s. 171-177: Här lägger Svallfors fram sina argument för
varför klass kommer att fortsätta vara viktigt när det kommer till förklaringar
till klassmedvetande, till attityder till samhällsutvecklingen.
Modellen lyder:
s. 167: WS (borde preciseras mer) och kollektivförhandlingar
(”class-redistributive institutions”) minskar stratifieringen, men ökar
artikuleringen av klasskillnaderna. Motsägande effekter på sambandet
klass-attityd.
Köper jag Svallfors institutionsförklaring? Borde inte
Tyskland vara landet som institutionaliserar klasskillnader (det är typ vad
Przeworski och andra förutsätter, de nordiska länderna antar ju typ underminera
klassgemenskapen).
Fast det är klart, är gruppen organiserad på klassnivån så.
I Tyskland är de väl organiserade på yrkesnivå.
Beror skillnaderna mellan klasserna främst på arbetarnas radikalism, eller på
medelklassens konservatism?
Om det är det förra så är Svallfors förklaring mer
plausibel.
Svallfors och Kumlin (i deras bokkapitel i ”Social Justice…”)
går emot en rationell (egenintresse) syn på preferenserna. Oskarson, Berglund och
Bengtsson argumenterar för att sånt förklarar det mesta. Mysko? Eller handlar
det om att artikulera egenintresset?
Moral
Economy-diskursen blir i Svallfors händer lite märklig. Å ena sidan ska den enligt S
vara kopplad till klass. Klasserna har olika normer om reciprocitet, plikter
etc. Å andra sidan ska den enligt Mau vara kopplad till nationella institutioner (oklart
vilka) som skapar denna moraliska ekonomi. Det är klart att de verkställer den,
men påverkar den vad folk tycker om den?
Därtill så kommer
ju Svallfors fram till att EA:s scenario inte stämmer. Klasskillnaderna är inte
svagast i Sverige, utan starkast. Därefter följer: Storbritannien Tyskland och
USA. Men även Norge och Australien sägs ha ganska små skillnader. Tyskland
förklaras med att man har inneslutit klasserna i gemensamma institutioner. Men
hur? Referenserna är Streek i en antologi av Streek och Crouch från 1997, och
Stjernö (norskt ö) Mellan kirkke och kapital. Svallfors hänvisar ganska vagt
till insitutioner, något som verkar ha både med partier och fack att göra.
Skillnaden mellan GBR och USA förklaras på detta sätt. Norge förklaras inte
alls.
Märkligt att fokus
är på att förklara klasskillnader, när tesen om den moraliska ekonomin gäller
hela systemet.
Korpi och Palme
(2003) pekar på att "feedback effects of welfare policy organization
mainly arise when risk-averse people judge the importance of welfare policy for
potential rather than actual resource problems (Korpi and Palme
2003: 430)." s. 101
Sedan kommer moral
economy argumentet, men det blir bara spekulation. Det handlar om att vilja
skydda de som man anser vara sina jämlikar. I så fall borde vi vänta oss att
arbetarklassen ska ha starkare stöd för omfördelning, i den mån som
"klass" verkligen är en livsvärld, och under kontroll för deras egna
inkomster. Mekanismen blir då att arbetarklassen kommer mer i kontakt med människor
som har det svårt, eller har sådana som har det svårt i sin omgivning som de
tycker är moraliskt skyddsvärda.
No comments:
Post a Comment