Detta kommer från en rätt obskyr artikel i en italiensk (tror jag) tidskrift:
“Cultural Capital”: Some Critical Observations i Sociologica
G:s invändning är att i den mån som idén om kulturellt kapital är originell så är det en dålig idé. Den allmänna idén om kulturella skillnader för arbetarklassbarn och landsbygdsbarn som förklaring till deras sämre skolprestationer har många andra formulerat bättre, tycker han.
I den mån som "kulturellt kapital" är en originell idé så handlar det om idén om att kapitalets former är överförbara mellan generationerna och kan växlas in till varandra. Kulturellt kapital kan också användas för att "köpa" (skaffa sig) tillgång till exklusiva kulturella artefakter. Detta är också kopplat till teser om att "resocialisering" är mer eller mindre omöjlig. Detta kapital är också mer eller mindre godtyckligt. Bourdieu accepterar inga påståenden om att den dominerande klassens kapital skulle vara mer användbart eller funktionellt i ett post-industriellt samhälle. B gör här ingen skillnad mellan att lära ut litterär kanon och att lära ut matematik och språk.Allt är "symboliskt våld".
G säger att som teori om klassojämlikheter i utbildningssystemet är den ok men inte originell. Som teori om social reproduktion i allmänhet är den originell, men inte "sound".
s. 7: "To hold, as Bourdieu in effect does, that the development and functioning of modern educational systems essentially confirm and stabilise the processes through which individuals and families maintain their social positions over time lacks prima facie plausibility."
Bs teori är alltså en teori om den absoluta omöjligheten för utbildningssystemet att verka "progressivt". G vederlägger detta med hänvisning till forskning om antagning till exklusiva utbildningar. B kan inte tolkas "relativt", dvs. att i takt med att utbildningssystemet expanderar så håller sig likväl eliten kvar på toppen. G menar att pratet om "devaluation" var överdrivet. Det var verkligen fler barn som lyckades ta sig från arbetarklassen till elitpositioner efter dessa expansioner.
Empiriskt låter B en inte skilja mellan kulturellt kapital och "egentlig intelligens/förmåga". Det senare är alltid en klasspräglad egenskap.
Sedan går G igenom en rad beundrare av B som han menar behandlar honom alltför välvilligt. De förstår hans teori som "relativ" men det är att ta bort det originella i B. G menar att det teoretiska misstaget hos B är att underskatta möjligheterna till resocialisering.
