Kitschelt och Rehm om korrelation yrken-politiska attityder

En av artiklarna jag arbetar med är ett svar/kritik av Herbert Kitschelt & Philipp Rehms paper om yrken och politiska attityder från 2014. Detta är lite nya anteckningar apropå min nyläsning av det gamla pappret och min läsning av deras nya papper.


Vad är "min" effekt för sorts effekt? Vilka typer ligger nära? APC-effekter är något lite annat. Typiska effekter av utbildning ligger nära: en långsam effekt som nöts in över flera år.

Är effekter störst av de utbildningsval som avgör den framtida situationen. (K&R skriver något i den stilen någonstans.) Låter nästan lite som bakvänd kausalitet.

Kan matchningen uppstå genom tidigt möte med olika tasks, så vet man vilka som matchar ens personlighet, och så leder personligheten till att man utvecklas politiska attityder?

Eller: man har sin personlighet och sina attityder, och utifrån det känner man på sig vilket jobb man skulle vilja ha. Eller väntas man VETA vad man gillar och som går ihop med attityderna?

Detta är två olika saker: att personlighet ger båda utfallen (jobb och attityder), och att det finns en dissonans/harmoni mellan jobb och attityder. Kan möjligen blir en om man argumenterar för att politiska attityder är en del av personligheten.

Den svaga teorin säger att selection --> support & validation of attitudes. De säger inte hundraprocentigt att WL i sig har kausal kraft.

Deras teori om inlärning av problemlösningsstrategier och mina tolkning om kognitiv dissonans är egentligen två ganska olika mekanismer. De pratar dock om en jämvikt (equilibrium) attityder/arbetsuppgifter.

De verkar dock aldrig riktigt fundera över om attitydförändringar kan leda till jobbyte. Rehm var också lite förvånad över denna teori i sitt mail, men nämnde att den kunde vara en möjlighet.

Min tidigare kritik har handlat mycket om att de gör förekomsten av en endogen effekt till belägg för just sin favoritmekanism (generalisering av problemlösningsstrategier) när det i själva verket kan vara andra saker, som yrkets rykte. Nu säger dock Rehm typ att de mest är intresserade av att där finns en korrelation. Sedan kan det vara många olika mekanismer som kan spela in där. Jag tror inte de har någon klar, bestämd teori som de tror på där. Det viktiga för dem är att korrelationen är "verklig".

WL är bara intressant i den mån det gäller matchningen problemlösningstrategi-attityder. Kan attityderna vara inbakade i strategin? Men det gör det likväl rimligt att tro att man skulle lära sig dem under utbildningstiden istället.

Den kognitiva dissonansen borde kunna gå i en massa olika riktningar. Om ens arbetsuppgifter inte är i linje med vad man tycker, är det väl bra mycket enklare att ändra på vad man tycker. Möjligen kan man även driva att ens arbete ska få en lite annan inriktning. Man kan försöka bli en som "arbetar inom systemet" (dvs. inte helt sammansmält med arbetsgivarens syften).

Olika strategier:

• Attitude change som skiftar i graden av attraktivitet mellan alternativen.
• Ändra beteende
• Nya föreställningar om vad man faktiskt gör (att yrket har andra syften än vad de flesta tänker)

Eller så generaliseras helt enkelt inte problemlösningsstrategierna.

Weak theory of occupational preference formation blir hur som helst lite otydligt eftersom yrket egentligen inte formar attityderna.

Lipset om professionella

Lipset & Mildred A. Schwartz "The Politics of Professionals", s. 299-310 i Howard M. Vollmer & Donald L. Mills Professionalization. Prentice-Hall: Englewood Cliffs

Abstract: De är mer privilegierade (högre inkomster) och är sålunda mer konservativa än liberala. Däremot finns också mycket variation. Beroende på om de se sina professionella intressen vara i linje med etablissemangets, eller om de behöver förändring för att uppnå den ställning de vill ha.

s. 299-300: En stor fotnot om data på professionellas deltagande som elit och ledare. Lasswell, Lerner & Rothwell: The Comparative Study of Elites. Matthews: The Social Background of Political Decision Makers. The People's Choice, s. 50. Woodward & Roper, Agger & Ostrom i Eulau (ed.) Political Behavior. Dogan "Political Ascent in a Class Society: French Deputies 1870-1958" i Marvick (ed) Political Decision-Makers. Goode "Community Within a Community: The Professions" i ASR (1957). Taylor "The Role of the Medical Profession in the Formulation and Execution of Public Politics i Canadian Journal of Economics and Political Science (1960). Carr-Saunders & Wilson The Professions, samt "The American Medical Association, Power, Purpose and Politics in Organized Medicine", Yale Law Journal (1954). Anmärkningar av V. O. Key i Public Opinion and American Democracy, s. 125 och 545.

s. 300: Med mer privilegierade menas högre status, högre inkomster, självplacering i den sociala hierarkin, hög grad av arbetstillfredsställelse förmodligen pga. autonomi.

s. 301: Två mekanismer för professionellas politiska preferenser: belöningar associerade med deras status (även i etniskt hänseende) och professionella värderingar.

s. 301-2: Den längre utbildningen kan skapa ett visst mått av frustration om inte förväntningarna på privilegier uppfylls. Man kanske misslyckas med att hitta arbete, eller måste ta ett helt annat yrke. Dock inte nödvändigtvis mer vänster, utan snarare till "protest parties" eller "radical parties". (s. 306: "opposed to the status quo") En undergrupp av detta är professioner som rekryterar från underordnade grupper, som entiska minoriteter, lägre klasser och landsbygdsbefolkning.

s. 303: Variation i anställningsplats: exklusiva företag/sjukhus etc., fackföreningar, regeringen, stad/land. Påverkar ens syn på sociala problem. Relationen till arbetsgivare/self-employed.

s. 305: Veblen, i The Engineers and the Price System, hävdar att ingenjörer är i konflikt med vinstkraven i verksamheten, vilket skulle kunna knuffa dem mot vänster. Lipset menar att sådana belägg inte finns. Däremot för att en sådan spänning faktiskt finns för några få, och att det utgör bakgrunden till bildandet av vissa fackföreningar (professionsförbund, får man förmoda). Däremot kanske man kan se spår av detta i deras agerande under fascismen: se Franz Neumanns Behemoth.

s. 306: Om färdigheterna i en profession kan omsättas i politisk karriär, kommer vi att se väldigt varierade politiska sympatier. Advokater i USA det uppenbara exemplet. De kan debattera, kompromissa, och behärskar lagen. De kan tom. höja sin status som jurister.

s. 306: Weber säger i "Politics as Vocation" att även journalister och lärare kan tänkas komma väl till sin rätt på detta sätt.

När det gäller professionella värdens roll, så kan man tänka sig att det handlar om diskrepans mellan professionella värden och den praktiska verkligheten där man tvingas göra saker på sätt man inte vill av de som är ens överordnade. Exv. forskare, journalister (som dessutom ser mycket maktmissbruk) och artister. Michels, Durkheim, Mannheim, Laski föreslår att det kan ha att göra med något som är inherent i själva professionen, som att jurister alltid tittar bakåt, eller att forskaren ifrågasätter allt. Få belägg här.

s. 309: Antiklerikalism ofta vänster, men i Tyskland blev det en fråga om konservativ, antikatolsk nationalism.

s. 309: Utbildning och moderniseringsförespråkande. Ofta i konflikt med traditionalister i "yngre" länder och blir då vänster. [Kanske liberaler i vissa kontexter?]

Howard Becker om professionella

s. 87-103: "The Nature of a Profession" i Sociological Work.

s. 88: Flexner: En profession är "learned" (dvs. inte baserad på rutin), intellectual, practical (man gör något konkret), a technique that can be taught, organized, altruism (ideology), och responsibility.
Socialarbetare har ingen egen teknik utan medlar mellan folk med problem. Pharamacy inte tillräckligt med responsibility. Bankarbete för ovetenskapligt och för drivet av vinstmotiv etc.
s. 89: Mycket enighet om olika kriterier. Men svårt att nå konsensus.
s. 89: Är profession något objektivt, eller handlar det om moraliska kvaliteter i verksamheten.
s. 90: Vetenskaparna kämpar med andra om termen.
Allmänna resonemang om att grupper försöker tillägna sig en positiv term.
s. 94: Viktigt att kunskapen inte kan tillämpas automatiskt. [Detta på väg att försvinna i vårt tidevarv? Datorer bättre än läkare på att operera etc. Det goda omdömet kan automatiseras?] Folk utesluts genom en svår antagning till en lång utbildningsprocess.
s. 95-96: Menar att det är förutsättning för kundens tillit att den professionelle inte jobbar åt någon annan. I så fall finns inte mycket professionalism idag.
s. 98: Professionsbegreppet är en symbol som ingen kan uppfylla fullt ut. Bör ses som en idealtyp. Inte som att läkare och advokater är benchmarks.
s. 99: Hur länge är en profession ett yrke? Många specialiteter inom en profession.

Eliot Freidson, Professional Powers (1986)

Fabianterna, Carr-Sanders & Wilson, Tawney -> Profession ses som alternativ till kapitalism. Arbete och produktion i det allmännas tjänst. Här har vi teorier som kanske kan prövas kvantitativt.

Avvisar tanken att man ska skippa professionsbegreppet och vara nominalistisk inför vilka grupper som har "uppnått status som profession". Detta uppskjuter bara problemet till statusens nivå. Man kan inte heller göra det till ett "folkligt" begrepp. För komplext.

Ehrenreichs professional-managerial class: sales, clericals utesluts och räknas till arbetarna. En variant på Croners funktionsteori?

s. xi: Bra resonemang om att kunskap måste in i människor för att utgöra makt. Dessa människor kan sedan handla med effektivt eller informerat. Men ingen kommentar till auktoritetsaspekten? Tvånget att lita på den som vet bättre etc. Makten att definiera vad som är sant är bara något värd om det finns en alternativ sanningskandidat någonstans (vilket iofs kan vara fallet ganska ofta).

s. xiii: Teorier om avprofessionalisering och proletarianisering saknar empiriskt stöd. Även om man blivit anställda i högre grad ger det inte särskilt mycket att likna dem vid ett industriproletariat.

s. 10: Konrad och Szelenyi 1979: Intelligentians ethos härstammar ur aristokratiska värderingar (landed nobility) om att tjäna nationen och leda den genom viktiga förändringar.

Kapitel sex: Har de professionellas makt försvunnit? Hypoteser: (a) De professionella förlorar allmänhetens tillit och respekt (prestige). Detta är oftast en del i en trend av större egalitarianism och att högre utbildning har blivit allmängods. Finns också en tanke om att kunskapen blir alltmer standardiserad. Liknar dagens automatiseringsvisioner. (b) En marxistisk tanke om proletarisering. Fokus på relationer till arbetsgivare snarare än till konsumenterna/allmänheten. De professionella har förlorat autonomi, blivit anställda. Här refereras inte till Braverman, utan till M. S. Larsson (artiklar som "Professionalism - Rise and Fall" och "Proletarianization and Educated Labor"), Oppenheimer ("The Proletarianization of the Professional"), Derber i en antologi redigerad av honom själv med titeln Professionals as Workers, samt en rad andra för specialområden som exv. läkare). Aronowitz False Promises: The Shaping of American Working-Class Consciousness.

s. 96: Svårigheter för professioner att tala med en röst. Ofta flera olika organisationer som kan ha lite olika politiska affiliationer.

s. 112: Den lilla evidens som finns säger att professionella inte minskat i allmänhetens anseende. Enkäter gjorda 1966 och 1981.

Nelson & McGough: "The informed client: A case-study in the illusion of autonomy" kan kanske vara intressant.

Snarare producerar man nya esoteriska begrepp och metoder. Självhjälp har inte tagit över (finns inga belägg). Datorerna verkar förbli i händerna på de professionella (men är det SAMMA professioner?).
(Går det att undersöka respekten för olika yrkesgrupper i SOM, över tid?)

s. 113: En del maktutövning sker inte bara i lag, utan även genom interna regler. T.ex. genom vilka pengatransaktioner som är legitima gentemot klienter, prissättning, relationer kolleger sinsemellan, samarbete med andra yrkeskategorier som man inte gillar. Många av dessa trust-lika relationer hade tidigare undantag i lagstiftningen, men tycks nu vara på väg att förbjudas.

s. 120: 25% selfemployed år 1900 till 9% år 1975. Men detta återspeglar inga stora transititioner från egenföretagande till anställning. Mest av allt expansion av befolkningen.

s. 123: Diverse argument för att anställning inte nödv innebär en försämring/deklassering. Man har inte nödvändigtvis mer jobb, eller kan bestämma mer själv i realiteten. Autonomin kan upprätthållas i många fall i betydande grad.

s. 126: De flesta professionals jobbar inte i corporations, utan i offentlig sektor, non-profits, eller i olika former av partnerships/löntagarägda företag.

Kapitel 7 är en inventering av de juridiska ramverk som ger professionella särskild ställning som anställda. Finns motsvarande inventering för Sverige? Mycket diskussion om huruvida professionals har samma makt som management. Freidson är skeptisk till detta. På s. 154 säger han att ja, det ligger något i att den tekniska kompetensen spiller över i arbetsledande makt. Men de professionella är fortfarande inte i närheten av att bestämma över organisationernas resurser så mycket som managers gör, så de har inte mycket inflytande över vilken sorts jobb som ska göras.

Kapitel 9 om "The Professionals in the Political Economy". Nämner en rad aktuella organisationer där professionella finns: aktivism i lagstiftande församlingar (i USA ganska splittrat), advisory committees, och så en diskussion om "The Many Voices of Professionals"!

s. 196-199: Truman 1951 The Governmental Process, s. 115-34, 157-185: Professionella har svårt att ta gemensamma positioner i policyfrågor. Se även Heinz et al. 1979, "Diversity, representation and leadership in an urban bar". Hailliday (1982) The idiom of legalism in bar politics, om svårigheterna för jurister att enas under McCarthyismen. Truman påpekar även att det kan vara lite oklart vem som för professionens talan. Jfr American Medical Association med American Public Health Association, och American Bar Association med National Lawyers Guild.

Resonemang om hur kändisvetenskapare får större inflytande än forskarnas egna sammanslutningar, s. 197-199. Dock med vetenskapliga meriter i botten!

Resonemang om professionals roll i skapandet av standards för produkter och arbetsförhållanden. Här hittar man sannolikt inflytande från dess mainstream. Varken the mavericks eller stjärnorna sitter med i den här sortens arbete. Dock, menar Freidson (s.  205), verkligen inte självklart att de leder dessa processer.

s. 200: Denna "vardagsmakt" är avhängig politiska beslut och de som beslutar om credentials.

s. 204: Mycket av regleringarna handlar om kamp för personalnärvaro.