En historisk avhandling, som bildar en medelklassens förhistoria i Sverige. En del intressant, men svår att begripa sig på då jag fortfarnade inte riktigt fattar t.ex. vad som skiljer en borgare från en stadsbo, eller riktigt hur begreppet medelklass enligt Söderberg förhåller sig till denna grupp. En del intressanta lärospån, och några trådar att spinna vidare i för vidare historieläsning blir det dock. Framförallt om tiden kring Karl XI:s räfst och reduktion.
s. 7: Ordet medelklass i ett brev från Geijer 1810. Tidigaste belägget i svenskan 1792. (Ericsson har källor på detta.) Verkar ha varit välkänt 1810. Medelstånd finns i Dalin 1750. "Överklass" och "underklass" blev känt först med "Tjänstekvinnans son". Arbetarklass kom enligt S ca 1850. Termen "ofrälse ståndsperson" en föregångare till "medelklass". Människor som var socialt jämbördiga med de tre övre stånden, men inte medlemmar av dem. (Vad var i så fall "borgare"?)
Lite oklart vad S lägger i termen klass egentligen. Verkar vara frågan om något sorts allmän social rang, i kontrast till stånd, som är en juridisk ställning.
Om klass och stånd förr: s. 9: "Trots att stånd och klasser är skilda ting, var genom riksdagen samhällsklasserna av gammalt ett fast element i vårt statsliv. I linje med den förhärskande synen på de skilda stånden kommer särskilt borgarståndet i åtanke, men varken prästeståndet eller bondeståndet är i sin helhet uteslutet på förhand. Begreppet stånd tas då här i sin trängre mening, sådan den gällde exempelvis vid ståndsriksdagens bildning: borgerskapet, ej hela stadsbefolkningen avses osv."
s. 10: "Kan man föra begreppet medelklass hur långt tillbaka som helst? En hastig blick på primitiva tillstånd stämmer till ett nekande svar. Karakteristiskt för forngermanerna var en enda verkligt avgörande nivåskillnad, den som allmännast gick mellan fria och trälar."
s. 11: "Sociala mellanskikt har förmodligen framträtt efter hand i förhistorisk tid. Länge har de varit helt ringa eller mycket otydligt avgränsade. En fortgående differentiering sker emellertid, och en tredelning börjar te sig som en möjlig och allt mer påkallad schematisering av världen." Ser ett samband mellan differentiering och utvecklingsnivå. Vad nu det betyder.
s. 17-24: Borgerskapets/medelklassens uppkomst i Sverige har att göra med invandring av tyska handelsmän, bergsmän och präster. Dock luddigt i källorna om vilken ställning de hade. Källor: Alsnö och Skänninge stadga. De verkar i det svenska fallet ha assimilerats ovanligt långt. Detta är på 1200-talet. S diskuterar "beroende män i trohetsförhållande till en storman", som delvis hör till medelklassens förhistoria, då de bör ha utgjort rekryteringsbas för lokala ämbetsmän.
s. 25-43: Här diskuteras senmedeltiden. Det sker en form av försvenskning under denna tid, men lite oklart hur. Bergsmännen mäktigare och mer politiskt aktiva än borgarna. Städerna blev enligt S inte tillräckligt stora och rika för att odla fram något skikt av rika patricier. Borgarna i Stockholm slöt upp kring Gustav Vasa på ett sätt om dalkarlarna inte gjorde. Bergsmännen var i ständig opposition mot unionskungarna, inte bara under upproren, utan kontinuerligt.
Sedan diskuteras "Vasadespotismen", och allt fram till frihetstiden. Tyvärr verkar mina anteckningar här gått förlorade. Den enda detalj jag minns är att borgerligheten/medelklassen hade lite påverkan på något beslut ca 1679, men att de i övrigt inte gör mycket väsen av sig politiskt.
s. 44: S spelar ned GV. Borgerlig historieskrivning detta? Enligt Lönnroth skulle redan sturarna ha utvecklat statsapparaten.
Rikare borgerskap i Stockhom vid 1500-talets slut. Andra städer ev. något fattigare (men osäkerheter i källorna).
Landsköp: alla beskylldes för det av myndigheterna. Många av dessa var bönder snarare än borgare. Skottarna. S anser att detta klargör begränsningen i borgarklassens betydelse vid denna tid.
Hantverkare i hög grad knutna till hovet i Stockholm. Guldsmeder ofta speciella internationellt, men inte i Sverige. Här fanns ingen betydande kapitalmarknad.
En inventering av borgarklassen i denna tid. Mycket få generaliseringar. På slutet dock en del internationella jämförelser. Vissa bestämmelser gjorde att vi inte fick något gentry. Ingen cirkulation borgare-adel. Ingen borgerlig kultur, annat än viss input.
Inte heller lika patriciskt. Ingen familj sträcker sig över mer än ett par generationer. Borgarnas politiska roll blygsam, men det verkar alla grupper ha varit vid denna tid.
Merkantilismens kult av handel och städer, i centrum för statens intresse.
s. 90-109: Så här långt en massa olika yrken: lagläsare, fogdar, mycket om borgaradel. Men jag får inte kläm på det teoretiska.
S använder här ordet medelklasser för att markera den svaga samhörighetskänslan (som alltså blir starkare 1772?).
Nu blir det fler ofrälse inom byråkratin.
Mellanskiktet utgör enligt S 2-3% av befolkningen, i kontrast till adelns 0,5%.
s. 123-131 Diverse klassaspekter på riksdagspolitiken. Inget speciellt om MK dock. (En studie så god som någon: "Klassaspekter på riksdagspolitiken, 1523-1866"). Gmg av diverse grupper. Många olika men mycket lite systematik: statsbyråkrater, välbärgat borgerskap, läkare etc. Gruppernas ställning bedöms i viss mån genom i vilken omfattning de vann adelskap.
s. 132: Räfst och reduktion ruinerade inte adeln. Jorden behölls i ganska stor utsträckning. Likaså privilegierna.
Kap. 5: "Det byråkratiska enväldets affärsvärld." Redogörelser för en massa näringsgrenars expansion och utveckling: hantverk, skeppsbyggande, brukspatroner och andra industrimänniskor. Ref. till Sten Carlsson, men mest om teoretiska åtskillnader. Större borgerligt inslag i adlandet under denna tid.
"Ståndsperson" - Personer med god social och ekonomisk ställning utan ståndstillhörighet. Men fanns det så många vid denna tid? Gmg av förmögenheter. Säger dock ej så mycket, för jag kan inte sätta det i relation till något.
s. 157: Borgarståndets riksdagsprotokoll från före 1713 förlorat?
Reformen 1678 sägs ha fler medelklassavtryck än tidigare. En massa historia förutsätts här som jag inte kan.)
s. 159: Borgarklassen INTE särskilt inflytelserik vid bildandet av riksbanken 1668.
s. 160: Borgarna överlag inte framstående i riksdagen kring 1680 års välvning.
Återigen svårt att få överblick. Adelskap verkar ha eftersträvats. Vore kul med en inventering av klass kontra stånd i äldre tid. Oklart hur borgarna drabbades (om) av reduktionen. Drevs igenom med hjälp av dem i riksdagen, men de verkar ha klagat mycket efteråt.
s. 180: "Huvuddelen av den civila centralförvaltningen ökade från ca 350 tjänster 1718 till ca 600 1772."
Det handlar hela tiden om tjänstemän och handelsmän. Bildungsbürgertum och Wirtschaftsbürgertum. Det handlar nu också i någon mån om präster.
De där bergsmännen, är det frågan om egenföretagare, elller vad? Var de delägare i gruvorna?
Och hur är gruvorna egentligen relaterade till bruken? De gör järn, verkar det som. Är det förädling av malmen som bryts av bergmännen?
s. 197: Släkten Geijer som brukspatroner. Beskrivs som mycket driftiga. Trots att arvet efter stamfadern delades på fyra lyckades dessa bygga upp förmögenheter på egen hand.
I sjunde kapitlet, om frihetstiden, blir jag återigen väldigt osäker på strukturen på saker och ting dåförtiden. Det beskrivs en motsättning mellan borgerskapet och magistraten. Magistraten var väl dåtidens lokalpolitiska organisation i städerna, men styrdes den inte av borgerskapet?
s. 206: Något om att Stockholms borgerskap i frihetstidens början tvingade till sig politisk makt lokalt eftersom staten var skyldig dem pengar.
s. 210: "...hattarna som partibildning har sitt embryo i den sociala och ekonomipolitiska klyviningen inom Stockholms borgerskap och dess riksdagsgrupp." Detta verkar ha handlat om de stora mot de små köpmännen - "den stora grossist- och redarvärlden" står det på sidan efter. Mycket om näringspolitik, skeppstillstånd och valordningar på dessa sidor.
Eller vänta, var det mössorna som var "medelklasspartiet"? Det är klart, hattarna var mer för krig, så det vore inte otippat. Fast senare pratar han om att hattarna också de hade en "borgerlig kärna" (i betydelsen en borgerlig del).
Den enda vettiga generaliseringen jag fått ut av femte kapitlet är att borgerskapet (och medelklassen, inte klart hur han skiljer på dessa) blev mer politiskt aktivt. (Hur kan det dröja så länge innan industrin kommer till Sverige?) Oklart hur den vokabulären fungerar. Han pratar om en "rent borgerlig mellanklass" (s. 218). Vad är detta i kontrast till? Prästerna?
s. 227: storgarvaren Johan Westin ledare för mössornas borgarståndsdel. "etablerad som partikansli".
s. 229: pratar om borgarståndet mot byråkratväldet.
Politiken utspelar sig för mellanskiktens del inom privliegieväsendet och näringsregleringen.
Under de fortsatta sidorna handlar det en del om kulturlivet, men Söderberg menar att snarare än att kulturlivet var medelklassigt och borgerligt, så var det kulturen i allmänhet som blev det. Det pratas en del om det engelska inflytandet. Någon sorts medelklass (i den kommunitära klassbemärkelsen) verkar utbildas i Stockholm under denna tid, men det är oklart hur.
No comments:
Post a Comment