Professor Ambjörnsson berättar om sin resa från Göteborgs arbetarstadsdelar till professorsstolen i Umeå.
Nu var det tyvärr ett tag sedan jag läste den, men några saker från den har satt sig i minnet.
Även om A tar avstånd från tanken Trondmans tanke att man som klassresenär nödvändigtvis går och bär på en slags känsla av att inte höra hemma någonstans, att man får svårigheter i relationerna till sina föräldrar (eller kanske rentav att sådana människor tenderar att genomföra klassresor oftare, det är inte helt klart). Men likafullt verkar han mot slutet av boken bära på något slags dåligt samvete för att det ämne han är professor i (idé- och lärdomshistoria) inte är mer påtagligt "nyttigt".
När A som student hängde på en del demonstrationer i 68-yran, uppfattades det som borgerligt av hans föräldrar. Stämmer i sin tur väl överens med mina fördomar om den tiden. Han talar också på något ställe om hur arbetarklassen romantiserades i dessa kretsar.
Här ges flera fascinerande inblickar i hur en person lär sig borgerlighet och borgerligt uppträdande. A lägger viss vikt vid frågan kroppslig disciplin och hans pappas vana att ibland hänga runt utan så mycket kläder i lägenheten. Något som mamman tyckte illa om, och enligt A för att det pekade i en slags förvildad riktning. Mycket också i detaljerna kring hur de bodde är intressant (fyra personer i två rum och kök). Minnesbilder från skolan som inte var bra då heller. "Lärarna kom bara ihåg namnen på klassens skeppsredarsöner och killar som ständigt räckte upp handen, de föreföll plågade av sina lektioner, vilket hängde samman med att många av dem aspirerade på universitetstjänster och såg ned på oss gymnasister. En hängde över katedern och använde lektionerna till att propagera för dödsstraffets återinförande, en annan fördjupade sig smackande i Ludvig XIV:s älskarinnor (vars namn vi fick lära oss utantill), en tredje hittade aldrig fram till klassrummet utan irrade tankspritt omkring i korridorerna funderande på tyska ortnamn, en fjärde, min klassföreståndare, fäste en skelande blick i takfrisen och marscherande fram och tillbaka övandes på samma mening, vilken skulle översättas till franska" (s. 80-81).
Kort sagt, en trevlig bok med en hel del intressanta detaljer.
