Utgångspunkter: alla arbetarpartier måste ta sig an samma "post-industriella" ekonomiska ordning, men de har också haft mycket olika framgång. SAP mer framgångsrikt än Labour, etc.
Sambandet industrialisering och arbetarpartiers styrka modulerades av "strategies of dominant political coalitions in each country, and also by the pre-existing traditions and organizations of the popular classes" (s. 2).
s. 8: "The mass production factory brought together vast numbers of workers under one roof in work routines that dominated their waking lives, and joined them together in a battle against a common antagonist. By comparison, the characteristic work settings of much 'post-industrial' employment are small and dispersed, work schedules are more irregular, and work routines themselves do not build the solidarities that were fostered by assembly production."
s. 8: "Changes in the location of production, as well as changing patterns of settlement and consumptionm, are also transforming the communities and the culture even of those who remain industrial workers. The old segregated working class towns and enclaves are giving way to more dispersed patterns of settlement; television and life organized around patterns of mass consumption replace the working class pub and insular working class traditions; and locally based party organizations give way to national media campaigns. And new generations come of age in a world where class and class conflict no longer seems salient."
En del slappa argument här? Även om den minskande klassegregeringen förklara minskningen i klassröstning är det inte säkert att det förklarar minskningen i stöd för socialdemokraterna. Man har ju fått minska klassröstningen "för att" vinna tjänstemännen.
s. 9: "In turn, labor parties that have continued to wield governmental power have been able to buffer the impact of deindustrialization on party constituencies and party infrastructure. Sweden under the Social Democrats, for example, boasted very low unemployment levels even in the 1980s, partly because of its system for creating jobs and retraining workers, and also because in maintained and even expanded its large welfare state programs." Korrekt det sista, men vad åsyftas med "party infrastructure"?
De nämner också korporativismen som en mildrande faktor som hanterar omvandligen bättre (s. 12). GEA:s bidrag sägs visa på att de större välfärdsstaterna hanterar postindustriell omvandling inte genom expansion av låglönesektorn, utan genom kapitalinvesteringar och expansion av den offentliga sektorn (s. 15).
Det mest påtagliga intrycket från tabellen på s. 10-11 är att de socialdemokratiska partierna inte verkar ha påverkats så mycket alls. Genomsnittligt inte mer än 2% mindre i valresultat under 1980-talet, jämfört med 1944-1978. Faller inom felmarginalen när man har 23 fall, och hyfsat stor spridning, i mitt tycke.
Här nämns också klassallianser, främst bönderna i Sverige (märkligt nog) och även borgerliga partiers splittring. Therborn sägs prisa socialdemokratin för dess flexibla och opportunistiska användning av jämställdhets- och miljöfrågor. Det diskuteras statstruktur, där decentraliserande stater sägs vara ett problem för arbetarpartier.
Med party infrastructure åsyftades tydligen bland annan council housing i UK, direkta involveringar av facket i staten (Israel) och så något om stadsutveckling i USA som jag inte förstår just nu.
Under rubriken "Ideology" nämner Piven tanken att en ideologi och ett symbolspråk format under industrialismens dagar kanske inte helt är i samklang med folk nu. Och att högern har lyckats formulera en starkare ideologi nu, när det är kapitalet som är "the agent of change" i samhället.
Avslutningsvis pessmism. Arbetarpartier kanske kommer att vinna ibland enligt Piven, men det kommer kanske att handla mer om "image management" (Crewes fras) och populism, än om ett verkligt program. I alla fall är det svårt att se en återkomst av klasspolitiken på samma sätt.
Therborn, "Swedish Social Democracy and the Transition from Industrial to Postindustrial Politics", s. 101-123.
I början handlar det mest om att den svenska borgerligheten är ganska splittrad och att den socialdemokratiska dominansen består. Han nämner att Sverige industrialiserades relativt sent och att industrin var den dominerande sysselsättningen en ganska kort period (blev inte så förrän på 1940-talet). Här finns en del intressanta källor om historisk arbetsmarknadsstatistik. Här nämns SCB:s Arbetskraftsundersökningen och OECD:s Historical Statistics och Labour Force Statistics.
Påpekar att "industrial politics" handlade om de särskilda villkoren inom industrin. Men "post-industrial politics" blir tydligen politik om helt andra saker. Varför inte politik om livet i servicesektorn?
s. 107: "Public employment means large-scale organization, broad employer collectives, and generally a pro-union environment. Sociopolitically, the impact of a shift from a mainly industrial labor market to a chiefly non-industrial one is minimized if it occurs within the organizational framework of the public sector."
s. 106: Intressant omnämnande att antalet arbetstimmar (om jag förstår rätt) peakade i Sverige redan på 1920-talet. Men sedan 1978 har den börjat växa igen. Referens till en antologi med titeln "Sociologer ser på arbete".
s. 108: 1968 kampanjade (s) på "Ökad jämlikhet" som slogan.
Arbetaroffensivens tre delar: ökad jämlikhet (genom skatter), ändrad arbetsmarknadslagstiftining (MBL och LAS) och överföring av ägande rätt (löntagarfonder - dåligt sätt att sammanfatta den reformen, tror jag).
s. 121: "The position of capital is enhanced by the respect accorded it for exntrepernurial and executive acumen, by the SAP, the union leadership, and the SAP governments. [...] The middle strata, on the other hand, have few economic reasons to be very happy with their lot. Nor have small nonfarm entrepreneurs, but they are too few to matter much. The income after tax of, say, middle level managers or high school teachers is significantly lower than that of their equivalents in the rest of Western Europe, and their advantage over workers is also much smaller. They are also largely critical of Social Democracy. One of the reasons for the enduring high rate of class voting [/] is that a smaller proportion of the salaried middle strata in Sweden support the SAP than West German middle strata support the SPD or Austrian salaried middle strata the SPÖ." Å andra sidan, säger han, var marginalskatterna så höga att man kan förvånas över att det var så många som 35% av dem som gjorde det. Märkligt sagt av T hur som helst. Trenden var ju här fortfarande i uppåtgående. Jfr även Oskarsons omdöme efter valet 1988. SAP kommer dock att få ökat stöd av medelklasskvinnorna, tror Therborn.
Therborn tillskriver också partisystemet stor betydelse för konservatismens (Thatcherismens) svårigheter i Sverige. Radikala minoriteter kan inte slå igenom. Affärsvärlden har stor respekt för socialdemokratins kompetens. Men mest skriver han om detaljer i politiken på sjuttiotalet.
På det hela taget ingen särskilt insiktsgivande analys. Det saknas systematik på något sätt. Det där skickliga utnyttjandet av jämställdhetsfrågor för taktiska syften nämns inte så mycket. Möjligen då genom den offentliga sektorns expansion.
No comments:
Post a Comment