Therese Bohman "Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt".

Therese Bohman skrev denna rapport för Timbro och den kom ut 2014. Jag läste den för ett ganska bra tag sedan, och har haft för avsikt att skriva ned mina intryck sedan dess. Nu får de dock mest rekonstrueras genom mina marginalanteckningar. Mina kommentarer var klart mer kritiska än positiva.

Det inleds (s. 7) med en av de allmänt spridd sanningar som jag är mest skeptisk till: att vi idag har mer överlappning i de ekonomiska tillgångarna mellan arbetarklassen och medelklassen. Borde försöka undersöka det med lite bättre inkomstdata över tid.

Inget nytt att det är oklart vem som är medelklass i den mening som diskuteras här.

Inledningen fokuserar, ev. utan att riktigt vara medveten om det, på status.

Analogin med medelklassen som en exklusiv klubb kan inte drivas hur långt som helst.

s. 14: Säger att det är efter 1968 som "borgerlig" blir ett skällsord. Jag tror det var det långt tidigare. Åtminstone i formerna "småborgerlig" eller "kälkborgerlig". Även på följande sidan kan man anmärka på att attityden mot medelklassen går längre tillbaka än då. Bohemeriet med mera.

Idén om att arbetarklassen omfattar "traditionella" värderingar är nog att försköna den (s. 15). Traditionell betyder här snarast "auktoritär" på samhällsvetarspråk. Jfr också arbetartradition av att "sticking it to the man".

s. 17: Medelklassen som har något att dölja - en konsekvens av streberambitionerna?

Självklart kommer medelklassromaner att handla om problem inom klassen. Är det inte en del av definitionen? Dessutom måste det ju finnas problem i handlingen.

Missar man ofta föreningsdimensionen i dessa skildringar?

Oklart om "medelklassen" i dessa romaner är något ganska högt stående i samhället, eller något genomsnittligt.

Även detta att längta bort får väl betraktas som hyfsat medelklassigt?

Vilka är missnöjena? Oinfriade karriärförhoppningar (som inte är hat mot medelklassen, utan oförmåga att leva upp till dess ideal). De vill inte sitta i villaförorten. Varför blir det villa? Modern bostadsmarknad?

En del av det som Svelands karaktär är bitter över är att vara kvinna, snarare än att vara medelklass.

Märkligt att påstå att Yates, Updike eller McEwan skildrar medelklassen annorlunda. Updike skriver massor om otrohet (mäns missnöje). Yates Revolutionary Road handlar väl om att ha stora illusioner om vad livet ska bli.