Moderna studier av väljarrörlighet, bortom Dassonneville

I det följande ska jag referera några moderna studier av väljarrörlighet som på olika sätt berör frågor om klass och politisk sofistikering. Särskilt intressant är frågan hur de relaterar till Daltons teser och om de sätter rörlighet i samband med förändringar i klasstrukturen.

"Is the island moving or is it us? The dynamics of vote-switching in six Western European countries."
Raul Gomez, Department of Political and Social Sciences, European University Institute
raul.gomez@eui.eu

Gomez är numera på University of Derby, men han disputerade på EUI på en avhandling om väljarrörlighet i sex länder. Via Annika fick jag tag i ett konferenspapper som verkar vara en sammanfattning av några av avhandlingens viktigaste resultat. Har inte lyckats hitta någon mer officiell publicering av dessa resultat. Det handlar om att jämföra sex länder (UK, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Norge, Sverige) över tid.

Pappret handlar om att förklara väljarrörligheten på aggregerad nivå, genom "integration of micro and macro mechanisms". Såväl väljaregenskaper som systemegenskaper ta tas med i beräkningen.

En första central iakttagelse är att förklaringar till den ökande väljarrörligheten inte bara ska förklara en ökande trend, utan också flera väldigt hastiga "peaks" i utvecklingen i många länder (varefter rörligheten ofta normaliseras på en högre nivå än tidigare).

s. 3: Bartolini & Mair (1991) avvisar "ideological space"-förklaringen, att partierna skulle ha kommit närmare varandra. Istället framhåller de, i Lipset-Rokkansk anda, "social encapsulation" som viktigaste förklaringen till förändringar. Deras empiriska approach, att bara använda aggregreande mått (eftersom individdata inte finns) har dock enligt Gomez inte lett till tillfredsställande resultat. Här finns en intressant referens till Bischoff (2012, artikel i Public Choice med titeln "Electorally unstable by supply or demand? - an examination of the causes of electoral volatility in advanced industrial democracies."). Med icke tillfredsställande resultat tror jag att G menar att användandet av aggregerade data förutsätter att nettorörlighet kan användas som proxy för bruttorörlighet.

Ganska mycket av pappret handlar om att förklara "peaks" i electoral switching. Behöver jag ha något sådant med i min analys? Kanske för att göra valen jämförbara över tid.

Hur som helst, när det kommer till hyptoeser har G med en hypotes om individ-strukturella faktorer:
s. 16-17
 H1. Voters will be more likely to switch from parties that are ideologically distant from their current position. Similarly, voters will be more likely to switch the closer they are to another alternative party (H1b).
H2. Voters will be likely to switch from parties that they are less attracted to in terms of their social background. Similarly, switching will be more likely when the closest alternative party is more  attractive than the chosen party in terms of social background (H2b)

För övrigt lägger han fram hypoteser om mer kortsiktiga faktorer (issues, och opopulära ledare), om partikaraktäristika samt om aggregerade strukturella faktorer (främst uppkomsten av nya partier).

Här fanns också en hel radda referenser om varför recall data är förkastligt: (Weir, 1975; Powers, Goudy and Keith, 1978; Van der Eijk and Niemöller, 1979; Cees van der Eijk and Niemöller, 1983; Waldahl and Aardal, 1982, 2000)

Utbildnings finns med som en kontrollvariabel, som mått på politisk sofistikering (med hänvisning främst till Dassonneville, som dock åberopar sig på Dalton). Den blir höggradigt signifikant, med ganska stor effekt.

Han har också en variabel som kallas "socio-demographic affinity". Den är framräknad på följande sätt: "in many cases attraction to different kinds of voters, even with regard to religious denomination, does not automatically derive from a party's label. They, in turn, propose a method that, instead of assuming the level of a nity between particular voters and parties, provides an inductive measure of the latter. The method consists in a set of regression analyses where, for each of the alternatives, the individual-specic characteristics of interest are regressed on party support (see van der Brug, van der Eijk and Franklin, 2007). Predictions are then computed and used as independent variables.4" (s. 19).

Man räknar alltså fram en prediktion från socioekonomiska variabler (gör man det per val eller totalt?) Den genomsnittliga tendensen räknas alltså som en "affinitet". Skulle allt vilja se ett teoretiskt försvar för det. För mig ser det ut som att förutsätta det som ska bevisas.

Dessvärre kommenterar inte Gomez de socio-ekonomiska variablerna vidare i sina slutsatser eller ens i sina resultat. Men utbildning blir som sagt signifikant rakt igenom, och ganska stark effekt. Likaså socio-ekonomisk affinitet. Däremot finns inte klass med.

Ursula Kuhn (2009) "Stability and Change in Party Preference", Swiss Political Science Review 15(3): 463–94

Använder paneldata över flera år (1999-2007) för att analysera förändringar i partipreferenser. Här är politisk sofistikering en central variabel, men relateras inte till Dalton, utan till Zallers kurvlinjära teori om att det är de mellaninformerade som är mest benägna att byta ståndpunkt/parti. Klassvariabeln nämns (s. 468) som ett socio-ekonomiskt karaktäristika som skapar en predisposition (definierat som "(stable) psychological attachments to parties", åberopandes på Michigan-skolan).

Politisk sofistikering mäts inte som kunskap (som föredras) utan som utbildning och intresse. De har också en variabel som heter "strength of socio-economic predisposion" som de tar fram genom att utifrån ett antal demografiska karaktäristiska predicera sannolikheten för att rösta på vissa partier. De behåller det högsta värdet av dessa som ett mått på "predisposering". Detta låter lite mer fiffigt och acceptabelt än ovan, även om den teoretiska genomgången även här är lite väl kort.

Klass mäts på följande sätt: For the measurement of social class which is needed to calculate predisposition strength, we apply the class concept and coding-scheme developed by Kriesi (1989) and adopted by Lachat (2007) which distinguishes the following classes: self-employed farmers and other self-employed, unskilled workers, skilled workers, routine non-manual employees, managers and administrative specialists, technical specialists and social-cultural specialists. As common in literature, social class is preferably assigned at the individual level, taking partner’s or parent’s social position as a proxy in order to assign a social class to the maximum of respondents (e.g. Güveli and de Graaf 2007; Müller 1999: 153; Knutsen 2003).14 (s. 478). Kommenteras dock knappt ytterligare sedan (i alla fall inte specifikt klass).

Den statistiska modelleringen är någon form av Event History Analysis. De kör med minst två olika beroende variabler: byte inom och mellan block!

I resultaten säger de följande om deras sofistikationshypotes:

s. 484: Evidence for the hypothesis regarding political sophistication is mixed (Hypothesis 3). As expected, there is a significant non-linear effect between political interest and voting intention. A look at predicted probabilities however shows a rather different relation for within-block changes and between-block changes (see Figure 3). For within-block changes, the positive effect dominates, while the negative effect dominates for between-block changes. While between-block changes are most frequent for respondents with below-average levels of interest in politics, within-block changes are most frequent for highly interested respondents.

Efteråt refererar hon också till Lacats avhandling som enligt henne kommer fram till ungefär samma sak i detta hänseende. Synnerligt intressant med inom- och mellanblockseffekterna. Om jag förstår henne rätt så är hög sofistikering i första hand associerat med byten inom blocken, och låg sofistikering relaterat till byten mellan block (Table 3, s. 482). Resultaten dock inte helt entydiga ser det ut som. Intresse ser ut att ha en positiv effekt på byten både inom- och mellanblock. Denna hypotes borde vara ganska enkel att testa även på mina data.

Kanske kan man kontrastera Daltons argument mot Zallers och jämföra deras implikationer när det gäller klass. Är ganska säker på att valforskningsböckerna innehåller en kurva som visar att det är de politiskt halvbildade som är mest benägna att byta parti i Sverige.

John Zaller (2004) "Floating Voters in U.S. Presidential Elections, 1948-2000", p. 166-212 in Wilhelm E. Saris and Paul M. Sniderman Studies in Public Opinion - Attitudes, Nonattitudes, Measurement Error and Change.

Giganten bakom klassikern The Nature and Origins of Mass Opinion bidrar i denna volym med ett kapitel som vill nyansera bilden av de förment ovetande partibytarna i amerikanska val.

s. 166: "Contrary to the general view, it finds that they are typically more responsive to the content of individual elections than their better informed counterparts. Low information voters are more apt to reward incumbents who preside over strong national economies and punish those who do not. Poorly informed voters are also more reactive to changes in the ideological location of the candidates. And finally, low information voters are at least as likely as other voters, and perhaps more so, to respond to presidential success or failure in foreign affaris."

Revideringen av dessa sanningar kommer enligt Zaller från en ny forskningsdesign, som tittar på variation mellan val, snarare än korrelationer inom val. Om man kollar på vilka väljare som byter sida från ett val till ett annat som ett resultat av varierande förhållanden, så är low information voters mest responsiva.

Har detta också att göra med att man tidigare mest har kolla på väljare som byter under kampanjen snarare än mellan val? 

s. 172: "Studies indicate that despite increases in education, Americans are about as politically informed today as in 1950 (Smith 1989, Delli Carpini and Keeter 1996). In light of this, I have constructed my information scales so as to produce a constant mean and variance across time." Varför göra så? Har väl något med tidsserien att göra, men vad?

Varför dessa resultat? För det första tenderar låginformationväljare att vara mittenväljare - de har svagare ideologi. Välinformerade väljare reagerar bara på saker som är ganska stabila från val till val (partiideologi), snarare än valets kontext. Vidare menar Zaller att det många har tolkat som ideologisk inkoherens lika gärna kan ses som att man inte kan passa in alla sina preferenser i något parti. Därför är de också mer känsliga för kontext. Zaller spekulerar (borde egentligen gå att kolla) i att det kan finnas en särskild tradeoff mellan "economic liberalism" och "racial conservatism" (s. 195) hos dessa väljare. Välinformerade väljare skulle på ett plan nog vara lika benägna att byta parti om de råkade i konflikt. Men de är så konsistenta gentemot sitt parti att de sällan gör det.

Resultaten leder också till en serie metodologiska reflektioner. Man kan fundera över om välinformerade väljares konsistents inte kommer sig av att de låter sitt partival influera deras åsikter. Zaller spekulerar (s. 199) att sådana väljare skulle ha bättre möjligheter att göra det.  Det är förmodligen också så att höginformerade demokratväljare överdriver hur framgångsrik de tycker att ekonomin har varit om det har varit en demokratisk president (och vice versa). Därför ser det som att de röstar "mer" efter hur ekonomin går. Man bör alltså använda "riktiga" BNP-data när man analyserar sådant - inte perceptioner. Tydligen finns det också större mätfel för låginformerade väljare (s. 201). Hur det går till förstår jag dock inte.

Detta betyder inte, menar Zaller, att låginformerade väljare är mer rationella. Det kan likaväl beskrivas som rationellt att ignorera kortsiktiga faktorer. Istället summerar Zaller sina fynd på följande sätt:

They are less strongly attached to, or socialized into, the dominant ideological and partisan structure of society and therefore more apt to abandon them when societal problems arise. (s. 204, förf. kursivering)

Låter lite väl starkt i mina öron, med tanke på att det vi diskuterar är röstning i presidentval, som kräver en del integrering i samhället för att medverka i. Men på ett sätt rimligt. De har mindre överseende med "konstiga" kandidater.

En sista anmärkning från Zaller: Denna responsivitet är inte nödvändigtvis bra. En del talar t.ex. för att USA drogs in i Vietnam för att presidenterna var rädda för att inte bli återvalda om de backade för kommunisterna, även om de, som Kennedy, ansåg att kriget inte kunde vinnas.

Romain Lachat (2007) A Heterogeneous Electorate - Political sophistication, predisposition strength and the voting decision process. Baden-Baden: Nomos.

En avhandling om väljarrörlighet (Kriesi var handledare), vars grundmodell går ut på att rörlighet bestäms av två saker: graden av social predisponering och graden av politisk sofistikering. Även om jag inte är säker tror jag mig förstå att sofistikering tänks påverka partibytarbenägenten kurvlinjärt a'la Zaller, så att det är de politiskt halvbildade som är mest benägna att byta. Det pratas lite vagt om interaktionseffekter, men han summerar dem aldrig i någon snygg figur. Hur som helst, på s. 206 talar han om två möjliga vägar till stabilitet i det politiska beteendet: hög predisponering eller hög sofisitikering.


Detta innebär att L för en diskussion om stora delar av den litteratur som jag själv undersöker. Diskussionen av Dalton är dock sparsam, och tanken att medelklassen skulle vara mer rörlig som sådan verkar inte förekomma överhuvudtaget. Istället är det allmän "entydighet" i placeringen i den sociala strukturen som sägs vara avgörande ("social-structural predispositions"), i relation till såväl klass som religion.

"Social-structural predisposition" beräknas genom en regressionsmodell där klass, religion (skillnaden protestantism/katolicism OCH grad av tro) plus lite allmänna "kontrollvariabler" (s. 103) som ålder, kön, utbildning och anställningsstatus. Påminner om argumentet i The People's Choice och deras korstryckshypotes.

s. 203: "When the new middle class is divided into its three segments, we observe no weakening in the salience of this [class] cleavage. But a decline does become apparent when this distinction is not made. This clearly shows how sensitive the results of such analyses are to the classification of social groups."

Kanske värt att kolla på för Sverige för min del? Också värt att återvända till denna för att titta på effekten av utbildning på rörlighet. Är Sverige så "konstigt" som jag tycker det verkar vara i detta hänseende?

s. 207: "Given the particular electoral system used [in Germany], which combines proportional and majoritarian elements, supporters of small parties have strategic incentive to split their electoral ticket. This was clearly reflected in our results, as political experts with weak predispositions are the voters who most often  divide their vote this way. Such strategic incentives are not present for inter-block ticket-splitting. In fact, there are few citizens who divide their votes between parties of different potential coalitions. The corresponding probabilities were thus always relatively low. Still it appears that the effect of predispositions strength is largest for the voters in the middle range of the sophistication scale."