Det övergripande argumentet (från omslaget): Arbetarklassen har börjat rösta mer höger. Detta beror på att frågor om arbetsplikt och förtjänst har kommit i centrum för debatten om välfärdsstaten. Arbetarklassens auktoritarianism underminerar solidaritet med arbetslösa. (Lite märkligt sätt att uttrycka det på. Snarare menar de väl att den aldrig funnits. Men arbetslösheten är ny.) Ekonomisk egalitarianism är bara "firmly" (sic - måste vara fel, snarare "weakly") förbunden med universalistisk inklusivitet, som är vanligare i medelklassen.
Anmärkningsvärt att de inte nämner särskilt mycket om migration. Visserligen kom denna 2008, men de tendenserna måste ha synts länge redan då.
De pratar inledningsvis om att de vill visa att "the class theory of politics" är fel. Vad syftar de på med detta?
De tillskriver Marx uppfattningen att "Verelendigung" leder till starkare klassmedvetande. De menar också att embougeoisement-hypotesens misslyckande är ett misslyckande för klassteorin. Så verkar inte t.ex. Evans uppfatta det.
s. 4: Enligt Van Ooschot 1998 stödjer inte arbetarklassen välfärdsstaten mer än medelklassmänniskor idag.
s. 5: Däremot stöd för uppfattningen att arbetarklassen är mer för ekonomisk egalitarianism.
s. 7 : Class Voting = "voting for a leftist party on the grounds of economic egalitarian political values, generated by a weak class position (or, reversely, voting for a rightist political party on the grounds of economically conservative political values generated by a strong class position).
De gör skillnad mellan ekonomiska intressen och kulturellt kapitel. Kan möjligen ifrågasättas. Men jag skulle å andra sidan ifrågasätta om det är förvärvandet av kulturellt kapital (exakt vad det nu är) som skapar korrelationen mellan utbildning och libertarianska värden.
Mycket dåligt argument här mot Alford Index. Snarare än att säga att AI mäter summan av class voting och cultural voting, borde de säga att de själva har en annan, strängare definition av klassröstning. AI har inget att göra med intentionerna eller mekanismerna bakom röstningsbeteendet. Deras tes att nedgången i AI inte nödvändigtvis innebär att klassröstningen har gått ned låter som begreppsförvirring. Bättre att säga då att skillnader i ekonomisk egalitarianism inte har minskat, men att den kulturella dimensionen (där åsiktsskillnaderna kanske också är stabila över tid) har ökat i salience.
De använder ordet salience. Men jag misstänker att de inte skiljer mellan medborgarnas attityder och valkampanjens frågor här.
s. 9: Gilder 1981 (Wealth and Poverty), Murray 1984 (Loosing Ground), Mead 1986 (Beyond Entitlement) som referenser för påståendet att "deservingness" har aktualiserats mer. Med tanke på att tesen väl egentligen gäller en senare period känns detta lite fattigt.
s. 10: Bra påpekanden om att förtjänst spelade en viktig roll som värdering hos socialistiska teoretiker. Saint-Simon protesterade mot adeln och prästerna som parasitära på arbetare och entreprenörer. Marx ändrade detta till att arbetarna var de mest produktiva (eller iaf mer produktiva än vad de fick cred för). HAD menar att Saint-Simons distinktion har återuppväckts. Fast idag är det snarare välfärdsmottagare (och kanske också politiker?) som är de slöa. Här nämns också migranter. Auktoritarianism kopplat till mindre stöd för WS, menar de.
De använder holländsk, amerikansk (ANES) och europeisk (ESS) data.
Kapitel 2 är teori om "onaturlig" röstning, 3 behandlar issue salience på väljarnivån i USA, 4 behandlar partimanifest, 5 handlar om väljarstöd i Europa (omanalys av Nieuwbeerta), 6 och 7 handlar om arbetarklassens inställning till välfärdsstaten och de arbetslösa, 8 drar slutsatser.
s. 18: Kulturellt kapital ---> Libertarianism genom förmågan att känna igen och förstå kulturella uttryck. Låter som något liknande det som Stubager beskriver ungefär som förmåga att hantera social komplexitet. Men denne avvisar denna förklaring. Istället blir man insocialiserad i de värderingarna i utbildningsinstitutionerna. Kulturellt kapital ska också uppmuntra till att se det socialt konstruerade etc. (Det senare låter som något annat än kulturellt kapital. Det är snarare en specifik filosofi man kan ta till sig under utbildningen. Men är det "kulturellt kapital" att se saker som socialt konstruerade? Möjligen antyder det lite mer historisk medvetenhet. Men sedan tror jag också de tänker lite för mycket på samhällsvetenskap/humaniora. Isf är dock utbildning en taskig operationalisering av kulturellt kapital. )
Resonemanget om sambanden mellan utbildning, kulturellt kapital och libertarianism låter märkliga i mina öron. Kulturellt kapital operationaliseras här som kulturellt deltagande, vilket operationaliseras med bokläsande etc.
De empiriska analyserna i kapitel två handlar mycket om att splitta samples, mellan naturliga/onaturliga väljare (som röstar/inte röstar i enlighet med klassposition) och mellan de som röstar på partier i de olika dimensionerna. Klassvariablerna funkar för naturliga väljare och de som röstar i den gamla dimensionen, men inte i den kulturella dimensionen och för onaturliga väljare.
s. 40: Issue salince analys basead på frågor om viktigaste problem. Klassfrågor har inte förändrats trendmässigt (men det har varierat från val till val), medan kulturfrågor har ökat. Och då är det dessutom så att dessa kategorier är ömsesidigt uteslutande. Måste det vara så? Ja, om man ställer frågan om DET viktigaste problemet. Det gör nog inte vi här. Detta implicerar att andelen som har "andra" frågor som mest viktiga har minskat.
Viktigaste resultat: klassfrågornas salience påverkar inte klassröstningen (som verkar betyda sambandet mellan ekonomisk egalitarianism och partival), men de kulturella frågorna salience verkar sänka klassröstnignen ordentligt.
s. 77: EGP-klasserna skiljer sig åt starkt både vad gäller inkomst och utbildning och detta är enligt HAD ett argument för att EGP är för tvetydigt som mått på klass? Låter väldigt märkligt.
Dock mkt intressant resultat att relationen mellan inkomst och partival har stärkts över tid i Europa (även i USA, enligt Stonecash - Class and Party in American Politics). Hade dock velat se figuren på s. 83 med faktiska skattningarna respektive år, snarare än vad trendmodellen predicerar. Även frågetecken för deras sätt att operationalisera partivalsvariabeln med den genomsnittliga v-h-positionen för partiets väljare.
s. 91: Starka, allmänna påståenden om att arbetarklassen inte är så väldigt mycket för WS. Ges ett par referenser men inga figurer eller mer precisa förklaringar av vilka empiriska resultat som avses. En snabb koll i Svallfors Moral Economy ger vid handen att han hittar klasskillnader i stödet för den, men att de verkar vara mindre för de arbetslösa.
s. 102: Bra formulering: "What our analysis reveals, in short, is that judgments on the rights and obligations of the unemployed are not simply judgments of distributive justice, i.e., judgments about the just distribution of scarce and highly valued goods. They are simultaneously judgments of retributive justice, i.e., judgments about the justice of sanctioning those who deviate from group norms (e.g. Benn and Peters 1977: 173, Buchanan and Mathieu 1986: 13-14, Cook and Hegtvedt 1983: 220)." B&P = Social Principles in the Democratic State (bok), BA från en antologi med titeln Justice: Views from the Social Sciences, CH är "Distributive Justice, Equity, and Equality" (artikel).
Middendorp (1978) Progressiveness and Conservatism, om begränsningarna i arbetares radikalism.
Jag tror många av mina problem med texten handlar om att de talar om bristande kulturellt kapital som en orsak till auktoritarianism. Jag tror det är fel, och det är auktoritarianismen som är det intressanta, snarare än orsakerna till densamma. Förmodligen är deras poäng att denna auktoritarianism inte kommer från en svag arbetsmarknadsposition.
