöshetsrisk. Men funkar det med iakttagelsen att mobiliseringen pågår främst i den offentliga sektorn?

Kring dessa sidor (s. 269-273) dokumenteras att facklig aktivitet bland offentliga tjänstemän blivit väldigt hög. I synnerhet bland de som har en hög utbildning inom pedagogik eller hälsa.

"Post-Industrialism and New Social and Political Classes", s. 108-131 i From Voters to Participants (Gundelach / Siune).

s. 108: Bell menar att "new class" är en märklig idé eftersom det blandar ihop två notions: ett socialt stratum och en viss kulturell attityd. Bell menar att båda dessa har hänt, men att de inte har med varandra att göra, kausalt.

s. 108-109: Fyra trender: bortsopandet av allt konservativt inflytande från det intellektuella, kulturella livet. Om detta refereras Barry, "The New Right", och Girvin, "The Transformation of Contemporary Conservatism". Det andra var den tekniska utvecklingen. Det tredje var expansionen av den högre utbildningen. Det fjärde var utvecklandet av en "motkultur".

 Därefter belägger de sådana trender i Danmark också.

s. 111: Kontrast mellan "new class"-teorier (vänster) och yuppies (höger).

s. 113: New middle class = Högutbildade professionals i offentlig sektor. Yuppies: Högutbildade professionals i privat sektor.

Samuel Stouffer (1955) Communism, Conformism, and Civil Liberties om högre utbildning som liberalismskapande. Lipset refereras också. En hel radda referenser kring detta. (s. 113)

s. 114: Goul Andersen tänkte sig att postmateriella attityder formades i den offentliga sektorn.

Michael Macy "New Class Dissent Among Socio-Cultural Specialists" (1988).

Värt att notera är att NMC och yuppies här är runt 12-14% av väljarna. Ganska lågt?

Resultaten pekar på att NMC är väldigt vänster. Inte bara på Aut-Lib utan även ekonomiskt sett. Iaf inte så mycket mindre än arbetare och "plebs" (outsiders, skulle vi nog säga idag - står långt ifrån arbetsmarknaden). Yuppies är också ganska toleranta, men höger.

Sedan handlar väldigt mycket om politiskt deltagande. De högutbildade (både NMC och yuppies) hamnar högt. Se dock Perssons avhandling om att det är relativ utbildning som spelar störst roll.

Avslutningsvis tycker de att man kan tala om dem som en klass eftersom de har en gemensam position (i offentlig sektor), delar attityder med mera. Framsynt resonemang om framtida polarisering och konflikt gentemot plebs.

Svallfors (2006) Moral Economy of Class

s. 171-177: Här lägger Svallfors fram sina argument för varför klass kommer att fortsätta vara viktigt när det kommer till förklaringar till klassmedvetande, till attityder till samhällsutvecklingen.

Modellen lyder:

s. 167: WS (borde preciseras mer) och kollektivförhandlingar (”class-redistributive institutions”) minskar stratifieringen, men ökar artikuleringen av klasskillnaderna. Motsägande effekter på sambandet klass-attityd.

Köper jag Svallfors institutionsförklaring? Borde inte Tyskland vara landet som institutionaliserar klasskillnader (det är typ vad Przeworski och andra förutsätter, de nordiska länderna antar ju typ underminera klassgemenskapen).

Fast det är klart, är gruppen organiserad på klassnivån så. I Tyskland är de väl organiserade på yrkesnivå.

Beror skillnaderna mellan klasserna främst på arbetarnas radikalism, eller på medelklassens konservatism?

Om det är det förra så är Svallfors förklaring mer plausibel.

Svallfors och Kumlin (i deras bokkapitel i ”Social Justice…”) går emot en rationell (egenintresse) syn på preferenserna. Oskarson, Berglund och Bengtsson argumenterar för att sånt förklarar det mesta. Mysko? Eller handlar det om att artikulera egenintresset?

Moral Economy-diskursen blir i Svallfors händer lite märklig. Å ena sidan ska den enligt S vara kopplad till klass. Klasserna har olika normer om reciprocitet, plikter etc. Å andra sidan ska den enligt Mau vara kopplad till nationella institutioner (oklart vilka) som skapar denna moraliska ekonomi. Det är klart att de verkställer den, men påverkar den vad folk tycker om den?

Därtill så kommer ju Svallfors fram till att EA:s scenario inte stämmer. Klasskillnaderna är inte svagast i Sverige, utan starkast. Därefter följer: Storbritannien Tyskland och USA. Men även Norge och Australien sägs ha ganska små skillnader. Tyskland förklaras med att man har inneslutit klasserna i gemensamma institutioner. Men hur? Referenserna är Streek i en antologi av Streek och Crouch från 1997, och Stjernö (norskt ö) Mellan kirkke och kapital. Svallfors hänvisar ganska vagt till insitutioner, något som verkar ha både med partier och fack att göra. Skillnaden mellan GBR och USA förklaras på detta sätt. Norge förklaras inte alls.

Märkligt att fokus är på att förklara klasskillnader, när tesen om den moraliska ekonomin gäller hela systemet.

Korpi och Palme (2003) pekar på att "feedback effects of welfare policy organization mainly arise when risk-averse people judge the importance of welfare policy for potential rather than actual resource problems (Korpi and Palme 2003: 430)." s. 101

Sedan kommer moral economy argumentet, men det blir bara spekulation. Det handlar om att vilja skydda de som man anser vara sina jämlikar. I så fall borde vi vänta oss att arbetarklassen ska ha starkare stöd för omfördelning, i den mån som "klass" verkligen är en livsvärld, och under kontroll för deras egna inkomster. Mekanismen blir då att arbetarklassen kommer mer i kontakt med människor som har det svårt, eller har sådana som har det svårt i sin omgivning som de tycker är moraliskt skyddsvärda.

 

Dalton, Flanagan & Beck - Electoral Change in Advanced Industrial Democracies

s. 105-107: Beskriver upplösning av "traditional cleavages".

s. 107: "the moderation of social and partisan conflict did stimulate significant changes in the West German electorate. The lessning of partisan conflicts freed a substantial sector of society from the traditional social bases of the party system. New partisan ties were created by individuals who were only marginally tied to traditional social networks or who were strongly influenced by new political concerns.

The most noticable example of this partisan change were the new middle class of white-collar employees and civil servants (Lipset, 1964; Baker et al., 1981: Chap. 7; Dahrendorf 1967). The new middle class exemplifies the shift of the labor force towards service, government, and technology. The political importance of the new middle class derive from its ambiguous position in the traditional bourgeoisie/proletariat class structure. The separation of management from capital creates a social stratum that neither owns nor produces capital. The new middle class finds itself with a position in the social structure that places it between the working class and the old middle class of shopkeepers, business owners, and free professionals. Consequently, the new middle class is integrated neither in the unionized working-class nor the old middle-class milieu. The opens the new middle class to new political appeals."

Detta är alltså ett argument om den nya medelklassen och att den befinner sig mellan kapital och arbete.

I stycket efter hävdar han rentav att expansionen av den högre utbildningen främjade mångfald, eller gjorde så att de gamla sociala miljöerna löstes upp. Hmm... snarare att den gamla medelklassmiljö expanderades och förnyades, skulle jag säga.

s. 5: Här beskrivs studentdemonstrationerna som "visible and violent indicators of political change". Var de egentligen det? Visst, det finns miljörörelsen och kvinnorörelsen. Men dessa sögs väl upp rätt fort (eller ja, på några decenniers sikt).

s. 6: En sammanfattning av de tre trender som bildar den nya medelklassen (även om de inte drar den slutsatsen).

s. 16: Refererar till The Affluent Worker och beskriver slutsatserna som de rakt motsatta vad de faktiskt är!

s. 16: "The forces of urbanization and occupational mobility are blurring traditional class and economic aligments. Some socially mobile individuals will change their adult class identifications to conform to their new contexts, while others will not. To the extent that individuals adhere to their early political training, class voting will decline. Moreover, as Baker, Dalton, and Hildebrandt point out, the growth of the middle class further obscures class lines (Baker et al., 1981, Kerr, forthcoming). The new middle class is in an ambiguous economic position. On the one hand, it is relatively affluent, but on the other, it shares some of the same problems as the working class, and increasingly seeks security in unionization. This ambiguous role has contributed to the decline in class voting in many advanced socieities. Thus social and occupational mobility also are weakening traditional class alignments."

s. 20: Nedgången i klassröstning beror på främst på ändrat beteende från medelklassens sida. Baker et al. 1981, Ladd and Hadley 1975, Kemp 1978, Lipset 1981a. Det är inte förändringar i arbetarklassen som driver förändringarna, hävdar de, utan förändringar inom medelklassen, t.ex. har den blivit mer liberal. Men är inte det en ganska naturlig följd av att de blivit fler, och blivit mer lika arbetarna i sina intressen?

s. 1: Man kan notera att Dalton et al börjar med att distansiera sig från Bell och tesen om ideologins slut. Kanske står hela moderniseringsteorin (i hans tappning) i konflikt med idén om postindustrialism. Inglehart och Dalton har ju fokus på nya politiska konflikter. Bell tyckte sig väl se att alla allvarliga politiska meningsskiljaktigheter var på väg att biläggas?

s. 16f: Faktorer som skapar rörlighet: arbetarklassens förborgerligande, social rörlighet, massamhället (som ger medelklassen dess större rörlighet), urbanisering och geografisk rörlighet

s. 16: "Growing social mobility means that a child's ultimate social placement is increasingly different from his/her parents. For instance, many farmers' children who had conservative political upbringings have moved into unionized, leftist, working-class contexts in the cities, while many working class children from urban, leftist  backgrounds have moved into conservative white-collar occupations (Stephens, 1981: 175; Hamilton, 1967). These forces of urbanization and occupational mobility are blurring traditional class and economic alignments. Some socially mobile individuals will change their adult class identifications to conform to their new contexts, while others will not. To the extent that individuals adhere to their early political training, class voting will decline. Moreover, as Baker, Dalton, and Hildebrandt point out, the growth of the new middle class further obscures class lines (Baker et al., 1981; Kerr, forthcoming). The new middle class is in an ambiguous economic position. On the one hand, it is relatively affluent, but on the other, it shares some of the same problems as the working class and increasingly seeks security in unionization. This ambiguous class role has contributed to the decline in class voting in many advanced industrial socieities."

De använder här inte medelklassen för att förklara ökande rörlighet, utan snarare sjunkande klassröstning. De påstår egentligen aldrig att medelklassen skulle vara särskilt rörliga. Man skulle å andra sidan kunna härleda en sådan sak ur deras teori.

s. 16-17: "The rapid socio-economic changes of the past decades presumably have eroded traditional group and institutional networks. The growth of the new middle class, for example, produced a large social stratum that is integrated into neither the bourgeois nor proletarian institutional structures. Geographic, social, and structural mobility has increased, and this has weakened primary group ties. The rapid expansion of the mass media has enticed the citizens away from personal networks for political information."

Här beskrivs medelklassen som speciell, som stående utanför etablerade strukturer. Kan man alltså säga att de tror på en generell ökning av rörligheten, men att den nya medelklassen torde vara särskilt drivande i denna? Och under rubriken "Mass Society Thesis" beskrivs detta som en del av förklaringen till förändringarna. Läs detta igen!

Kan man kanske säga att de föregriper Floridas tes om den urbana medelklassen när de (s. 18) talar om hur urbanisering och "residential mobility" skapar politisk rörlighet.