Croner och Jonasson (1959) Tjänstemän och arbetare

Croner, Fritz och Sven Jonasson (1959) Tjänstemän och arbetare, Stockholm

Denna mindre skrift, som finns som läsesalslån på GUB, minns jag inte riktigt vad den handlar om annat än att det skulle utreda skillnaden mellan tjänstemän och arbetare. 
 
Croner och Johansson tror sig helt klart kunna finna en "korrekt" definition bakom begreppen tjänstemän och arbetare, som skulle ligga bortom alla syften som dessa definitioner har. De förkastar distinktionen handen-hjärnan. De verkar vilja avpassa sin definition efter facklig tillhörighet.

Men behöver det finnas en konsistens mellan arbetsuppgifter, arbetskontrakt/anställningsförhållanden och facklig tillhörighet? Vissa tendenser kan kanske finnas, de som är lika har liknande problem osv. Men visst måste väl ett mått av godtycke komma in i bilden.

Snarare definierar de tjänstemän utifrån funktioner: "arbetsledande" (managers?), "konstruktiva resp. analyserande" (Croner säger i andra skrifter "gestaltande"), "administrativa" (övervakning och upprätthållande av organisationen) och "merkantila" (bokföring, försäljning) funktionen. (s. 8)

Det har alltså inte att göra med "högre eller lägre, intellektuellt eller manuellt, mer eller mindre ekonomiskt ansvarsfullt, högre eller lägre betalt arbete, ar[/]bete med 3 eller 4 veckors semester, arbete med eller utan pension..." (s. 8/9)

Detta är alltså inte "service" på ett allmänt plan (som skulle innefatta även typ undersköterskor och butiksbiträden), utan just sådana i vissa funktioner. Men detta måste väl skilja sig från bransch till bransch, och kanske också ha förändrats idag. Kanske har fler arbetare fått karriärmöjligheter.

Det innefattar inte heller de professionella, väl? Det verkar vara en definition som är avpassad för de stora organisationerna.

Hur väl stämmer C:s definition med Goldthorpes?

De företräder uppfattningen att tjänstemannakåren skapats för att företagarna har behövt delegera uppgifter som de tidigare själva utförde. De beskriver en teori om fem stadier av delegering: ensamt företagande, släktingar går in i firman, utomstående går in i firman (dock ofta i nära relationer med företagaren, typ svågrar; bokförare var då "chefens närmaste man", snarare än en yrkestitel), specialisering av vissa funktioner (särskilt utbildade bokförare etc.), linje-stabsystem med större kader och befälskedjor och allt längre driven differentiering.

s. 17: "Det bör energiskt understrykas att till skillnad från arbetaren kan tjänstemannen - om han eller hon vill - avancera, bli befordrad." Om jag förstår rätt, det finns inte längre någon servicerelation, men utsikten om befordran bevarar ändå en liknande lojalitet från tjänstemännens sida, som skiljer dem från arbetarna. "Löntagare med karriärchanser" är ett uttryck som kommer på s. 18.

s. 18: "Solidarietskänslan mellan tjänstemännen, deras medvetande om att tillhöra en och samma socialgrupp, deras - varför inte? - klassmedvetande har således inget att göra med social fåfänga. Den som av social fåfänga skulle bli tjänsteman kommer nog snart att tas ur villfarelsen. Tjänstemännen känner sig inte och är inte någonting bättre än arbetarna, men de känner sig och är - vi upprepar - sociologiskt sett något annat än arbetarna."

Vidare vänder sig Croner mot idén om proletarisering av tjänstemännen, om än jag inte omedelbart förstår argumentet. Men den "teknologiska arbetslösheten" påstår han inte finns alls. Vidare verkar han också mena att arbetena kommer att ledas till "högre kvalitet" (alltså som postindustrialisterna).

s. 19: "Det är inte märkvärdigare än den välkända svårigheten med avgränsningen av företagarbegreppet. Ingen tvivlar för den skull på att det finns företagare och att begreppet har ett betydande kunskapsvärde när vi ska försöka förstå det samhälls vi lever i."

s. 23: "Denna pessimistiska syn på rationaliseringen synes underskatta arbetskvaliteten hos de moderna yrkesarbetarna - som ju redan i många år varit föremål för automatisering - samtidigt som den överskattar kvaliteten hos kontoristernas automationsmogna men ännu inte automatiserade arbetsinsatser." Tjänstemannaarbetet är alltså enligt C&J inte så intellektuellt som man ofta föreställer sig. Repetitiva arbetsprocesser kommer att automatiseras, för att det är de processer man KAN automatisera. Dessa processer kommer inte längre att skötas av människor, utan deras yrken kommer att uppgraderas.

Har karriärvägarna för arbetare, möjligheten att arbeta sig upp i hierarkin, förbättrats på senare tid?

s. 26: "Automaterna kommer inte - lika litet som andra maskiner - att minska antalet tjänstemän. De kommer att minska det relativa antalet tjänstemän med repetitivt arbete. De kommer med säkerhet att framtvinga en omstrukturering av tjänstemannakåren. De kommer att göra tjänstemannafunktionerna mer kunskapsintensiva. De kommer sålunda inte att ersätta tjänstemännens tankeverksamhet." Pekar i rakt motsatt riktning Korpi. Tjänstemännen kommer inte att proletariseras, utan bli mer "tjänstemän".

Skillnaden mellan daglönare och timanställda skulle vara värd att resonera kring ytterligare, utifrån detta.

s. 37-: Brevskrivande och vacker handstil som hantverk och intellektuell prestation på 17- och 1800-talet. Överhuvudtaget ges här en mer konkret, historisk framställning av delegeringsteorin. Det är dock inte frågan om någon historisk utveckling, men de senare stadierna, med omfattande linjesystem, har blivit mer vanliga idag.