Fjärrlånade denna, men läste den tyvärr aldrig särskilt detaljerat.
Har iofs inget vidare positivt intryck av den. Snarare just en sådan bok som får mig att förstå varför sådana som Mikael Gilljam är så negativt inställda till fallstudier. Oerhört komplicerade processer undersöks med ganska sporadisk empiri. Oerhört breda påståenden om de socialdemokratiska partiernas mål, men utan källa. Ingen särskilt systematisk teori.
s. 85: Menar att låga inkomster bland bönder gjorde centerpartierna (som var agrara) mer positiva till omfördelning. Detta tycks ffa gälla Norge och Sverige, men tycks också vara ett argument för nordisk särart i relation till övriga Europa. Hyfsat exempel på det ovanstående: visar inkomstfördelning för ett år (1972!) och väldigt lite belägg för hur detta faktiskt tog sig politiska uttryck.
Här citeras även Uusitalo om att inkomsterna är ganska ojämnt fördelade i Skandinavien. I relation till vad? Är inte dessa länder relativt jämlika?
No comments:
Post a Comment