Avhandling i sociologi från Umeå. Göran Cigéhn var handledare. Empiriskt sett baserad på tre undersökningar av klassidentitet från 1993, 1997 och 2000, som i sin tur var uppföljningar av Torgny T Segerstedts och Rune Åbergs studier av Katrineholm.
Läste den mycket summariskt. Sammanfattningen redovisar flera intressanta empiriska resultat, men de är lite svåra att sortera ibland. Det finns inte jättemycket av samlad tes eller så här.
s. 189: Övre medelklass är den mäktigaste klassen (att kontrastera med resultaten i Åberg om upplevd maktlöshet). Folk definierar klass på samma sätt som sociologer, men ser inkomsten som en del av dessa kriterier snarare än en konsekvens av klasstillhörigheten. På s. 73 jämförs med Schlozman & Verba och visas att svenskarnas uppfattning om sin klasstillhörighet överensstämmer med sociologernas klassificeringar i högre grad än i USA. Störst svårigheter att klassplacera sig hade arbetslösa, arbetare i tjänstesektorn, företagare/jordbrukare, de som rört sig uppåt socialt (men inte de som rört sig nedåt?).
s. 190: Viss utjämning i fritidsvanor, men mellan- och högre tjänstemän är fortfarande flitigast i många vanor. Här predicerar klassid bättre än objektiv position, i synnerhet "finare" vanor.
De teoretiska resonemangen blir lite lösare i kanterna. Det är mycket som är intressant (identitet varierar med ekonomiska konjunkturer) men det förblir spekulationer. Svårt att generalisera om identitet om man redan från början trycker så mycket på att identitet kan variera mycket från person till person. Bättre att uttala sig om populationen då i dessa sammanhang. Å andra sidan har vi då här bara tre observationer.
Kommentarer om oklarhet i om det är generations- eller ålderskillnader som ligger bakom skillnaden mellan unga och gamla. Bettar på att det mest är generation, men skulle kunna testas empiriskt med ett par av valundersökningarna. Och kanske lite med SOM-data.
No comments:
Post a Comment