Tidigare forskning om generational replacement och klass

Här för jag lite anteckningar (uppdateras) om vad tidigare böcker / forskare har sagt om klass och generational replacement. Dvs. i vilken mån har den starka klassröstningen varit beroende av att vissa generationer präglats särskilt starkt av detta perspektiv.

Evans och De Graaf - Political Change Matters
Indexet har varken generation eller cohort som nyckelord. Inget framträdande tema i det jag har tittat på.

Knutsen - Class Voting in Western EuropeIndexet nämner varken generation eller cohort. En generationsaspekt finns implicit i några av de förklaringar som diskuteras i teorikapitlet, men inga generationsrelaterade empiriska analyser görs.

Clark och Lipset - The Breakdown of Class Politics
Indexet nämner ingenting om generation eller cohort. David Weakliem diskuterar frågan (s. 210-212) lite grand, men visar ffa att partival prediceras bättre i postmateriella frågor bland de födda efter 1935 än bland de födda före. Prediktionskraften i materella frågor har dock inte gått ned. Det är den enda figuren som handlar om generationsskillnader.

Evans - The End of Class Politics
Müller diskuterar detta lite i sitt kapitel om Tyskland (och här finns orden med i indexet). På s. 164 och 166 klarläggs att i post-war cohort är klasskillnaderna mindre i röstning på CDU/CSU.
Det är en av huvudslutsatserna när dessa presenteras i punktform. Görs dock inte till någon huvudförklaring. Konstateras bara att det finns en effekt. Resoneras inte så mycket i termer av trend.
Mekanismen tänks vara att partiet var responsivt gentemot den gruppen när de var i rätt ålder:
"The posited changes in association between class position and party preferences discussed above may indeed occur through weaker or stronger bonds in successive cohorts between a specific class location and particular preferences for specific parties. Social service profesionals, for instance, who enter political life at a time when there is a party responsive to the interests of this class will develop a closer affiliation with this party than class members in older cohorts who did not have this option. Even if the option becomes avaliable later, voters may not turn away (immediately) from the political affiliations established in an earlier, different political context." (s. 151)
"The differences we observe between the pre-war and the postwar cohorts can mostly be accounted for with a few changing elements of the supply side: the changes in the programmatic orientation of the SPD and the emergence of the Green Party." Finner det också lite oklart hur vissa effekter ska tolkas. Varför minskad effekt av fackligt medlemskap i efterkrigskohorten?

Butler och Stokes - Political Change in Britain
s. 200-205: De frågade om väljarna såg politiken som en kamp mellan motstridiga klassintressen. Detta ökade från Pre-1918-cohorten till mellankrigskohorten, och peakade med 1945 års cohort. Detta syftar på åren då de blev politiskt mogna, snarare än födelseår. Detta förhållande sjönk ganska kraftigt redan bland de som came of age 1951 och efter. Dessa skillnaer gäller även de som ser större skillnader mellan partierna.
Dock ingen klar idé om varför denna variation sker. Däremot stämmer nog variationen ganska väl med den i svenska data, när det gäller tajming.

Franklin, Mackie och Valen - Electoral Change
Här är generational replacement ett huvudtema. I den svenska delen (av Maria Oskarson) omtalas att korrelationen mellan klassposition och vänster-högerattityder blir svagare mellan generationerna (före 1930, 1930-1945, efter 1945).
Här (s. 360-361) nämns dock inte politisk konflikt som orsak, utan snarare post-industriellt samhälle, vilket pekar mot en strukturförklaring.
Här framhålls att förklaringskraften i v-h-attityder (tror det är självplacering på den 11-gradiga skalan) ökar i väljarkåren som helhet inför varje val. De kohort-relaterade findings som redovisas är att förklaringskraften i manual occupation på vote minskar. Ideologisk röstning uppvisar dock ingen relation till generationerna. Vilket är konsistent med vad jag finner! Jag vill att det ska vara konstant effekt. I en given generation ska samma position ha samma effekt på partival.
I sitt avslutande kapitel skriver Franklin:
s. 396: "The conservatism of older voters in the face of social change is well documented in the literature of voting studies. [Här nämns Butler & Stokes (1974), Tingsten (1937), McPhee & Glaeser (1962)] [...] When new parties emerge, their support has generally been found to have come from young voters or those who were previously not electorally active. [Exempel från New Deal i USA, Butler och Stokes om arbetarklassen i UK.] [...] In Scandinavian countries, Rokkan has demonstrated the importance of differential levels of enfranschisement in the process of mobilizing socialist party supporters (Rokkan, 1970)."
Det ovan nämnda är egentligen inte en teori om varför generationerna förändras sedan. Bara ett allmänt påstående om att de som är nya väljare gärna röstar på nya partier. Eller kanske snarare att för att nya partier ska slå igenom krävs nya väljare.

Therese Bohman "Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt".

Therese Bohman skrev denna rapport för Timbro och den kom ut 2014. Jag läste den för ett ganska bra tag sedan, och har haft för avsikt att skriva ned mina intryck sedan dess. Nu får de dock mest rekonstrueras genom mina marginalanteckningar. Mina kommentarer var klart mer kritiska än positiva.

Det inleds (s. 7) med en av de allmänt spridd sanningar som jag är mest skeptisk till: att vi idag har mer överlappning i de ekonomiska tillgångarna mellan arbetarklassen och medelklassen. Borde försöka undersöka det med lite bättre inkomstdata över tid.

Inget nytt att det är oklart vem som är medelklass i den mening som diskuteras här.

Inledningen fokuserar, ev. utan att riktigt vara medveten om det, på status.

Analogin med medelklassen som en exklusiv klubb kan inte drivas hur långt som helst.

s. 14: Säger att det är efter 1968 som "borgerlig" blir ett skällsord. Jag tror det var det långt tidigare. Åtminstone i formerna "småborgerlig" eller "kälkborgerlig". Även på följande sidan kan man anmärka på att attityden mot medelklassen går längre tillbaka än då. Bohemeriet med mera.

Idén om att arbetarklassen omfattar "traditionella" värderingar är nog att försköna den (s. 15). Traditionell betyder här snarast "auktoritär" på samhällsvetarspråk. Jfr också arbetartradition av att "sticking it to the man".

s. 17: Medelklassen som har något att dölja - en konsekvens av streberambitionerna?

Självklart kommer medelklassromaner att handla om problem inom klassen. Är det inte en del av definitionen? Dessutom måste det ju finnas problem i handlingen.

Missar man ofta föreningsdimensionen i dessa skildringar?

Oklart om "medelklassen" i dessa romaner är något ganska högt stående i samhället, eller något genomsnittligt.

Även detta att längta bort får väl betraktas som hyfsat medelklassigt?

Vilka är missnöjena? Oinfriade karriärförhoppningar (som inte är hat mot medelklassen, utan oförmåga att leva upp till dess ideal). De vill inte sitta i villaförorten. Varför blir det villa? Modern bostadsmarknad?

En del av det som Svelands karaktär är bitter över är att vara kvinna, snarare än att vara medelklass.

Märkligt att påstå att Yates, Updike eller McEwan skildrar medelklassen annorlunda. Updike skriver massor om otrohet (mäns missnöje). Yates Revolutionary Road handlar väl om att ha stora illusioner om vad livet ska bli.