En statsvetenskaplig klassiker, som studerar valförändringar från 1885 och framåt. Poängen är såvitt jag förstår att sätta in "rörligheten" i valen på sjuttiotalet i ett lite större perspektiv. Deras övergripande tes är, om jag förstått rätt, att den rörlighet (nettorörlighet) som vi ser idag ändå är ganska beskedlig i ett historiskt perspektiv. De gör också en uppstraming av begreppet "cleavage" som blivit stilbildande. Imponerande på sätt och vis, men samtidigt lite vag i sitt ämne, och kring vad som är poängen med att studera dessa saker.
Ett av syftena med boken sägs vara att "assess the extent to which evidence of cleavage decline is actually apparent in patterns of aggregate electoral instability" (s. 5-6). Det handlar då framförallt om klasskiljelinjen. Ska bli intressant att se hur de mäter detta.
s. 6: "While much of the recent literature tends to view volatility largely as a symptom of cleavage decline, it is clear that the cleavage factor can be but one of many potential determinants of electoral stability/instability. If we assume that aggregate electoral volatility represents the sum of individual volatility - this assumption will be discussed at length below (see chapter 1) - then it is important to distinguish between that mobility which results from, say, a decline in partisan attachments, and that which derives from institutional changes and constraints, not to speak of that aggregate volatility which results from the enfranschisements and/or mobilisation of new voters."
Det låter vettigt att litteraturen fokuserar på det första tänker jag. De senare sakerna, utvidgningar av rösträtten och institutionella förändringar, har det inte funnits särskilt mycket av på senare år i Västeuropa. Däremot "patterns of competition". Det har blivit fler partier.
När de resonerar kring möjliga orsaker till upp- och nedgång i rörlighet nämner de först utökning av rösträtten och mobilisering (det sistnämnda blir väl inte rörlighet, snarare förändring, när det gäller individnivån - åtminstone vi i Sverige brukar väl säga att väljare som byter parti är rörliga). Sedan kommer de in på cleavage closure, och säger så här:
s. 38: "In any given historical case, we assume the existence of a 'structural' level of volatility determined by the degree of closure of the cleavage system. In other words, the stability of electoral behaviour as determined by the closure of the cleavage system represents the 'normal' or 'basic' level of volatility, variations from which are the result of other kinds of factors. Hence, if it were possible to clean the impact of all other factors of volatilty, the resulting level would represent the relative hold of the cleavage system in the specific circumstance or case."
Styrkan i skiljelinjen är alltså här ett reductio ad absurdum: den rörlighet som återstår när alla andra faktorer tagits med i beräkningen.
Man kan notera att övriga faktorer som nämns är policy distance, party system format, change in electoral institutions, electoral participation, short-term factors (allmänna tillfälligheter). Cleavage closure är alltså inte samma sak som låg väljarrörighet? Är det meningsfullt att separera detta från de andra fenomenen? Brukar man inte ha ett språkbruk som antyder att exv. partiernas närmarnden till varandra (förändring i policy distence) är en förklaring till nedgången i cleavage closure?
Cleavage closure verkar dessutom mätas som block volatility, dvs. "the amount of electoral interchange occurring across the line which divides parties which represent the opposite sides of a cleavage. The stronger the hold of a cleavage, the more difficulty individual voters will experience in crossing the boundary, and hence the lower will be the level of block volatility." (s. 41).
Detta låter väl ok, men man skulle väl helst vilja ha bruttorörlighet, egentligen? Väljare kan ju röra sig fram och tillbaka så att det inte syns på aggregerad nivå. Men hur skiljer man i så fall detta empiriskt från "policy distance", om nu dessa ska vara förklaringar?
No comments:
Post a Comment